Dubbel bestämd artikel i svenskan.

Jag har tänkt på en sak som är rätt märklig i svenska språket, nämligen användandet av dubbel bestämd artikel.
Jämför dessa meningar på svenska och norska:

-Det norske sprog.
-Det svenska språket.

(Med reservation för felaktig norska)

Den dubbla bestämda artikeln används nog också i norskan, men inte lika ofta.
Vi kan ta en mening som är lite tydligare, där man ser "felaktigheten" bättre:

-"Detta språket" säger ju nästan ingen, utan istället "detta språk", även om det förstnämnda knappt skulle avfärdas som helt felaktigt. Observera då att "detta" egentligen bara betyder "det här", och man skulle inte reagera på samma sätt om det stod "det här spåket" konstigt nog.

Ännu tydligare är det i meningsdelar såsom "den bilen".
I vissa meningar faller dock artikeln bort: "den bil som...". Tveksamt om man kan kalla det bestämd artikel här, eftersom det handlar om ett urval av bilar?

Visst är det märkligt?

Jag är knappast nån språkexpert; bara intresserad av nordiska språk, så bespara mig spydigheter om jag har fel är ni snälla.

Det finns ju två norska språk; Bokmål och nynorsk. Det ena av dem är mer likt danskan och enkel fristående artikel används där. Danskarna säger aldrig nåt med dubbla bestämda artiklar. De använder också bestämd form i större utsträckning. T.ex. nästa dag blir "den naeste dag" ung. som i engelskan. Om den fristående bestämda artikeln känns klumpig, så använder de hellre ingen bestämd form alls .T.ex. Första gången blir "Förste gang". Det finns dock undantag ; Stilla havet borde egentligen heta "Det stille hav" eller "Stille hav", men här föredrar t.om danskarna att använda bara ändelseartikeln på ett ord med adjektiv framför. Stilla havet blir således Stillehavet.



den bil, som ...Då har vi bara fristående bestämd artikel, för att det kommer en mening efter. Alltså vi får samma stil på svenskan som i engelskan jmf. the car, that.... Det struliga med svenskan är ju att "den" inte bara används som fristående artikel utan också som pronomen. Engelskan har ju både "the" och "it", så det blir ju mer varierat språk så att säga.

den bilen Det är ju samma som "den där bilen". Jag ser ingen skillnad

Jag tycker att en språkreform är nödvändig. Låt oss slippa ändelseartiklarna i det svenska språket. Jag vill tala bara med fristående bestämda artiklar.

FÖRSLAG


The car=Den bil
Den/Det som pronomen försvinner och ersätts med on/ot.

Jag vill ha den/det=Jag vill ha on/ot.

Det är inget undantag: det är ett helt vanligt substantiv - inte ett adjektiv plus ett substantiv. Även om du inte särskriver förefaller du särtänka, vilket är nästan lika hemskt.

På delar av Jylland har man f. ö. bara förställd (eller vad fan det nu heter) bestämd artikel 'æ mand' (mannen) - och då naturligtvis 'æ olle mand' (den gamle mannen) också.

I uttrycket 'den bil, som...' är 'den' faktiskt ingen bestämd artikel utan ett utpekande (sk determinativt) pronomen.

Visst är det vårta på vårta att använda den bestämda artikeln två gånger. Jag föreslår: Bort med den efterställda artikeln.

EDIT: Jag preciserar: Bort med den efterställda artikeln när den förställda används, dvs precis som på danska.

Jag kan meddela om att en viss nyansskillnad faktiskt finns. Man skriver till exempel ogärna - kanske mer än vad man säger - den där djäveln i stället för den djäveln. Måhända att det handlar om språk- eller stilkänsla, eller både och.

En regel som jag utarbetat för mig själv är att försöka korta ned på den där, den här, denna et cetera till endast den eller - om situationen tillåter - till helt utan pronomen.

Paralleller kan härifrån dras till att säga eller skriva min mamma/mor/moder respektive helt enkelt mamma/mor/moder. Rent grammatiskt handlar det förresten om determinativa respektive demonstrativa pronomina.

Skulle någon mer insatt kunna fylla på och vidareutveckla?

Det är för övrigt mycket intressant noterat. Om jag inte misstager mig, faller den helige Ande också in i denna kategori. Dock har namnet förvanskats mer eller mindre till den heliga Anden i den senaste bibelöversättningen eftersom att det förra visst hörde gammelsvenskan till.

Kuriosa: <http://susning.nu/Den_helige_Ande> ger besked om att det är Bibel 2000 som är boven i dramat och att den helige Ande ofta förkortas till DHA.

Även i uttryck som N.N. hittar på de knasigaste jobb kan notis tas om att ordet jobb inte har slutartikel, det vill säga bestämd artikel.

Det skulle jag absolut inte vilja påstå. När ett individ uttrycker sig med bestämt substantiv efter denna respektive detta kan jag lova att denne blir idiotförklarad - bland de lärde, i alla fall. (Det föreligger dock så att det viset att uttrycka sig på ändock förekommer i vissa av vårt lands dialeketer. Sedan kan man tala om huruvida dialeketer är detsamma som okunskap eller ej ... )

Tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.

Jag noterar med viss förskräckelse att vissa vill avskaffa den efterställda artikeln! Vad är det för dumheter; den är ju en av de trevligare egenheter de nordiska språken har.
Det är klart tänkvärt just vid dessa exempel, men det finns ju många andra tillfällen då man INTE använder annat än efterställd artikel, såsom "jag går och hämtar bilen", istället för "jag går och hämtar den bil", vilket i mina öron skulle låta helt absurt. Då är det inte svenska längre.

För att dra en parallell kan jag tala om att isländskan inte har nån obestämd artikel. Till exempel så säger vi ju "jag ska köpa en bil", medan islänningarna säger "jag ska köpa bil" (fast på isländska såklart), vilket ju heller inte är fel på svenska.

Jag tror också att fristående bestämd artikel är mycket ovanligt i isländskan, vilket pekar på att den efterställda bestämda artikeln torde vara ålderdomlig.