2012-09-18, 18:50
#13
Tyvärr är detta en väldigt utbredd uppfattning bland invandrare och man stöter oerhört ofta på blattar som, med både övertygelse och patos, på allvar hävdar att svenskarna har invandrare att tacka för allt. Vissa är så blåsta att de tror att Sverige före 1960-talet bestod av ödemark fläckvis befolkat av människor i djurhudar som, berusade på jästa bär, kröp omkring i gyttja och åt sina egna barn om de kom åt.
Detta är naturligtvis resultatet av ett medvetet försök att framhålla nyttan av en stor invandring samt att på ett artigt sätt ge invandrare en smula självförtroende och få dem att inte känna sig fullt så misslyckade som de är. Svensken är faktiskt lite som japanen i flera avseenden när det gäller det sociala spelet och jag kommer osökt att tänka på en anekdot en fd kollega som var marinofficer berättade om ett besök i Japan. Man hade bjudits in att besöka en jättelik örlogsbas full med högteknologiska fartyg som blänkande och putsade låg till kaj medans väldrillade matroser ägnade sig åt exercis och underhåll. Chefen för basen slog ödmjukt ut med armen i en urskuldrande gest mot all den materiel och manskap som for omkring som myror utanför panoramafönstren och bad om ursäkt för den röra och.de värdelösa skitskeppen han tyvärr var tvingad att visa fram.
Vad jag vill säga med den anekdoten är att det är typiskt svenskt att inte framhäva sig själv, att närmast skriva ner sig och att ge andra än sig själv kredd för saker som gått bra. Hur ofta hör man inte svenskar säga "äsch, det var väl inget", "äh, det var en laginsats" och "det skulle aldrig gått utan din hjälp"?
Här händer det alltså att blatten hör svensken säga saker som i blattens öron låter som att svensken har honom att tacka för allt. Blattar är ju inte precis blyga för att framhäva sig själv och sätter aldrig sitt ljus under skäppan, så att säga. Det vimlar av babbar som på fullt allvar inbillar sig att Sverige har dem att tacka för allt! Speciellt roligt blir det när lite mer bildade blånegrer tar åt sig äran för vad ett par hundra valloner tillförde järnbruket för fyrahundra år sedan....
Detta är naturligtvis resultatet av ett medvetet försök att framhålla nyttan av en stor invandring samt att på ett artigt sätt ge invandrare en smula självförtroende och få dem att inte känna sig fullt så misslyckade som de är. Svensken är faktiskt lite som japanen i flera avseenden när det gäller det sociala spelet och jag kommer osökt att tänka på en anekdot en fd kollega som var marinofficer berättade om ett besök i Japan. Man hade bjudits in att besöka en jättelik örlogsbas full med högteknologiska fartyg som blänkande och putsade låg till kaj medans väldrillade matroser ägnade sig åt exercis och underhåll. Chefen för basen slog ödmjukt ut med armen i en urskuldrande gest mot all den materiel och manskap som for omkring som myror utanför panoramafönstren och bad om ursäkt för den röra och.de värdelösa skitskeppen han tyvärr var tvingad att visa fram.
Vad jag vill säga med den anekdoten är att det är typiskt svenskt att inte framhäva sig själv, att närmast skriva ner sig och att ge andra än sig själv kredd för saker som gått bra. Hur ofta hör man inte svenskar säga "äsch, det var väl inget", "äh, det var en laginsats" och "det skulle aldrig gått utan din hjälp"?
Här händer det alltså att blatten hör svensken säga saker som i blattens öron låter som att svensken har honom att tacka för allt. Blattar är ju inte precis blyga för att framhäva sig själv och sätter aldrig sitt ljus under skäppan, så att säga. Det vimlar av babbar som på fullt allvar inbillar sig att Sverige har dem att tacka för allt! Speciellt roligt blir det när lite mer bildade blånegrer tar åt sig äran för vad ett par hundra valloner tillförde järnbruket för fyrahundra år sedan....