Berätta för sin tjej om sin psykiska ohälsa

Jag har varit ihop med en tjej i snart 4 månader. Vi träffas inte varje dag, och vi har det jättebra när vi träffas, då sätter jag på min mask, och "mår bra", eller mår jag verkligen bättre när jag är med henne? - svårt för mig att säga. När jag inte är med henne mår jag i alla fall skit oftast, har extentiell ångest, oroar mig för allt.

Jag är orolig att det inte kommer bli samma sak mellan oss, om jag berättar för henne om mitt mående. Ibland känns det nästan som hon lever i en saga, där allt är positivt och perfekt. Jag gillar henne, och jag gillar och vara med henne, så det vill jag inte förstöra.

Vi pratar om allt för varandra, har sagt det mesta - utom det här. Något säger mig att jag inte ska dölja det här för henne, men att det kanske kommer ta slut mellan oss om jag berättar(eller är det min irrationella oro som säger så?), en annan sida säger det kanske blir bättre(söker aktivt hjälp) och då kanske det här går över och jag kanske kan glömma det. Eller så kommer hon på det, i vilket fall (eller redan vet, men inte säger något).

Vad ska jag göra?

Jag hade själv uppskattat om min pojkvän berättade något sådant, att han hade mod till det och göra det.
Hade självklart heller inte gjort slut, inte "särbehandlat" heller, men gett honom det där lilla "extra stödet"som han kanske behöver ibland.

Men som sagt, det är bara jag det

Det är klart att du ska berätta det här. Det är kanske viktigt att du först är säker på att hon verkligen ställer upp för dig. Om ni verkligen är tillsammans så är det klart att hon vill hjälpa dig. Om du mår dåligt när du inte är med henne kanske det är dags att flytta ihop?

Hursomhelst verkar det inte vara sunt att dölja detta för henne, och det lär väl knappast bli bättre ju längre tiden går.

Givetvis så ska du vara uppriktig och berätta om det. Det kommer du tjäna på i längden. Om hon skulle dumpa dig pga det du sa så är hon inte rätt brud för dig.

Det är bara till att öppna sig. Det kan ju vara schysst att veta om sin pojkvän mår bra eller dåligt liksom.

Och en man ska vara psykisk stark.. hur attraherande är det med en deppig man egentligen...

Då kanske du ska prata med en läkare i smyg?
En liten dos antidepp kanske gör susen.

Fast det kan faktiskt ta lång tid innan de antidepressiva värkar.. Men du måste nog gå till en läkare och psykolog, det kommer bli mycket bättre då !

Och TS, till och med den manligaste mannen kommer någon gång bli deprimerad, mer eller mindre.

Lycka till!

Ja, det tar en jävla tid innan man hittar rätt dos och typ av läkemedel, men det är det värt.
Psykologen kan man dock skippa.

Du behöver inte berätta någonting. Du bestämmer hur du vill göra, aspekter som att du borde göra eller säga någonting enligt en norm är inte rätt väg att gå tror jag. Det finns alltid en naturlig strävan att vara ärlig framförallt när man är nykär, man vill lägga upp alla kort på bordet. Men man lägger aldrig upp alla kort på bordet, det gör ingen utan man tar det man tror är viktigt alltså godtyckligt. Tänk sjäv att man berättade ALLT för en ny partner, rubbet, eller att din nya partner berättade allt för dig. Funkar inte och därför så gör vi inte heller det naturligt. Om man nu mot förmodan ändå väljer att berätta allt så är det ändå logiskt omöjligt, vi kommer alltid att berätta "sanningen" anpassat till hur personen ifråga klarar av det. Samtidigt så är mitt bästa tips, agera som du brukar.

Låter som du kan lida av GAD.
Om du nu väljer att berättar för henne snart så måste du även komma ihåg förklarar och linda in allt snyggt innan du släpper "bomben" att du nu känner dig lyckligare och tacksammare i livet osv mycket pga av att du har henne i ditt liv (så hon får känna sig uppskattad och älskad samt att det finns hopp framåt nu här i livet också). Klar gör att det beror på positiva saker i grunden tex att du är väldigt djup och känslig samt varit med om tuffa saker i livet tidigare, det stämmer väl till viss del också?
Vill hon inte ha att göra med dig efter det är hon inte något att ha iaf. Undvik att vara för super hysterisk och ältande eller nedstämd med henne utan fortsätt ditt "spel" och er "saga" till stor del nu tills vidare, det är faktiskt bättre för er bägge två tror jag.
Hoppas du får mer bukt med dinna problem så det blir lättare för dig att ta vara på det livet du fått här på jorden och kärleken!

Det är bara att berätta det. Klarar du inte av att snacka om din ångest då det skapar ångest eller något så skriv ett brev/mail. Precis som om hon hade lidit av något så hade du velat veta det. Inte för att det påverkar relationen vidare mycket, men för att man förväntar sig att man "ska" veta sånt om den andra. Jag har alltid varit väldigt öppen med saker väldigt tidigt, och det har alltid funkat bra. Visserligen är jag ju singel idag, men det har aldrig tagit slut på grund av livssituation/psykiskt mående. Snarare har jag märkt att då man berättat så har man fått reda på mer om den andra också, då dom vågar öppna sig på samma sätt. Man the fuck up och berätta för henne nu! Lämnar hon dig för en sån "skitsak" så är det bara bra att det händer så pass tidigt. Ditt mående har ju inte påverkat er relation hittills, så varför skulle det vara ett problem?