Citat:
Ursprungligen postat av manamanah
Jag skulle bara vilja att folk i Sverige öppnar ögonen och slutar vara så fruktansvärt självutplånande.
Vi måste inse att våra känslor, tankar och rättigheter är av precis lika stort värde även om vi inte kan hänvisa till en tro.
Jag vill ha kyrkklockor och avslutningar. Det är en tradition, jag får bra känslor av det. Men jag måste visst vara kristen för att kunna respekteras i min åsikt. Varför är det så?
Lena Andersson använde ju ett bra uttryck i veckan som gick: En "vördnad för vördnaden".
I ett sekulariserat samhälle (och i Sverige) utan någon bildad elit, så är det många, som känner sig lite osäkra på, hur man ska bemöta någon, som självsäkert, för att inte säga aggressivt, åberopar sin påstådda direktkontakt med andevärlden.
Sådant ska betraktas och bemötas som andra (van)föreställningar och tvångstankar - dvs det finns en gräns för hur mycket man själv bör vara beredd att anpassa sig.