2005-04-05, 23:22
#1
2005-04-09, 01:01
#4
Nåja, äntligen har jag fått tid att besvara din fråga - jag ska försöka vara så koncis som möjligt. Jag har inte tillgång till några relevanta böcker, utan stöder mig helt på två texter på nätet - dels på en längre studie av Timo Sedergren om strykningarna i Linnas manuskript utgående från maktdiskursen i samhället, 
dels på en fyra år gammal intervju med professor Yrjö Varpio i tidningen Kouvolan Sanomat. Här är länkarna:
http://www.ennenjanyt.net/3-02/sotaromaani.htm
http://www.kouvolansanomat.fi/arkist...ttu1/sivu.html
De översättningar som följer här nedan är mina egna, och inte helt ordagranna.
Som sagt - det gjordes en hel del strykningar och ändringar i det manuskript till Okänd soldat som Väinö Linna hösten 1954 lämnade in till WSOY:s förlag. Jag vet inte hur bekanta de här ändringarna var för den läsande allmänheten. Allmänt kända borde de åtminstone ha blivit år 1980. Då fyllde Linna 60 år, och han hedrades med en jubileumsbok med bidrag från en lång rad forskare, översättare och andra koryféer med president Kekkonen i spetsen. I jubileumsboken (som också finns på svenska, Bilden av ett folk - en festskrift till Väinö Linna) skrev litteraturprofessorn Yrjö Varpio en studie om "censuren" av Okänd soldat. Frågan verkar ändå inte ha väckt något större intresse då. År 2000 gjordes så ett TV-program med samma tema, och då fick debatten fart. Samma år gav WSOY ut originalmanuskriptet under titeln Sotaromaani. Alla de avsnitt som strukits av förlaget trycktes med kursiv stil, så de är lätta att hitta.
Då, 1954, var Linna till en början bestört över ingreppen i manuskriptet. Men han gav snart med sig - det var bråttom att få ut Okänd soldat i tid till julhandeln. Totalt gjordes ett 100-tal ändringar i texten. De kunde variera från enstaka ord och meningar till långa stycken.
De klart flesta strykningarna gällde sexistiska repliker, dialoger och skildringar. Grovt språk och könsord kunde inte återges hur som helst i Finland på 50-talet (i Sverige hade ju Vilhelm Moberg ställt till med en skandal några år tidigare, då han i Utvandrarna lät Ulrika i Västergöhl ta "den folkligt expressiva benämningen på manslemmen" i sin mun.) Okänd soldats läsare gick miste om Rahikainens planer på hurdant flickhus han skulle inrätta om han vore general, och de fick inte heller veta att kapten Lammio försökte stöta på en lotta, som ändå inte hade
... låtit sig tas på skogsstigen som en hund, och med oförrättat ärende och molande länder hade Lammio fått återvända.
Också avsnitt med mycket oskyldigt erotiskt innehåll ströks, bland annat några meningar där Hietanen drömmer om den ryska lärarinnan Vera.
Hietanen kom ihåg hur han följt flickor hem i det civila, och den tillkämpade skämtsamhet som då förekom i samtalen. Fniss och förtäckta försök till närmanden. Sådant kändes omöjligt när det gällde Vera. Blotta tanken grusades inför den där oförtäckta och öppna blicken.
Bara några år senare kunde Linna använda en del av de alltför vågade meningarna på nytt i Högt bland Saarijärvis moar - utan att de blev borttagna.
Vidare plockade förlaget bort meningar och stycken som innehöll kritik mot den högsta ledningen, befälet, krigspropagandans fraser om fosterländskhet och offervilja etc. Linna hade på flera ställen låtit den allvetande berättarrösten kommentera krigsmålen, krigföringen, stämningen inom armén och bland civilbefolkningen - ofta på ett moraliserande och patetiskt vis. Efter scenen där två soldater arkebuseras för ordervägran, skildrar Linna stämningen bland de övriga männen, sedan de blivit informerade av befälet om varför arkebuseringarna hade skett:
Tystlåtna och vresiga avlägsnade de sig från tillställningen. De var ensamma. Ensamma med sin själ. Den finske soldaten hade förlorat de sista resterna av vördnaden han känt för sina ledares auktoritet ... Även om ledarna helt hade förlorat greppet om hans själ, förblev den sin uppgift trogen. Men helt som om den hade velat hämnas på sin förrädare, den falska propagandan, så valde den att hämta stöd i den där likgiltiga bassementaliteten, kanske den sinnesstämning som sårade den nationalistiska propagandan mest av allt.
