Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2012-09-15, 14:16
  #13
Medlem
Coffe_K4n0ns avatar
Du borde förmodligen inte vara i ett förhållande just nu egentligen utan spendera lite tid på att växa som människa ensam.

Det är rätt tydligt att det tog slut med ditt ex just för att det blev överdrivet mycket "söta gester" och bekräftelseutbyte. Blir det för mycket av den varan så blir man förr eller senare avtrubbad.

Din nuvarnde kille verkar vara lite mer balanserad på den fronten eftersom att han inte översållar dig med sånt i tid och otid, men p.g.a att ditt bekräftelsebehov går i konstiga vågor (mycket förmodligen p.g.a ditt tidigare förhållande) så får det dig att känna dig "dissad" när du förmodligen inte ens blir det.

Så ja, du är "störd". Och du kommer inte kunna att lösa dina störningar i en relation...
Citera
2012-09-15, 14:18
  #14
Medlem
KloBengans avatar
Jag tror inte att du är kär i ditt ex fortfarande. Visst, man kan ha ömma känslor för någon ganska länge, men det betyder inte att man är kär.

Let's break it down tillsammans i alla fall så vi kan försöka komma någonvart med det här:

Det vi kan deducera är att du saknar någonting med ditt ex, inte nödvändigtvis ditt ex. Du trivs bra med din pojkvän, men något stämmer inte. Därför regresserar du och letar tillbaka i ditt liv efter den känslan du saknar. Känslan av att känna dig riktigt älskad. Det du saknar är alltså inte ditt ex i sig, utan den känslan som han gav dig genom att vara så romantisk och fin mot dig. Det är därför du vill att din kille ska vara mer som ditt ex i det avseendet, därför att du saknar denna biten. Ditt ex i sig blir bara den rent konkreta manifestationen av dina känslor, han står för allt det du saknar.

Så från detta kan vi härleda att du alltså inte är nöjd i ditt förhållande, därför att du saknar en grundläggande bit. Du saknar den trygghet och ömhet som du påstår att du behöver. Därför är alltså något inte helt bra med ditt förhållande.

Det handlar faktiskt om bekräftelse, som Clawdeen var inne på. Du verkar vara en person som är ganska beroende av att få konstant validering och kvitto på att du är älskad och duger. Och när du inte får detta så uppfylls ju inte ditt behov, därför går du runt och känner dig skum. Då är ju den stora frågan vari det faktiska problemet ligger, hos din pojkvän, hos dig eller någon annanstans.

Jag skulle spontant säga att det inte riktigt är sunda nivåer det rör sig om i ditt bekräftelsebehov, men det gör ju inte dina känslor mindre sanna. Du kan rent logiskt försöka bekräfta dig själv och intala dig att din kille älskar dig över allt annat, men det ändrar inte att du känner som du gör. Jag tycker faktiskt att det är ganska orimligt att begära av din kille att han ska ändra på sig också, eftersom att han försöker så gott han kan. Det är inte hans uppgift att få dig att må bra, han är inte din psykoterapeut, utan han är din kille. Att han inte besitter alla verktyg för att du ska känna dig 100% bra hela tiden ska inte ligga honom till last, därför att det är du som har ett speciellt behov i det här fallet.

Problemet ligger alltså inte hos någon enskild part egentligen, utan det handlar om er något bristfälliga kompatibilitet. Ni uppfyller ju uppenbarligen inte varandras behov, och kärlek handlar ganska mycket om att fylla en funktion i den andras liv. Så oavsett vad man tycker och tänker om det hela, måste man bemöta det hela på ett känslomässigt plan. Därför tycker jag, att det bästa ni kan göra, är att försöka föra en dialog om det hela. Du får försöka berätta för din kille vad det är du saknar (dra för i helvete inte upp ditt ex här, utan hur du KÄNNER) och hur du mår av er relation. Om ni inte lyckas kompromissa och kan möta varandra halvvägs, så är relationen dömd i vilket fall som helst, då ni inte uppfyller varandras behov. Killen ska inte behöva ändra på sig, lika lite som du ska behöva göra det. Men ni har makten att ändra på er om ni vill fortsätta vara tillsammans. Annars är det inte svårare än att gå skilda vägar, innan ni sätter er fastlåsta i någon sorts ekorrhjul ni aldrig kommer ut ur.

Så för att summera: ta problemet på allvar, snacka med din kille om hur du känner dig, möt honom halvvägs om han är villig att möta dig halvvägs. Om detta inte funkar i ett långsiktigt perspektiv, börja tänk på refrängen. Det är bättre än att ni båda är olyckliga över en halvbra relation.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback