Longitudinal Stadsplanering, effektivaste sättet?

Städer som växer fram naturligt kännetecknas ju av att man alltid bygger nytt så nära det gamla som möjligt för att man vill vara så central som möjligt. Detta ger stora utspridda blaffor till städer med ineffektiva stadskärnor med mycket utsläpp, långa restider och skyhöga markpriser. Jag har funderat på en annan stadsbyggnadsmodell.

Tänk er att man bygger en stad som inte är mer än 5km bred, längs med en lång kommunikationsnerv på tio mil eller mer. I mitten har man en järnväg, som med fördel kan vara en del av nationens höghastighetstågnät. Där går tåg med upp till 300Km/h+ för längre resor, med stopp var femte mil. Och där går tåg i 150Km/h med stopp varje mil och slutligen en spårvagn för kortare resor.
Detta gör att ingen punkt i staden har mer än 2.5km till nerven som går genom staden, majoriteten kommer bo inom en kilometer från nerven. Och på en stad på 10 mil så tar det bara dryga 20 minuter att åka från ände till ände.

Inte bara gör detta det mesta av personbilstrafiken helt onödig och kollektivtrafiken extremt lockande. Det gör att det i slutändan blir mycket mindre väg och järnväg per capita. Den järnväg som finns utnyttjas maximalt. Vilket ökar kostnadseffektiviteten väldigt mycket, vilket borde väga upp kostnaden för höghastighetståg.

Med så nära till allt så kan man hålla befolkningstätheten hög. 30000pers/km² är ingenting. Världen mest tätbefolkade stad Manila har en täthet på 43000 pers/km². En gammal europeisk stad som Paris har dryga 20000pers/km² och är ändå "bara" Frankrikes sjätte tätaste stad. 30000 personer per km/h ger 15 miljoner människor på en tio mil lång stad med 5Km bredd. Det är orimligt att man har mer än 10-20 minuter till någonting man vill till alls, och detta utan bilar i en sådan jättestad.
På gator ska det helst bara vara varutransporter, utryckningsfordon och handikapptransporter. Och det borde finnas goda möjligheter att även effektivisera varutransporterna i en sådan stad. Närheten till allt och det mycket välfungerande kollektivnätet borde göra elbilar mycket gångbara.

Resultatet: Snabb smärtfri persontransport, mycket mindre bränsle, bilar och byggmaterial går åt. Man kan hålla befolkningstätheten hög utan växtvärksproblemen från traditionella städer. God ,skalbarhet, staden städer kan växa ihop längs med kontinenternas stora järnvägslinjer. Mindre yta tas i anspråk med mindre miljöförstöring. Hela Nordamerikas befolkning inklusive Mexiko får plats längs en enda linje på USAs östkust. Hela Europas befolkning får plats på en strimma från väst till öst.

En liten bild på Manila för att ge en idé om hur tät man faktiskt kan bygga om man vill: http://www.pictureninja.com/pages/ph...la-skyline.jpg
Med lite skyskrapor och höghus i en stad där inget är avlägset så borde det vara lätt som en plätt att komma upp i högre befolkningstäthet.


Vad är nackdelarna? Någon som kan se ytterligare fördelar?

Kom på en annan fördel. Då inget blir avskärmat så kommer det bli mycket svårare för slumområden att uppstå. Det kommer bli lättare att kontrollera så att det blir en jämnare spridning på rika och fattiga.

Hade du tänkt att man skall bygga samma servicenivå längs med hela den linjära "nerven" som i en cirkulär stadsplan finns vid EN centralpunkt (CBD kallas det ibland) ? Låter inte vidare effektivt..

Längs med floder växte städer tidigare upp på liknande sätt, innan privatbilismen m.m. färdmedel kom.


