Saker vi inte berättar för våra barn

Tror många underskattar barn när det kommer till döden. Fick själv gå igenom många dödsfall under min uppväxt. Två familjemedlemmar och en del släktingar lämnade innan jag hade fyllt 10 år än gång. Jag fick förklarat för mig att det var lika naturligt som födseln ungefär och har aldrig riktigt varit rädd för döden, förr mer nyfiken på vad som händer efteråt. Vad som faktiskt händer efter döden tycker jag man borde låta varje barn själv få fantisera ihop och bestämma, just för att ingen har den blekaste aning.

Något jag aldrig kommer berätta för eventuella barn är de sjuka hemmafester jag varit med och anordnat med 100+ gäster. Man vill ju inte att det ska ske i sitt dåvarande hem vill säga.

Det är väl klart att du inte kommer? Man skall icke ljuga!

So wrong

Att jag sprutar hans mamma i ansiktet.

När jag får barn kommer jag inte att berätta för dem hur de blev till. I detalj.

Hah, bästa!

Jag tänker inte nämna att jag blev av med oskulden när jag var 13.
Sen de mesta som handlar om mig och sex får de nog inte veta, hehehe

Håller helt och hållet med denne Mjaumjau. Dock finns det något jag ALDRIG kommer att tala om för min dotter, och det är att jag är bitter på hennes far. Än så länge är hon inte ens två år och kommer få skapa sig en egen uppfattning tids nog.

Jag har inga barn men när jag var 15 eller 16 så hade jag på ett socmöte berättat i förtroende till sockärringen att jag prövat hasch. Det var tydligen inte OK så hon ringde hem till farsan.

När jag väl kom hem så var det ingen i huset som tog upp det på en vecka, dom trodde inte att jag visste om att de visste.

"Är det ingenting du vill berätta för mig, min son?"
- öh njaeae, vadå?
"Socialen ringde och berättade [min historia till soc]"
- jaha... jag vet inte vad jag ska svara på det?
"äsch, när jag var ung så pröva jag mycket med droger, det är ingenting ovanligt och cannabis är ju trots allt inte så farligt. Pröva ALDRIG något annat!".
- jag lovar
"haha, ja du ska bara veta en gång när jag var i colombia och hälsa på [hans latino-ex]'s farbror. Det var så jävla mycket kola där "

Han lös nästan upp av bara tanken av det minnet. Han berättade även att han blivit beskjuten av någon typ av gerilla när han var i colombia och arbetade som reporter. Jag fick historian bekräftad av mina mycket äldre syskon. Tydligen var inte pappa målet utan personen han intervjuade var någon typ av politiker någon gång på 70 talet, dom satt i en stuga mitt ute i skogen bland massa vakter och skott avfyrades in mot stugan och farsan var nära på att bli träffad. Tog bara några sekunder innan de satt sig i jeepen och var i full fart därifrån. Efter detta fick jag en helt ny syn på min farsa

Haha, helvete vilken skön farsa!

Jag kommer aldrig berätta om alla knep jag tog till för att slippa äta (eller gömma mat) under år av ätstörningar, eller hur man bör göra för att stå ut med att få i sig så lite mat med så lite kalorier som möjligt under så lång tid som möjligt. Däremot kommer jag berätta om hur fruktansvärt onödigt det är att banta utan anledning, och vilka helvetes konsekvenser det får.

Kommer heller aldrig berätta hur lätt det är att komma undan med saker som "liten tjej". Är dock medveten om att ev dotter tyvärr kommer upptäcka det själv.

Kommer nog aldrig berätta om alla kvällar jag satt i polares källare/trapphus och och rökte gräs som en galning..och söp för den delen också.

Att jag knullar allt som andas,typ . Att jag har dubblat många stackars tjejer med mina polare genom åren...till och med tripplat.

Att droger är fantastiskt om man kan hantera det.

Att slagsmål kan vara underbart om man klarar sig undan Polisen.

Allt jag kommer på nu

dagens