Det här avsnittet om stämningarna i krigets slutskede togs också bort:
Den föraktade fienden visade sig vara mycket kraftig, den rentav överraskade med sin förmåga. Den lämnade inget kvar av de gamla föreställningarna. Den var inte skygg, inte demoraliserad, inte utan beväpning, den bestod inte av dåligt österländskt soldatmaterial. Man måste till och med medge att den inte var dum.
Undersergeant Lahtinens monolog till kulsprutan han släpar på ströks först helt, men Linna återställde den i en delvis nyskriven version. Lahtinen sa bland annat varför Finland hade gått i krig:
... Kommunpamparna behöver höga priser för sin spannmål och skogsherrarna dom här ryska ödemarkerna. Dom stora herrarna behöver ära å pengar, å deras horor juveler och pälsar. De e därför som folk dödas här nu.
Strykningar gjordes i avsnitt där Linna ironiserade eller drev med religionen, kyrkan, fältpräster och Gud. I episoden där Lehto, Rahikainen och Määttä avtjänar sitt straff genom att stå i givakt med full packning på ryggen medan Hietanen "vaktar" dem, har en del repliker som underströk scenens likhet med Golgata tagits bort. Hietanen sa ungefär:
- Men vem av er e de som e den där obotfärdiga rövarn? Jag minns att de stod så i relijonen att de på ena sidan finns en sån där obotfärdig rövare å på andra sidan en sån som ångrar sej jättemycke.
Och Rahikainen hade svarat:
- Va inte den obotfärdiga till höger? Du Määttäs pojk får gå dit, du e ju helt känslokall. Men jag, jag ångrar mej. Måste gråta allt imellan.
Censuren ingrep också mot den sårade soldaten som skriker i den brinnande ambulansen. Han vrålade enligt manuskriptet:
- Voj Jesus satan ... Jag brinner ... Ta hit en kpist. Jag dödar er. Jag dödar alla ... Jag dödar Gud också. Varför låter du mej brinna. Kom hit perkele, så ska jag döda dej din satan.
All kritik mot sovjetsystemet och sovjetmedborgarna rensades samvetsgrant ut ur Linnas bok. Finlands ställning var ju synnerligen delikat under kalla kriget, Porkala var en sovjetisk bas och från den sovjetiska ambassaden kom hela tiden kritik mot olika "antisovjetiska" yttringar i finländskt samhälls- och kulturliv. Bland annat försökte ambassaden hindra spridningen av filmatiseringen av Okänd soldat, som kom år 1955. I boken ströks en episod där Rahikainen fantiserar om ryska brudar:
... Hurdan kan fågeln vara där, tro. Där i Ryssland har dom ju rättat till alla missförhållanden, så kanske har dom har flyttat musen lite högre opp. De sku vara en av dom viktigare nyheterna här.
Likaså försvann soldaternas halvrasistiska repliker när de undersöker en stupad rysk officers fickor:
- Kolla rublerna.
- Servonets e de. Men va e de för bild på dom, va e dedär för en perkeles långskäggig tattare?
- De e ju Lenin. Känner du int han?
- Nä men si på Vladimir. Han e så vindögd att han på onsdag kan si båda söndagarna.
Kritik av de allierades krigföring togs också bort. Linna hade låtit nån av romanfigurerna - major Sarastie kanske? - trösta sig med tanken att Rommel skulle avgöra kriget, och att de västallierade i alla händelser nog var välvilligt inställda till Finland. Därefter konstaterar berättarrösten:
Han visste inte att Rommel hade dukat under för en giftkapsel, och att England redan i hundratals år hade använt Europas småstater som bönder i sitt historiska schackspel, för att i trängda situationer göra förmånliga byten.
Jaha, AviLGH, börjar det här räcka? Det är klart att den Okänd soldat som lämnade tryckpressarna skilde sig en hel del från Linnas manuskript, skillnaden var faktiskt så stor att vissa talar om två olika romaner.
I Kouvolan Sanomat-artikeln får professor Varpio frågan om strykningarna innebar att Linnas roman blev bättre eller sämre. Han vill inte besvara frågan direkt. Han säger att en del sånt som författaren hade velat säga har lämnats osagt, och man borde ju ta hänsyn till författarens åsikter. Å andra sidan har snart 50 år gått sen boken kom ut, och Varpio påminner om att det är just den nedskurna versionen av Okänd soldat som finnarna känner som sin egen och som definierar deras förhållningssätt till en mängd saker.
Nu slut, perkele, klockan är mycket ... men hoppas du är nöjd med svaret.
dels på en fyra år gammal intervju med professor Yrjö Varpio i tidningen Kouvolan Sanomat. Här är länkarna:http://www.ennenjanyt.net/3-02/sotaromaani.htm
http://www.kouvolansanomat.fi/arkist...ttu1/sivu.html
De översättningar som följer här nedan är mina egna, och inte helt ordagranna.
