Är det så att vissa är för smarta för att leva ett sunt och tillfredsställande liv?

Jagar hela tiden min dröm om att leva i mitt egna utopia.
Jagar konstant kunskap för att min dröm ska bli sanning.
Psykologer skulle säkert kunna ställa olika diagnoser på mig i dagsläget.
Skulle jämföra mig med denna staty -> http://en.wikipedia.org/wiki/File:Pa...Le_Penseur.jpg

Är det bara så att smarta individer enbart kan leva ett tillfredsställande liv när deras kunskap når maximum?

Du kanske är i ett av de första stadierna där du börjar inse att någonting i vårt samhälle är FEL.
Du håller på att fundera och kanske tillägna dig kunskap.
Nästa steg är när du kommer fram till *vad* som är fel och börjar göra någonting åt det.

Du är nog en idealist och grubblare, och det finns inga fel med det.
När ett samhälle du kan acceptera kommer till stånd av dina och andras handlingar så kan man nog leva ett mindre grubblande liv.

Att du INTE vill delta i den här perversa charaden är snarare ett tecken på mental hälsa.

Jag ser mycket fel med dagens samhälle, även fast jag hade velat att alla dela min vision och strävat efter den tror jag inte det hade fått mig tillfredsställd.
Jag grubblar mycket ja, än så länge har min kunskap enbart nått mig till "ben och armlös-stadiet" i dagens samhälle.


Tackar för boktipsen, ska se om det är något av värde för mig.

Njä, alltså.
När din dröm väl blir sanning kommer det finnas något annat du vill ha.

Sådan är människan, vill alltid ha mer, vill alltid förändra något. Det är en överlevnadsmekanism vetu.

Desto mindre man vill ha, desto lyckligare är man. Tror inte att det nödvändigtvis behöver ha något med intelligens att göra.

Om man når sitt utopia lär man knappast vilja ha mer, du vet väll vad jag menar med utopia?
Det där du skriver om är väldigt individuellt, överlevnadsmekanism vet i fan du.
Det du säger låter för mig såhär; "kör ner huvudet i sanden och acceptera omgivningen, utöka dig och låt din avkomma trycka ner huvudet i sanden."

Det har varit så för djur och människor i alla tider, att den som har haft störst resurser alltid haft större chans till överlevnad. Det är därför vi aldrig blir nöjda med det vi har. För att vi vill överleva. Men om vi istället för att försöka förändra vår tillvaro kan känna oss tillfreds med den, så borde vi väl bli... tillfredsställda?

Jag är inte säker på att jag fattar vad du menar. En fullkomlig utopi är omöjlig, och man blir inte alltid lyckligare av att sträva efter en. Man blir olycklig om man förväntar sig en sådan. Idén om ett bättre liv gör oss olyckliga.

Mja, man kanske ska lägga det såhär istället:
https://www.youtube.com/watch?v=7VkzlGkxGmw
Det där, det där är den enkla regeln till lycka.

Ignorance is bliss brukar man ju säga.
Man brukar även säga att genier är mer deprimerade än andra.
Det är inte så konstigt då man som korkad har svårare att se världen för vad den är och istället finner sig i väldigt mycket, medan man som intelligent ser världen och ofta inser att man vill ha något annat.

Personligt utopia, inget är omöjligt. Tycker dessutom att det börjar skena ur topic, så tänk på det är du snäll.
Man måste gå direkt emot ens intelligens om man ska kunna acceptera det som man anser vara fel, det skulle vara dumt helt enkelt.

Inte tycker jag detta är speciellt ur topic, men jaja, du är OP.

Kunskap är vad som gör oss olyckliga, i och med att vetskapen om något bättre gör oss olyckliga. Man kan inte "Maximera" sin kunskap. Det går inte. Kunskap är oändlig. Man blir inte lyckligare av att försöka. Om man slutar sträva efter att uppnå onödiga mål så slipper man sina bekymmer. En kravlös tillvaro är bra för magen.

Det har ju visat sig att det du säger är sant, men vad krävs för ett "geni" att må bra då?
Vet inte vart jag själv ligger på intelligens kartan men jag tror mig vara intelligentare än många andra.

Jo det är off-topic för kunskap är inget man kan ta ifrån en.
Det du snackar om är vad som gör en lycklig, inte en person som redan besitter mycket kunskap som tråden handlar om.

Sen till spiralsnacket om kunskap, det köper jag inte. Inte inom kunskaperna för att nå personligt utopia.

För övrigt "du är OP", betyder?

Jag blev aldrig vuxen jag blev cynisk

bara smarta kan bli cyniska, det går inte ett enda rätt för världen, tror innerligt att vi är den sista kullen människor som kommer kunna ha det bra,

höjden på civilisation med våra medel, ha bilar, kommunikation etc,

vi skulle kunna göra ngt bra av detta men ändå verkar vi inte kunna göra det, man undrar ju varför