Ingen ork eller lust att göra ett skvatt.

Tjenare. Under ungefär 5 års tid har jag känt att det är helt värdelöst att gå med i "samhällsrytmen", det känns otroligt värdelöst att leva som alla andra gör. Gå upp till skola/jobb för att sedan äta middag och göra någon aktivitet eller bara sitta och vara en fet jävel i soffan. Jag har extremt svårt att sova om jag inte är uppe tills jag verkligen inte pallar mer, och under grundskolan ville jag gå till skolan för att få bra betyg, men när man satt där i sängen och precis skulle gå upp så blev det "nej jag har ju hela veckan på mig, en dag skadar ju inte". Det känns som att jag ska slösa hela mitt liv på att arbeta vilket jag också kommer göra. Ingen lust eller ork alls att börja på någon sport eller dyl. Och allt detta har slutat med att jag hänger framför denna satans dator dag ut och dag in. Jag har alltid haft vänner och inga problem med att umgås med folk. Och vidare med sömnen, jag har blivit medicinerad med åtminstone 5 olika mediciner och ingen av dom har fungerat förutom en. Den gör så att jag blir helt veck i skallen i 12 timmar och inte kan vakna, jag har till och med pissat ner mig en gång för att jag var så borta att hjärnan inte ville samarbeta. Jag vet inte vad jag ska göra för att få ordning på min skit. Jag har försökt bara ta mig i kragen men det är inte så enkelt om man inte finner någon mening i någonting man måste göra. Har någon haft en liknande period, så snälla berätta!

Tror jag tog rätt kategori
-B

Om du har någonting här i livet som gör dig glad, så är det viktigt att du tar tillvara på det och lever för det på ett sätt som du känner dig trygg vid.

Som Rusiako skriver så ska du ta till vara de glädjeämnen du har.Vad gör dig glad?Vad tycker du allra mest om att göra förutom datorn?Sätt upp regler för dig själv då det kommer till datoranvändningen,exempelvis kan du i huvudet göra ett schema där du skriver att du har två timmar vid datorn och sen ska du ägna dig åt sådant som du tycker är roligt.
Tvinga dig själv att istället för att glida in bakom skärmen dra på dig ett par dojjor och gå ut i friska luften istället.Ta tillvara på dina intressen även yrkesmässigt om du har möjlighet.Att studera till något som man verkligen tycker är roligt att hålla på med är aldrig en dum ide exempelvis.
Du behöver gå till din läkare och låta han/hon göra en ordentlig utvärdering,det är läkarens uppgift att hitta en medecinering till dig som fungerar, inte din.Många ggr får man prova sig fram,det tog 12 år för mig att få rätt medecin mot panikångest,sen mixade jag det med KBT och det var de bästa jag kunnat göra:-)
Jag tror vi alla ibland funderar på meningen med livet, vad fan är det för mening med att stiga upp på morron exempelvis.Jag tror att vi alla har ett syfte,en del vill ha ut mer än andra och en del nöjer sig med de dom har.De som vill uppleva något större har lite uppfinnaranda i sig och borde ägna sig åt att hitta vad den söker, bara sökandet i sig kan vara spännande:-)

@Nurjenf: Det heter "begå självmord" eller "ta sitt liv".

Till TS: Som övriga säger, hitta saker som gör livet lättare att leva och fokusera på det vilket eventuellt kan leda till nya oupptäckta (roliga?) saker.

Börja knapra Voxra, det blir man pigg av.

Tack för alla svar. Jag ska prova på era tips och verkligen leta efter vad jag tycker om att göra.

Nurjenf, du kan inte ha en så kul dag om du tar dig tid att skriva sådan skit.

Tja, precis blivit medlem här, då jag hållt mig undan för mina problem, men ja kände att ja skulle vilja knyta mig till en krets där andra har liknande problem. Detta du beskriver är precis samma som det jag har. Jag har haft det så här i flera år, jag har aldrig någon energi och om jag ska göra något så blir jag alltid helt slut efteråt. Väldigt ofta så tänker jag att jag är dödligt sjuk, för det känns som det ibland och det leder till panik ångest osv... Vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv heller för orkar man inget vad ska man då göra? Vet hur det varit när jag har haft förhållanden, man orka liksom inte hitta på massa saker, man gör en sak, sen vill man hem och lägga sig på soffan och återhämta sig.

hejsan!
lite gammal tråd kanske, men ändå högst aktuell. jag känner verkligen igen mig i din beskrivning av din vardag, även om jag kanske inte är riktigt så långt "ner". om det är något i världen som jag är avundsjuk på, så är det andra människors förmåga att finna styrka och motivation.