Som sagt - det gjordes en hel del strykningar och ändringar i det manuskript till Okänd soldat som Väinö Linna hösten 1954 lämnade in till WSOY:s förlag. Jag vet inte hur bekanta de här ändringarna var för den läsande allmänheten. Allmänt kända borde de åtminstone ha blivit år 1980. Då fyllde Linna 60 år, och han hedrades med en jubileumsbok med bidrag från en lång rad forskare, översättare och andra koryféer med president Kekkonen i spetsen. I jubileumsboken (som också finns på svenska, Bilden av ett folk - en festskrift till Väinö Linna) skrev litteraturprofessorn Yrjö Varpio en studie om "censuren" av Okänd soldat. Frågan verkar ändå inte ha väckt något större intresse då. År 2000 gjordes så ett TV-program med samma tema, och då fick debatten fart. Samma år gav WSOY ut originalmanuskriptet under titeln Sotaromaani. Alla de avsnitt som strukits av förlaget trycktes med kursiv stil, så de är lätta att hitta.
Då, 1954, var Linna till en början bestört över ingreppen i manuskriptet. Men han gav snart med sig - det var bråttom att få ut Okänd soldat i tid till julhandeln. Totalt gjordes ett 100-tal ändringar i texten. De kunde variera från enstaka ord och meningar till långa stycken.
De klart flesta strykningarna gällde sexistiska repliker, dialoger och skildringar. Grovt språk och könsord kunde inte återges hur som helst i Finland på 50-talet (i Sverige hade ju Vilhelm Moberg ställt till med en skandal några år tidigare, då han i Utvandrarna lät Ulrika i Västergöhl ta "den folkligt expressiva benämningen på manslemmen" i sin mun.) Okänd soldats läsare gick miste om Rahikainens planer på hurdant flickhus han skulle inrätta om han vore general, och de fick inte heller veta att kapten Lammio försökte stöta på en lotta, som ändå inte hade
... låtit sig tas på skogsstigen som en hund, och med oförrättat ärende och molande länder hade Lammio fått återvända.
Också avsnitt med mycket oskyldigt erotiskt innehåll ströks, bland annat några meningar där Hietanen drömmer om den ryska lärarinnan Vera.
Hietanen kom ihåg hur han följt flickor hem i det civila, och den tillkämpade skämtsamhet som då förekom i samtalen. Fniss och förtäckta försök till närmanden. Sådant kändes omöjligt när det gällde Vera. Blotta tanken grusades inför den där oförtäckta och öppna blicken.
Bara några år senare kunde Linna använda en del av de alltför vågade meningarna på nytt i Högt bland Saarijärvis moar - utan att de blev borttagna.
Vidare plockade förlaget bort meningar och stycken som innehöll kritik mot den högsta ledningen, befälet, krigspropagandans fraser om fosterländskhet och offervilja etc. Linna hade på flera ställen låtit den allvetande berättarrösten kommentera krigsmålen, krigföringen, stämningen inom armén och bland civilbefolkningen - ofta på ett moraliserande och patetiskt vis. Efter scenen där två soldater arkebuseras för ordervägran, skildrar Linna stämningen bland de övriga männen, sedan de blivit informerade av befälet om varför arkebuseringarna hade skett:
Tystlåtna och vresiga avlägsnade de sig från tillställningen. De var ensamma. Ensamma med sin själ. Den finske soldaten hade förlorat de sista resterna av vördnaden han känt för sina ledares auktoritet ... Även om ledarna helt hade förlorat greppet om hans själ, förblev den sin uppgift trogen. Men helt som om den hade velat hämnas på sin förrädare, den falska propagandan, så valde den att hämta stöd i den där likgiltiga bassementaliteten, kanske den sinnesstämning som sårade den nationalistiska propagandan mest av allt.
Det här avsnittet om stämningarna i krigets slutskede togs också bort:
Den föraktade fienden visade sig vara mycket kraftig, den rentav överraskade med sin förmåga. Den lämnade inget kvar av de gamla föreställningarna. Den var inte skygg, inte demoraliserad, inte utan beväpning, den bestod inte av dåligt österländskt soldatmaterial. Man måste till och med medge att den inte var dum.
Undersergeant Lahtinens monolog till kulsprutan han släpar på ströks först helt, men Linna återställde den i en delvis nyskriven version. Lahtinen sa bland annat varför Finland hade gått i krig:
... Kommunpamparna behöver höga priser för sin spannmål och skogsherrarna dom här ryska ödemarkerna. Dom stora herrarna behöver ära å pengar, å deras horor juveler och pälsar. De e därför som folk dödas här nu.
