Skvaller om "Konstnären" Elisabeth Ohlson Wallin? (avliden oktober 2024)

He he. Ja hon insåg inte att någorlunda normala människor bara skulle känna äckel och avsky inför hennes så kallade konstverk.

Att pissa på Kungen och drottningen är något som kultur och mediefolk tar till när de inte kan komma på något annat.

Påtryckningar och repressalier? Menar du drottningens anmälan? Ägnar man sig åt personliga påhopp i det offentliga får man räkna med att den angripna kan känna sig kränkt. Silvia har använt sin lagliga rätt att anmäla. Den som vill ha det på annat sätt får arbeta politiskt för att ändra lagarna.

Det jag har svårt att förhålla mig till är främst de kufiska konspirationsteorier Elisabeth Ohlson Wallin och hennes anhängare lever sig in i. Du tror att hovet anmälde henne för ”att sätta mångas lojalitet på prov”. Jag tror att verkligheten hunnit ifatt henne, att hennes konstnärskap gått i stå därför att man är trött på hennes hycklande och hennes brist på egna idéer. Hon verkar också sakna lusten att själv skapa. Delar av det aktuella konstverket har ju tillverkats i strid med upphovsrättslagen.

Artikeln värmde mitt hjärta, tänk om folk äntligen har öppnat ögonen och insett att Elisabeth Ohlson Wallin inte är någon som man bör stödja ekonomiskt. Kan inte påminna mig en enda bild som hon "skapat" som berör mig positivt.

Mer av Carl Larsson och Jenny Nyström, eller?

Personliga påhopp i det offentliga, av offentliga personer är det som avses med demokratiska rättigheter där yttrandefrihet ingår.

Du förmedlar en farlig syn som nästa gång kan drabba dig eller alla med all kraft, när du vill framföra en avvikande åsikt, en annan gång om en politiker, som också är att anse som offentlig person.

Att drämma till konstnärer och författare tillhör en tid, som just skall mörkas i denna sak. Konstnären belyser hur man mörkar historien om historien och framför sin syn på saken i bild, och får utstå utfrysning. En sak en författare och konstnär inte kan förutse i svenska samhället av idag.

Det är unikt i dagens Europa att ge författare och konstnärer den omgång dessa fått, när de kritiserar statsskicket. En sak som borde leda till eftertanke i stället för konfrontation med budbärarna.

Min fråga blir varför nöjer man sig inte med att såga kvalitén och lämna saken därvid som man normalt gör med olika synpunkter i en debatt. Varför är dålig konst så plågsam i ett demokratiskt land?

Vet inte om man egentligen kan jämföra konstnärer med fotografer, men ja, jag tycker bra om våra traditionella konstnärer, men jag uppskattar även mer "moderna" abstrakta konstnärer som till exempel Hilma af Klint som nu visas på moderna museet i Stockholm.

Om vi skall titta på politiska konstnärer så kan jag uppskatta Carl-Johan De Geer även om jag inte håller med honom Elisabeth Ohlson Wallin finner jag dock bara vara plump.

Och här kan vi observera pudelns kärna. Elisabeth Olson Wallins tillskyndade försvarare försöker få det hela att handla om slitpunkten mellan två konstnärliga uttryck. Den traditionellt national-romantiska konsten från förra sekelskiftet (dom onda) och den nya, "anti-auktoritära", moderna konsten som "river ner fördomar" och krossar "patriarkat" (dom goda). Problemet ligger i att den analysen är minst sagt haltande och grund. Antagligen frammanad så att Elisabeth Olson Wallin och resten av kultureliten ska fortsätta kunna smörja kråset på Bonnier-vernissager och samtidigt hålla sig kvar vid den självbilden att man representerar någon sorts progressiv opposition mot förtryck. Inget kunde vara mer skrattretande falskt då Elisabeth Olson Wallin gör just den sortens konst som har applåderats av Neo-liberalerna på DN och andra håll sedan De Geers "Skända flaggan"–tavla från 1967. Fräscht, nytt och modigt? – Skulle inte tro det.

Motpunkten mot denna typ av konst är heller inte Carl Larsson eller Jenny Nyström, utan anti-globaliseringsrörelsen och folkrörelsegrupper som OWS. Alltså dom krafter som vill hindra ett förstärkande av storföretagens kontroll över världens skeenden och som vill försvaga enskilda nationers motståndskraft mot storkapitalets intressen. När Elisabeth Olson Wallin ges maximalt utrymme från dom "oberoende" liberalas mediakanaler så gör dom inte det därför att dom vill främja motstånd mot förtryck, utan för att dom vill främja storföretagens intresse av att få agera i maximalt vinstintresse utan regleringar från enskilda nationers lagar. Alla sorters symboler för enskilda nationers självbestämmande skall därför systematiskt stigmatiseras och hånas, för att på så sätt devalvera det psykologiska värdet hos den gängse befolkningen över värdet över sitt eget självbestämmande. Samma sorts mediala kampanjer ser vi över hela väst-världen just nu.

