"fet ågren" vad menar man?

Fantastiskt bra förklaring! Det verkar som att jag stött på Herr Ågren ett par gånger tidigare.

"Fet Ågren" var en tjock gammal gubbe som härjade på sent 60-tal i och omkring Askersund, har för mig att han oxå vistades en tid i Motala och Hova, han var allmänt störig och gjorde sig mest känd för att han skrävlade om det mesta, gapade och skrek gjorde han på folk i hans närhet, där av kommer uttrycket en "Fet Ågren".

Haha, när jag gjorde lumpen så låg en i min pluton med ett riktigt träsktroll till kvinna, som tro det eller ej hette Ågren i efternamn.

Befälen fick höra denna otroligt roliga berättelse, sedan dess var han "vakna med ågren"

Så nog tror jag ågren är rätt känt i detta land

Men alla kan ju inte höra allt. So dont feel blue TS

(slängde in lite engelska i slutet där)

Det används titt som tätt i Gävle, och jag vill minnas att jag har hört det i Stockholm också. Men folk säger nog "ångest" minst lika ofta också. Personligen tycker jag att det är ett lite fjantigt och förlegat uttryck som man inte bör använda om man är äldre än 22.

Jag tolkar spontant "en fet ågren" som en jävla dagenefter-ångest.

Skål för denna skuta: http://www.youtube.com/watch?v=5OO38xQ-k1c

Oj! men honom känner jag!

Not feeling blue :-)

Jag fattar bara inte hur ordet kan ha undgått mig! jag är ju inte 15 utan 25...
Ska fråga runt bland lite polare nu i helgen och återkomma med hur många som visste.
(Bor i stockholm).

Bland trubadurerna och visdiktarna var väl dock Ulf Peder Olrog tidigare med att skalda om Ågren i sin Visan om Ågren. Vilket väl verkar rimligt om det nu stämmer att begreppet Ågren först skapades och spreds i studentkretsar i Lund och Uppsala - Olrog var ju en typisk akademiker, och kanske var det han som bidrog till att utöka betydelsen från vanlig "ånger" (svettig ruelse över gårdagens fylla) till "livsångest" i vidare och beständigare mening; i hans visa står ju Ågren snarare för den fördömande och förkvävande vardagsnormaliteten, de stora grå pampuscherna, som obarmhärtigt förintar studentens-konstnärens-skaldens rusiga drömmar om det sköna och det eviga, om så bara klädda i Rosenbloms torftiga gestalt och illasittande kostym.

Är det någon som vet hur det skapades?

Vi har en kommunalpolitiker i staden som heter Ågren i efternamn.

Sossarna körde denna radioreklam: ''Rösta på Holmlund på Söndag, slipp Ågren på Måndag.''

Enligt Lars-Gunnar Andersson i radioprogrammet Språket har Catharina Grünbaum med hjälp av redaktionen för SAOB spårat det äldsta belägget till studenttidningen Lundagård år 1929, där en vers inleds:

Mitt namn är Ågren, jag kommer stilla,
mot mig blott föga Albyl förmår.
Jag sitter hos dig när du mår illa,
och dagen efter för dig gör svår.

Att döma av denna sida finns det även en fortsättning:

Se genom dimman
med skräck i sinne!
När även timman
för dig är inne,
då kommer jag, och min makt är stor.
Nu får du plågas, min bäste bror!

Om du har lupit med löpska flickor
och alltför länge gjort natt till dag,
och dryckjom drupit ur öppna svickor,
då över tröskelen stiger jag;
då ångras dansen
och brott mot buden,
då vissnar kransen,
då bleknar huden,
och så blir änden en Ånger svår
uppå all glädje du haft igår!

Den dikt som parodieras är ju Wallins Dödens Engel (och man kan kanske tänka sig att den liksom förebilden lätt låtit sig sjungas till melodin I apladalen i Värnamo). Lundagårds beryktade Q-verser och andra verser byggde ju ofta i akademisk tradition på parodier och pastischer på kända dikter. Vem som skrivit just Ågren-versen är mig obekant men redaktören detta år verkar ha varit Per Meurling - dock var det kanske inte förrän Åke Ohlmarks tillträdde på redaktionsstolen några år senare som redaktören också stod för rimmandet och diktandet i stor skala. - En rolig skildring av dessa tiders studentmiljöer finns f.ö. i Ohlmarks' memoarvolym I paradiset.