ända sedan puberteten har jag haft svårt att komma till ro vid sänggång och svårt att vakna. detta har medfört att jag försovit mig, i princip, genom hela högstadiet och hela gymnasiet och en stor del av mitt yrkesverksamma liv. jag har försökt hitta jobb med andra arbetstider, men det resulterar bara i att jag förskjuter dygnet och snart är det samma visa igen.
jag har haft ett långt förhållande (6,5 år) som jag trivdes väldigt bra med och under den tiden hade jag lättare att hålla ordning på dygnsrytmen. men när det tog slut har jag åter hamnat i obalans. det går lite bättre nu, men långt ifrån bra.

jag har haft perioder då jag aktiverat mig med diverse träning/sport, men alla försök att få rutin på träningen misslyckas förr eller senare.

om jag får spekulera fritt, så tror jag att vi tänker lite för mycket. vi är lite för intelligenta för vårat eget bästa. ett amerikanskt ordspråk säger att "ignorence is bliss", "okunskap/ovetande är lycka" och jag tror det ligger mycket i det. de flesta (typ alla) människor jag känner som sprudlar av glädje och energi och är driftiga och framåt; de är rätt korkade. kanske de inte reflekterar över tillvaron så mycket? personligen så reflekterar jag över allting. då menar jag verkligen allting...

känns som att jag skulle kunna skriva spaltmeter om detta, men jag avslutar denna gång med att säga: du är inte ensam. vi är flera som mår/tänker/funkar som du gör.

Ansluter mig, va skönt att se fler som känner som jag. Känner annars ingen, alla tycker allt är så roligt, själv har jag känt så här gradvis mer och mer i över tjugo år och det börjar bli olidligt. Känner ett näst intill akut behov av att finna min plats i tillvaron och få ro i själen någon gång, men hur...? Har läst olika symtombilder på t ex ADD ADHD m fl och ADD stämmer in oerhört bra på mig.

Jag kan inte fatta var människor får sin motivation ifrån, själv tycker jag att det mesta känns tråkigt, likaså finner jag inget utbyte över huvud taget av att spåna om vardagliga ting med folk runt mig.
Har ett eller kanske ett par intressen som jag håller mig till, men även dessa tröttnar jag fort på. Jag vet man kan ta det för depression, men jag tror mer på att det har med dopaminsystemet att göra (belöningssystemet), hos vissa individer "trubbas" det av snabbare och ribban måste så att säga höjas hela tiden för att få samma känsla av tillfredsställelse och motivation.
Själv har jag oerhört svårt att göra tråkiga saker, jag står bara inte ut!... Det måste vara roligt, men vad är roligt?... Jo föresten jag vet flera saker, men då kostar det för mycket pengar

Efter att man har skaffat jobb och boende så känns livet jävligt tråkigt, är idag 25-år, jag vet inte vad som har hänt, men det känns som att livet är bara skit just nu i vissa fall. Inget känns roligt, att starta igång ett tv-spel var inte lika roligt som för 10-15 år sedan, kan någon förklara varför?

Känner ungefär likadant. Mina dagar går ut på att inte göra någonting i princip, förutom att jobba, äta och sova. När jag är ledig går tiden åt till att göra sådant jag inte hinner med när man jobbar eller bara vila upp mig för att jag är så trött.

Tror att det har med belöningssystemet att göra som någon i tråden var inne på, som jag skrivit om lite i andra trådar här också. Verkar som att när något blir rutin så kan man inte bli belönad om man inte höjer nivån hela tiden. Således kommer man ha lättare att bli belönad om man testar på nya saker i livet och upptäcker sådant som är okänt. Men det har jag också gjort tidigare, men jag kom på mig själv att jag hamnade i samma meningslösa tillstånd till slut ändå.

Det som motiverar mig är att kunna bli fri från allting på ett eller annat sätt. Med fri menar jag att slippa passa tider, slippa göra allt som alla andra gör samma tid eller sitta i köer. För att göra detta krävs också att man tar större risker och inte bara gnäller. Men jag är beredd att ta dom riskerna för att bli fri. Jag skulle nog vilja fortsätta jobba men göra det på mitt sätt och när det passar mig. Kanske starta upp ett vandrarhem någon stans i ett land med varmt klimat eller liknande.

så här tycker jag om livet. jag är dock en oerhört mål orienterad person:
i've thought alot about the meaning of life and this is what i've come up with so far.
what is the meaning of life?
what is the definition of meaning?
there is only meaning if there is a goal.
every step towards a goal has meaning and every step that's not towards a goal is meaningless.
often you cant reach a goal in just one step, so you must take a step everyday of your life to get there.
what is the goal of life?
family? children? that is different for everyone.
one can say for sure that the goal for everyone is a place where they feel strong, happy and accepted.
the motivation is simply because the opposite is a place where they feel weak, miserable and shunned, and no one wants feel like that.
(search algorithms in computer theory, describes how to best search for a goal)

i grund och botten, bestäm ett mål, gör sånt som du gillar, och ta små steg i taget.