Catami, detta är dina tidigare inlägg i debatten. Jag postar dem här eftersom du själv verkar ha glömt vaddet är du argumenterat för. Jag har även tagit mig friheten att fetstila de rena felaktigheter som finns i dina påståenden.
Inom cykelsporten är de otvivelaktigt så att mer eller mindre alla proffs är dopade. Det finns inget annat sätt om man vill vara med i en sport som är riktigt stor ekonomiskt för alla inblandade.
Det konstiga är att sporten tar fuskarna i försvar och därigenom gräver sin egen grav. Enligt min mening är cykelsporten på väg ner i samma hål som bodybuildings förövarna lyckades med för 15 år sedan.
Dopingens årtionde var 80-talet men möjligen fattade vissa sporter saken sent och hade sitt esse på 90-talet.
Jo, jag uttryckte mig väl lite luddigt i besvikelse.
Jag är sportintresserad och man känner sig lurad, ledsen och besviken när intresset vittrar ner i sport efter sport pga av fusk. När det gäller cykelsporten kan vi nog med största säkerhet mångdubbla din siffra. Tyvärr luktar det bodybuilding deluxe numera i den sporten och hur de ska slingra sig ur det dilemmat ska bli intressant att följa.
Jag njuter inte av att cykelsporten blivit en sjuk svulst och att frågan väcks om detta verkligen är en sport längre. Jag är lika besviken på friidrott, längdåkning och andra idrotter där effekthöjningen direkt går att mätas i sekunder eller cm. Dessa förbund, och de aktiva, har dock tagit krafttag mot doping på ett sätt som går att mäta.
Jag är helt övertygad om att doping förekommer även inom i hockey och fotboll men trots allt är det inte det enda avgörande i dessa sporter.
Jag tvivlar inte på att cykelsporten gör sitt yttersta för att rädda sitt rykte. Alla dopingavslöjanden är ju ändå ett bevis på att det görs någonting. Cykel befinner sig där friidrotten var för några år sedan. Det rensades rejält iom att wada fick med sig USA och även om det är bättre idag är de inte ikapp. Så sent som för ett par dagar sedan åkte två från Bulgarien dit.
Cykelsporten måste agera lika kraftfullt och helt enkelt slänga ut cyklister, stall och sponsorer som tycker att framgång får kosta vad det vill.
Det är en lång väg att vandra men den är mödan värd. Till syvende och sist är det TV-tittarna och media som bestämmer vad som är intressant att följa och inte penninghungriga fanatiker som gör vad som helst för att nå framgång.
Friidrotten kan visa på framsteg, vilket inte cykelsporten lyckats med ännu. Därmed säger jag inte att cykelsporten inte bekämpar dopning mindre än friidrotten.
Kraven på cyklisterna om en årslön i böter om de dopar sig tycks inte hjälpa och följdaktligt är inte straffet tillräckligt. Man kan ju gissa att sidoinkomsterna är desto högre eller så, liksom inom friidrotten, myglas det även med "lönen".
Inom cykelsporten är de otvivelaktigt så att mer eller mindre alla proffs är dopade. Det finns inget annat sätt om man vill vara med i en sport som är riktigt stor ekonomiskt för alla inblandade.
Det konstiga är att sporten tar fuskarna i försvar och därigenom gräver sin egen grav. Enligt min mening är cykelsporten på väg ner i samma hål som bodybuildings förövarna lyckades med för 15 år sedan.
Dopingens årtionde var 80-talet men möjligen fattade vissa sporter saken sent och hade sitt esse på 90-talet.
Jo, jag uttryckte mig väl lite luddigt i besvikelse.
Jag är sportintresserad och man känner sig lurad, ledsen och besviken när intresset vittrar ner i sport efter sport pga av fusk. När det gäller cykelsporten kan vi nog med största säkerhet mångdubbla din siffra. Tyvärr luktar det bodybuilding deluxe numera i den sporten och hur de ska slingra sig ur det dilemmat ska bli intressant att följa.
Jag njuter inte av att cykelsporten blivit en sjuk svulst och att frågan väcks om detta verkligen är en sport längre. Jag är lika besviken på friidrott, längdåkning och andra idrotter där effekthöjningen direkt går att mätas i sekunder eller cm. Dessa förbund, och de aktiva, har dock tagit krafttag mot doping på ett sätt som går att mäta.
Jag är helt övertygad om att doping förekommer även inom i hockey och fotboll men trots allt är det inte det enda avgörande i dessa sporter.
Jag tvivlar inte på att cykelsporten gör sitt yttersta för att rädda sitt rykte. Alla dopingavslöjanden är ju ändå ett bevis på att det görs någonting. Cykel befinner sig där friidrotten var för några år sedan. Det rensades rejält iom att wada fick med sig USA och även om det är bättre idag är de inte ikapp. Så sent som för ett par dagar sedan åkte två från Bulgarien dit.
Cykelsporten måste agera lika kraftfullt och helt enkelt slänga ut cyklister, stall och sponsorer som tycker att framgång får kosta vad det vill.
Det är en lång väg att vandra men den är mödan värd. Till syvende och sist är det TV-tittarna och media som bestämmer vad som är intressant att följa och inte penninghungriga fanatiker som gör vad som helst för att nå framgång.
Friidrotten kan visa på framsteg, vilket inte cykelsporten lyckats med ännu. Därmed säger jag inte att cykelsporten inte bekämpar dopning mindre än friidrotten.
Kraven på cyklisterna om en årslön i böter om de dopar sig tycks inte hjälpa och följdaktligt är inte straffet tillräckligt. Man kan ju gissa att sidoinkomsterna är desto högre eller så, liksom inom friidrotten, myglas det även med "lönen".