T.ex. London innan privatbilismen (tror jag..)

http://www.sciencephoto.com/image/13...London-SPL.jpg

Nej, poängen är att inget behöver vara "centralt" Allt ligger nära nerven, så det tar aldrig längre än en halvtimme att åka till något även om det bara finns en enda av det i hela långa staden. I en normal stad så är det så mycket infrastruktur med vägar och sådant som möts att det tar lång tid att åka även små avstånd. Eftersom infrastrukturen dessutom är utspridd så lönar det sig inte att ha förbindelser i 300Km/h eller ens 150Km/h, så restiden bara några kilometer in genom centrala Göteborg t.ex. tar ju 20 minuter+ utan problem, har man otur med byten och sådant så kan det ta mycket längre tid att ta sig någonstans, och detta i en liten stad.
Bygger man för mycket på bredden så behövs det massa infrastruktur som går till relativt sett glesa områden. En spårvagnslinje ut från Göteborg t.ex. kanske bara har 20000-30000 personer längs sin sträckning. Inte värt att ha mer än en spårvagn i 70Km/h som går ganska sällan. Längs med nerven i min stad finns miljoner, mycket enklare att ha höghastighetståg med täta avgångar där, inga byten med korsande linjer eller sådant heller.

De allra flesta i min stad har inte många minuter alls till servicegrejer. Även om det bara två sjukhus på 15 miljoner invånare så är hela nerven inom 5 minuter från ett sjukhus med snabbaste tåget. Med det andra tåget och lite stopp så är det inte mer än en kvart.


Din jämförelse med London fungerar inte, alldeles för bred och ingen kommunikationsnerv. Ytterst ineffektivt i jämförelse.

Kommunikationsnerven i gamla städer som London på 1700-talet var vattnet, floden.

15 miljoner invånare, två sjukhus och alla bor inom 15 minuter från sjukhuset (med allmänna färdmedel) ? Paris har 50 st OFFENTLIGA sjukhus (+kanske lika många privata till ?).

Saknar fortfarande kommunikationsnerven jag pratar om.


Har du ens läst vad jag skrivit?

Brasilias ursprungliga stadsplan var väl utformad åt det hållet, sedan blir ju saker och ting inte alltid riktigt som man tänkt.

Nja, format som en fågel, och min ide går väl att tillämpa i viss mån på vingarna. Men det förstörs ju av kroppen, och av att de inte har "nerven" och att det är för småskaligt. :P
Men de kanske hade lite andra planer från början? Hursomhelst är det ett intressant projekt. Även fast det inte verkar som att det var helt genomtänkt.

Flygplanskroppen ska väl rymma landets administration. Man missade den lilla detaljen att många fler lycksökare än vad man planerat för tog sin tillflykt dit.

Jo, och att vingarna var alldeles för underdimensionerade. Den staden har ju vuxit långt bortom vad som planerats. Min stad däremot kan växa hundratals mil utan problem. Där gamla städer får problem som växer i kvadrat så växer inte problemen alls när min stad blir större.

Vad ska du ha utanför den linjära staden då? Vore inte en korsformad stad vettigare med mitten av korset som något slags CBD.

Nej. Då blir det byten som kan förlänga restiden, dessutom kommer någon börja bygga mellan korsets armar och staden blir mer oregelbundet "cirkulär" igen. Det minskar också möjligheterna att få plats med staden. Genom att hålla allt inom ett par kilometer från en enda kommunikationsnerv så kommer allt vara när nerven, och därmed nära allt annat, trots geografiskt relativt stora avstånd.
Sprider man ut staden så kommer avstånden till kommunikationsnerven bli större och folk kommer köra bil och sitta i köer. Bygger man längs flera linjer så minskar trycket per linje. Och höghastighetståg blir mindre ekonomiskt. Hela stadens grundidé bygger ju på att det ska gå åt så lite infrastruktur som möjligt till så mycket människor som möjligt.

Längs med en linje är hela staden "central" med jämnt fördelad trafik. Bygger man ett centrum på ett ställe så blir det högre tryck på ett ställe, och man får den grötiga infrastruktur man ser idag med köbildningar och skyhöga markpriser.