Skvaller om "Konstnären" Elisabeth Ohlson Wallin? (avliden oktober 2024)

Skillnaden här är att det är etablissemangets åsikter och metapolitik som Ohlsson Wallin framför. Som jag skriver i mitt inlägg ovanför.

Jag har en helt annan bild än dig, om vem som tillhör det du kallar etablissemanget och innebörden av det ordet.

Vad/vem är de personer som enligt dig tillhör etablissemanget? Vem är de som står utanför?

Går Ohlsson Wallin etablissemangets ärenden och gör konst av samhällets underdogs prekära situationer de inte rår för?

Underdogs -> Familjerna Bernadotte och Sommerlath, Gubbtolvan, Philipson, Lewenhaupt, direktör Lettström, Rimér...

Kanske den omständigheten att de delar på en pizza gör dem till en ny underklass, med plebejiska matvanor?

Låt oss jämföra vilka enheter som delar EOW`s hat mot gamla institutioner som kungafamiljen i Sverige och på detta sätt också få en uppfattning om EOW slår uppifrån och bryter konventioner eller om hon slår in öppna dörrar under en falsk mantel av progressivitet?

http://www.expressen.se/nyheter/pg-gyllenhammar-gar-till-attack-mot-silvia/

http://www.dn.se/ledare/kolumner/drottningens-ansvar

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8352306.ab

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8365857.ab

Anser du att dessa personer tillhör etablissemanget eller är dom kraftlösa människor i marginalen som kämpar mot överheten?

Eller varför inte ta dom ständiga Hey Baberiba sketcherna från TV4:a som exempel?

Jag förstår i vilken kontext man förväntas se dessa hånande parodier av kungafamiljen. Man förväntas se det i en "sparka uppåt kontext" där man "drar ner byxorna på makten". Gott så, men när får vi se Christine Meltzer och David Hellenius i peruker hånfullt parodiera Bonnierfamiljen? Sanningen är att man aldrig skulle göra samma sketcher om några personer med reell makt.

På samma sätt kommer vi aldrig få se malliga DN-redaktionens Peter Wolodarski eller bipolära Åsa Linderborg i ett slarvigt photoshop-montage från denna konstnär då deras makt är verklig och inte symbolisk vilket skulle medföra en mycket kortlivad konstnärskarriär för Elisabeth Ohlson Wallin.

Elisabeth Ohlson Wallin är som den fega ungen på skolgården som lägger sista sparken på det redan nergjorda mobbingoffret när dom stora mobbarna är klara med stryket. Modigt? inte särskilt.

Jag har aldrig hävdat att Bernadotte eller Sommerlath är "underdogs" men deras praktiska inflytande är lika med noll i jämförelse med dom krafter som ivrigt motarbetar dom.

På precis samma sätt har den kristna kyrkan i Sverige idag NOLL inflytande. Det finns en stark rörelse från USA, där kyrkan har en väldigt mycket starkare ställning, att devalvera denna ställning. Att ta detta undergrävande koncept över till Svenska förhållanden ter sig väldigt futtigt och meningslöst. Finns det någon mer urvattnad och med den nya tidens läror mer förtvivlat kompromissande kyrka idag, än den Svenska?

Det hela är en regisserad teater där det är meningen att gamla men numera kraftlösa symboler för Sverige skall spela det tyranniska och förtryckande och Elisabeth Ohlson Wallin skall spela den modiga progressiva konstnären som går mot strömmen och bryter upp gamla och onda maktstrukturer.

Sanningen är att Elisabeth Ohlson Wallin riskerar exakt NOLL konsekvenser på grund av sin konst, snarare tvärt om. Hon är blott en politruk åt den nya tidens mediakonglomerat som vill göra upp med den resterna av den gamla tidens symboler för Sverige.

Du har tolkat EOW's verk på ditt sätt. Du tycker hon sparkar in en öppen dörr. Man kan tolka den annorlunda än vad du gör.