Strykningar gjordes i avsnitt där Linna ironiserade eller drev med religionen, kyrkan, fältpräster och Gud. I episoden där Lehto, Rahikainen och Määttä avtjänar sitt straff genom att stå i givakt med full packning på ryggen medan Hietanen "vaktar" dem, har en del repliker som underströk scenens likhet med Golgata tagits bort. Hietanen sa ungefär:
- Men vem av er e de som e den där obotfärdiga rövarn? Jag minns att de stod så i relijonen att de på ena sidan finns en sån där obotfärdig rövare å på andra sidan en sån som ångrar sej jättemycke.
Och Rahikainen hade svarat:
- Va inte den obotfärdiga till höger? Du Määttäs pojk får gå dit, du e ju helt känslokall. Men jag, jag ångrar mej. Måste gråta allt imellan.
Censuren ingrep också mot den sårade soldaten som skriker i den brinnande ambulansen. Han vrålade enligt manuskriptet:
- Voj Jesus satan ... Jag brinner ... Ta hit en kpist. Jag dödar er. Jag dödar alla ... Jag dödar Gud också. Varför låter du mej brinna. Kom hit perkele, så ska jag döda dej din satan.
All kritik mot sovjetsystemet och sovjetmedborgarna rensades samvetsgrant ut ur Linnas bok. Finlands ställning var ju synnerligen delikat under kalla kriget, Porkala var en sovjetisk bas och från den sovjetiska ambassaden kom hela tiden kritik mot olika "antisovjetiska" yttringar i finländskt samhälls- och kulturliv. Bland annat försökte ambassaden hindra spridningen av filmatiseringen av Okänd soldat, som kom år 1955. I boken ströks en episod där Rahikainen fantiserar om ryska brudar:
... Hurdan kan fågeln vara där, tro. Där i Ryssland har dom ju rättat till alla missförhållanden, så kanske har dom har flyttat musen lite högre opp. De sku vara en av dom viktigare nyheterna här.
Likaså försvann soldaternas halvrasistiska repliker när de undersöker en stupad rysk officers fickor:
- Kolla rublerna.
- Servonets e de. Men va e de för bild på dom, va e dedär för en perkeles långskäggig tattare?
- De e ju Lenin. Känner du int han?
- Nä men si på Vladimir. Han e så vindögd att han på onsdag kan si båda söndagarna.
Kritik av de allierades krigföring togs också bort. Linna hade låtit nån av romanfigurerna - major Sarastie kanske? - trösta sig med tanken att Rommel skulle avgöra kriget, och att de västallierade i alla händelser nog var välvilligt inställda till Finland. Därefter konstaterar berättarrösten:
Han visste inte att Rommel hade dukat under för en giftkapsel, och att England redan i hundratals år hade använt Europas småstater som bönder i sitt historiska schackspel, för att i trängda situationer göra förmånliga byten.
Jaha, AviLGH, börjar det här räcka? Det är klart att den Okänd soldat som lämnade tryckpressarna skilde sig en hel del från Linnas manuskript, skillnaden var faktiskt så stor att vissa talar om två olika romaner.
I Kouvolan Sanomat-artikeln får professor Varpio frågan om strykningarna innebar att Linnas roman blev bättre eller sämre. Han vill inte besvara frågan direkt. Han säger att en del sånt som författaren hade velat säga har lämnats osagt, och man borde ju ta hänsyn till författarens åsikter. Å andra sidan har snart 50 år gått sen boken kom ut, och Varpio påminner om att det är just den nedskurna versionen av Okänd soldat som finnarna känner som sin egen och som definierar deras förhållningssätt till en mängd saker.
Nu slut, perkele, klockan är mycket ... men hoppas du är nöjd med svaret.
Intressant redogörelse av Ördög. Då är det väl också med anledning av alla dessa censureringar och strykningar i Linnas originalmanuskript som det gjordes en nyinspelning av filmen Okänd soldat år 1985 ??. För efter att ha sett bägge filmerna nästan efter varandra och läst informationen i tråden framstår detta som tydligt för mig.. Och jag kanske därmed även har svarat på min egen fråga. 
.Men det kanske finns andra anledningar också som jag inte vet och som någon vetande i så fall kan redogöra för ??.
.Men det kanske finns andra anledningar också som jag inte vet och som någon vetande i så fall kan redogöra för ??.
__________________
Senast redigerad av Celeron 2014-04-17 kl. 22:48.
Senast redigerad av Celeron 2014-04-17 kl. 22:48.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
