Kompis utnyttjar - vill att JAG ska köpa grejen

Hur gick det då?

Edit: jaså du hade redan skrivit att hon gick med på att göra det själv.

Alltså jag får sällan medhåll från andra så din analys är helt fel. Jag fick uppfattningen att du mycket väl var medveten om att du lät människor köra över dig men inte tänkte göra så mycket åt det. I så fall ber jag om ursäkt för att jag missuppfattade dig. Enda anledningen varför jag blir så irriterad på människor som gör som du är för att jag bara vill väl och vill inte att man ska stå ut med skit från andra en enda sekund.

Men jag ska försöka vara lite mer pedagogisk hädanefter. Tycker det är grymt bra att du hörde av dig och bad henne fixa själv. Tror bara inte att jag alltid förstår hur stort steg det är för vissa att säga emot och ställa krav på sin omgivning. Anyway, bra jobbat!

Jag tror att jag har en alldeles för naiv och välvillig syn på hur människors psyken fungerar. Jag förstår att många är rädda och osäkra i grunden, men jag brukar alltid tänka att folk egentligen vill det bästa, att det finns något gott hos alla. Men, med betoning på men. Jag har insett att folk är mer svinig än vad jag trodde. Många har skamlösa försvarsmekanismer. En klassiker är att garva och sparka på den liggande, ja. Senast idag kl 09.30 upplevde jag att en tjej spände ögonen i mig och frågad "Vad menar du, egentligen?" med avsmak i tonläget och med hopp om att alliera sig med ett antal andra... bara för att höja sin egen position. Hon fick inget utbyte av den frågeställningen, hon visste redan vad jag menade... hon ville bara försätta mig i en svår situation där jag som liggande inidvid var tvungen att resa mig upp.

Nog fan försökte jag resa mig upp. Jag har inte en extremt stark hämndkänsla och jag förtränger den ofta och upplever att jag inte borde vara kylig för att det är taskigt; men det är kanske det enda rätta för att vinna lojalitet och respekt? Att resa sig upp på studs, avfyra en kylig kommentar och försätta henne i underlägespositionen.

Vi har alla en egocentrisk världsbild, jag vet detta teoretiskt sett, har bara svårt för att relatera och utgå från det uppenbara i praktiken. Jag har någon slags romantiserande bild av att samspel och interaktion bygger på mycket välvilja. Men det är nog för naivt. Vi är tävlingsmänniskor och rivaler allihopa, och vi slåss om överlevnad av vår art. På psykisk och mental nivå.

Ska dock inte bli socionom,känns inte vidare aktuellt och inte av intresse, haha! :-) Jag sade att jag hade gått hos en socionom en gång som patient. Du kanske fattade det och ändå skrev allmänt om socionomyrket bara.

Jag vill göra något åt situationen. Jag måste börja jobba med min konflikträdsla. Alla problem har en kärna att börjar arbeta utifrån och min ligger nog där. Senare kan man gå djupare in på varför jag är konflikträdd osv, vilket sannolikt beror på självbild, grad av styrka osv.


Tack för din kommentar btw, förstår att det kan upplevas drygt när folk kommunicerar underläge och det är helt emot din moral och något väldigt självklart att inte ta skit.