En del säger att kungafamiljen och entouraget är utan makt och hjälplösa mot kritik. Andra säger att det ses upp till - och fjäskas mycket för - kungafamiljen och entouraget, samt att det utnyttjas av dessa.

Oavsett vilket så finns det en del saker kungafamiljen och entouraget pysslat med som de har svårt att vara öppna med och stå för. EOW sätter fingret på det.


Vi ska väl vara oerhört glada för att den ekonomiska makten, den politiska makten och den opinionskatalyserande makten inte alltid är samma makt?

Det ena bör inte utesluta det andra. Detta borde tas med Hej Baberibaredaktionen i en tråd om Hej Baberibaredaktionen.


Så länge makten och apanagemottagarna gömmer skeendena under mattan behövs granskning, satir och konst. Annars också för övrigt.




EOW i DN:
http://www.dn.se/kultur-noje/ohlsson-wallin-ber-om-ursakt



EOW i samband med sin presskonferens, klippt av Aftonbladet-tv: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalleochpolitik/article16296338.ab

2.24 visar Aftonbladet en annan variant av pizzabilden, Med 12 yngre män i kostym runt Henemark. Vad är det för version?

Jo jag har förstått att tolkningarna skiftar.


Hur menar du nu? vad vi ser här är ju hur just den "opinionskatalyserande", ekonomiska och politiska makten sammanstrålar i sitt drev mot en formellt maktlös institution som kungahuset. Vilket stödjer mitt resonemang hur Elisabeth Ohlson Wallin knappast är den modiga konstnär som går mot strömmen som hon själv verkar vilja påvisa.


Mitt inlägg om just Baberiba-sketcherna var en fingervisning, en bra sådan, om hur tidens anda sjunger. Att det knappast är att gå mot strömmen att basha kungafamiljen när precis alla i nutidens maktinstitutioner gör det.

Som Jan Milld skrev om det allmänna drevet mot den här kungafamiljen:
http://janmilld.wordpress.com/2010/11/28/dreven-mot-monarkin/

På samma sätt verkar Elisabeth Ohlson Wallin. Hon vill förknippas som en konstvärldens Erin Brockovich som modigt ensam står upp mot den konservativa maktens fula sidor – men hon är allt annat än detta. Hon är bara ännu en av dessa personer som likt journalisterna som Jan Milld beskriver kraftigt tar ställning mot i praktiken maktlösa institutioner (men pratar tyst om den reella makten) och förväntar sig att få credd-poäng för detta.



Det handlar principiellt inte om granskningen av Kungahuset som sådant som stör mig, utan om vad som anses som viktigt att granska och vad som absolut inte får granskas. Om det var maktens institutioner som på allvar granskades i tyngd av sin reella makt så borde det snarare handla om det märkliga i Alliansens nära samarbete med Bonnier och att det finns en lag som säger att Bonnier måste äga TV4. Läs mer i den här tråden: https://www.flashback.org/t1356758

Detta är riktig korruption med omedelbara konsekvenser för oberoende media, insyn i och ambitionen för verklig demokrati i Sverige – och inte den förenklade och ointressanta diskussionen huruvida en gammal trophy-wife som Silvia hade en pappa som tillhörde den förlorande (och därmed stigmatiserade) sidan i ett krig mellan 1940-45.

Kungafamiljen sitter kvar. Apanaget kvarstår. Gubbtolvan har inte talat ut, osv. Den formella och informella maktpositionen kvarstår. Tidningarna du nämnde har fortfarande inte förändrat realiteten (om vi ponerar att det är det de vill), utan bara drivit opinion. I diverse riktningar.

Det finns alltså inte en enda makt. Och än mindre: Kungafamiljen och dess entourage står inte utanför etablissemanget.


Det har ju ingenting med EOW att göra. Hur granskningen av t ex Bonnierkoncernen ser ut är ett kollektivt ansvar.