Med denna vetskap så klingar det falskt att höra Elisabeth Olson Wallin beskriva sig själv som någon sorts marginaliserad underdog, och försök från hennes försvarare att beskriva hela skeendet som en kamp mellan "nazism" och "godhet" klingar helt jävla dondövt.

Jag reagerade på i.b.m:s formulering ovan: "Kan inte påminna mig en enda bild som hon "skapat" som berör mig positivt."

Just detta att en bild ska beröra positivt reagerade jag på. En bild som berör positivt för snarare tanken till reklam. Konst ska beröra.

Att framföra en avvikande åsikt är definitivt OK, tillochmed angrepp på offentliga personer är OK. Det somjag ser som problemet är att hon går ut i GP och beklagar sig över att hon har svårt att få kunder. Detta är inte ett angrepp på hennes rätt att uttrycka sig utan att folk "röstar med fötterna" för att de tycker att hon har fel i sakfrågan/har gått för långt.

Dessutom har bon tidigare använt sig av provokation som marknadsföringsmetod (jag tänker på Ecce Homo) med lyckat resultat och kan inte minnas att hon beklagade sig över den stora tillströmningen av kunder...

Alla positiva känslor förmedlas inte av reklam

Men när en viss konstnärs hela produktion frammanar samma reaktion hos mig, nämligen obehag och äckelkänslor, så är det väl inte konstigt om jag blir glad när hon beklagar sig över att hon inte längre får uppdrag. Ja den berör mig visserligen men när jag personligen väljer att konsumera konst så väljer jag oftast konst som får mig att må bra när jag tittar på den.

Och för att det inte ska gå över styr finns möjligheten för offentliga personer att söka hjälp genom diverse lagar om de anser sig kränkta.


Det får tycka om du vill. Men vi har en lagstiftning som gäller. I det här fallet avslog Pressombudsmannen klagomålet mot flera tidningars publicering av Henemark-bilden. Så mycket var Elisabeth Ohlson Wahlins fantasier om hovets maktutövande värda. Nu ligger ärendet hos Pressens opinionsnämnd.


Ja, du säger det. Jag säger att Ohlson Wahlin bör lägga foliehatten på hyllan och tänka lite längre än så. Tiden får utvisa hur hon gör.


Det finns väl inget statsskick (läs svenske kungen personligen) som fått utså så mycket hat och mobbning som det svenska på senare år. Det är unikt om något. Skvallerkärringar, våldsmän och mynttillverkare avlöste varandra. Tidningarna firade julafton månader i sträck. När Ohlson Wahlin hakade på hatkampanjen var det nästan över, därav ynkligheten i hennes trista bidrag. Du tror att hon döms av konstvärlden på grund av detta. Jag tror att hon döms utifrån sin dalande förmåga att skapa någonting som talar till folk. Vill hon syssla med andefattigt trams får hon göra det. Självklart. Men då får hon också räkna med att utställare, arbetsgivare och den konstintresserade allmänheten ställer sig kallsinniga.

Det blir inte bättre av att hon verkar en smula korkad. Hon gick exempelvis till attack mot Lena Adelsohn Liljeroth och Makode Lindes stereotypa negertårta. Men själv ska hon kunna göra vad som helst och ändå betraktas som Guds gåva till den konstälskande mänskligheten. En hycklande dumbom helt enkelt.


Syftet med Ohlson Wahlins aktuella verk är ju enligt henne själv ”att spegla det samhälle vi lever i”. Då har väl betraktaren som lever i nämnda samhälle rätt att säga varför han/hon anser att Ohlson Wahlin misslyckats i sitt uppsåt. Hon hoppade på ett nästan avsomnat mediedrev som till stor del byggde på utsagor från en yrkeskriminell vettvilling. Därefter stal hon andra konstnärers foton och försökte smussla in dessa i sitt eget verk.. Resultatet blev ett taffligt intet. Hon har förlorat greppet och för konstens skull är det en nog en välgärning att hon sätts på undantag en stund. Kanske för alltid. Men det kan ju hända att hennes musa förbarmar sig över henne någon gång i framtiden. Vi får se. Dålig konst är för övrigt alltid plågsam. Till och med i Nordkorea.

Nu verkar det inte som att vare sig du eller jag har något nytt att tillföra i skvallerväg (desto mer tycker vi till om konst och eventuella påtryckningar mot konstnärer). Tills det dyker upp mer skvaller får vi nöja oss med att vara ense om att vi är oense om väldigt mycket.

Hovet torskade så det kanske blir lite mer kungabilder framöver...