På samma utställning som Pizzabilden hade EOW fler verk, nån Reinfeldt i blöja bl a?

Norberg-rapporten skulle inte vem som helst komma på att sätta ihop, och historierevisionism är aldrig okay.
Problemet med Silvia just nu är att hen trivs så mycket bättre med offerkofta än med pudel.

Men det hör till en annan tråd än EOW-tråden.

Min fetning

När jag läser dessa rader blir jag fylld av avsky. I dessa rader visar du hur du resonerar och att det är nazister och inte rojalister som vill verka för att mörka och förminska nazismens illdåd.

Du lindar in ditt vidriga budskap i massa dravel. Det är sådana som du och dåliga rådgivare hos hovet, som gör att drottningen stampar i ett träsk hon inte kommer ut ifrån. Det är häpnadsväckande att du tror att du och dina gelikar kan bidra till debatten om kungafamiljen eller monarkin, genom att utnyttja drottningens moraliska dilemma.

Du går in i en tråd och diskuterar om Elisabeth Ohlssons kollage är ett konstverk eller ej. En sak du inte har en susning om. Det du vill framföra är att Sivias pappa tillhörde den stigmatiserade sidan, en sida du och andra uslingar ville skulle vinna. För att vinna ytterligare poäng i debatten, är du mer respektlös än någon annan när du kallar Silvia för trophy-wife. Menar du att hon stod över kungen, eftersom honnes far var nazist?

Är det en rundgångs-diskussion du vill ha så, visst.

I traditionell mening så tillhör Kungafamiljen ett etablissemang, ja.

Men den provokatörs-poäng som Elisabeth Ohlson Wallin fiskar efter när hon slår in vidöppna dörrar, uteblir då den (åter igen) reella makten är frånvarande hos Kungafamiljen. Om dom tillhörde ett etablissemang med verklig makt så hade inte drevet varit så ihållande och så massivt från Bonnier-håll. Om dom var en genuin maktspelare så skulle heller inte attackerandet mot dom vara så riskfritt eller ansetts som så "chict" att utföra.

Slutsatsen kvarstår, Elisabeth Ohlson Wallin är ingen modig konstnärshjältinna som går emot makten med fara för konsekvenser. Elisabeth Ohlson Wallin är en auktoritets-auktoriserad-Photoshop-amatör, en poserande fake-punkare for-hire som slår ner på det som anses tillåtet att slå ner på.
Credd-poäng = 0.

En äkta provokatör i konsthistorisk kontext skulle snarare vara en person som Dan Park. Där har vi en konstnär som – oavsett om man är lagd åt det fascistoida, demokraturistiska eller snällistiska hållet – utför en sorts nutida version av "entartete Kunst". Där har vi en genuin joker som pekar på det och olustiga och säger genuint förbjudna – och som också får utstå konsekvenserna för det. Credd-poäng = 100.

Lol!
Du har inget att komma med med din konstruerade moral här på Flashback. Det finns inga magiska invektiv som att kalla ens med-debatörer "nazzzzist" som automatiskt gör att man vinner diskussionen.

Det enda mitt "vidriga budskap" består av är att Elisabeth Ohlson Wallin är en låtsas-subversiv posör. (Ja, du kan ju läsa mina andra poster om henne ) Hon är värre än det ointressanta därför att hon gör det förväntade och hoppas på provokatörspoäng.

Frågan om huruvida Elisabeth Ohlson Wallins photoshop-tricksande är konst eller inte är oväsentligt, därför att etiketten "konst" knappast är en kvalitets-etikett i sig. Det viktiga här är att diskutera huruvida konsten är bra eller inte. Jag hävdar med det bestämdaste att den inte är det – Varför kan du ju läsa i posterna ovanför.

Huruvida påståendet vad jag egentligen vill med mina inlägg är ingenting du (uppenbarligen) vet någonting om.