Lite frågor kring Vilse i pannkakan

Det är så här att på sista tiden har jag funderat lite över Vilse i pannkakan. Ni som växte upp under 70-talet vet antagligen vad jag syftar på - nämligen Staffan Westerbergs gamla TV-serie som nu påstås ha förstört en hel generation. Nu är det så att jag har lite frågor kring just detta och hoppas på att få bra svar.

Jag har googlat "Vilse i pannkakan" många gånger nu i helgen och hittade ganska många sidor där folk skrivit recensioner och idag verkar det råda väldigt delade uppfattningar om denna serie.

På många håll skrev folk: "Det här förstörde min uppväxt". Så långt var väl allt okej, men snart upptäckte jag ett bärande drag hos de som påstår just detta: Ingen verkar kunna motivera detta påstående. Varför? Påstår man en sådan sak så måste man ju kunna motivera det, eller hur? Och dessutom är det ju inte alls trovärdigt. Om det nu verkligen var så farligt, varför satt ni då och kollade på det? Varför gick ni inte bara ifrån TV:n och byggde med Lego eller spelade fotboll istället? Det vore ju mer logiskt än att komma och gnälla så här många år efteråt.

Vidare läste jag att somliga upplevde serien som "läskig" på tiden då det begav sig och att Storpotäten var en otäck figur. Men på vilket sätt är Storpotäten skrämmande? Den frågan fick jag inte heller något svar på då jag läste folks recensioner.

Sammanfattningsvis är det dessa frågor jag hoppas få svar på:

1. På vilket sätt blev generationen "förstörd"?
2. Om Vilse i pannkakan nu var så farligt, varför satt folk då och tittade på det?
3. Varför började folk gnälla först flera år senare? Om de visar ett "skadligt" program på TV så är det väl mer logiskt att gnälla då det pågår och inte långt i efterhand?
4. Hur är Storpotäten skrämmande?

SW ansågs vara galjonsfigur för flumvänster-TV. Folk tittade eftersom det var ett mycket magert TV-utbud. I början av TV:s barndom tittade folk på testbilden. Gnällandet pågick även när serien sändes. TV2 som startade 1969 ansågs vara bäraren av flumvänster-TV och kritiken var hård, men lönlös. Storpotäten hade en skrämmande framtoning.

Jag såg aldrig "Vilse i pannkakan" eftersom jag var för "gammal" redan då. Det skymtade väl förbi någon gång, men mer var det inte. Dock kan konstateras att om Disney-Pixar gjort "Vilse i pannkakan" nu, så skulle den ha blivit stor succé.

1) Det är så klart INTE så på riktigt, utan har bara blivit "populärt" att säga när man koketterar lite.
2) För att man tittade på det som SVT erbjöd, om man ville titta på TV överhuvudtaget
3) Detta vet jag inget om
4) http://www.youtube.com/watch?v=WTZ43x9Gii8

Edit: För 3) se HerrGickhan:s inlägg...

//Crimson

Vad var det för skrämmande med det där?

Du får ha viss känsla för ironi i detta läget, eftersom det inte är skrämmande i hänseendet
"duschscenen i Psycho" eller "Cannibal Holocaust".
Återigen:
Denna generationen(min generation) koketterar lite i ämnet.

//Crimson

Jag var rädd så jag började gråta för storpotäten.Mina bröder o mamma brukade skoja o ha halvroligt o se mig skita ner mig av rädsla.

Om någon rörde hans småpotatisar, så skulle han stoppa denne i sin ficka. Pött, Pött pött!

Min uppfattning är att det var fjantiga föräldrar som försökte hitta argument till att barnen skulle vara ute och leka istället för att kolla på ett flummigt tv-program.

Dessutom så skulle man kunna tolka in politiska budskap i serien. Till exempel så har man byggt om kyrkan till en brandstation och programmets flummighet skulle man kunna tolka som reklam för psykedelia (typiskt sjuttiotal).

Skrämmande? Det beror på vilken ålder man hade då. Dom som blev skrämda kanske var 3-4 år unga då.

Tänk dig en TV-kanal med en halvmörk studio med en medelålders viskpratande man med släpig överdrivet långsamt rörelsemönster som grimaserar läskigt och har en knepig dialekt, och har massa egenartade dockor han leker med som han skapar olika hemska och obegripliga skräckinjagande scenarior med.

JAG VAR LIVRÄDD, Jag fattade ingenting och hade hemska mardrömmar efter de där galenskaperna. Det tog mig många år att komma över. Riktigt ruskigt, det kan jag lova.

Fattar ännu inte varför jättepannkakan plötsligt, pang o bom, vändes upp- och ner, men jag har försökt förtränga allt så gott det går.

Edit: Gick ifrån och gick ifrån. det var inte så mkt att välja på. Det kanske var ett program i veckan för barn, då gällde det att passa på. Det var min tid då jag skulle titta. Vi snackar socialistsverige.

Edit 2: Storpotäten minns jag inte så noga, jag minns bara att jag darrade av skräck hela tiden.

Nu börjar koketterandet/raljerandet igen!
Ingen förstår ironin i det hela bättre än mig, men seriöst så har SW inte förstört barndomar, som inte uppväxtmiljö, socialgruppstillhörighet eller föräldrar kan göra mkt effektivare.
Lägg NER det där nu!
Uppmuntra inte TS från en annan generation!

//Crimson

1975 var det inte så illa med barnprogram om du jämför med 7-8 år tidigare. Det var barnprogram varje dag vid halvfem och långt ifrån allt var "Vilse i pannkakan". Detta var dockteater och det har funnits i alla tider. Lite primitivt förvisso, vilket ställer krav på tittaren att kunna tänka själv. Jag tror att det var en av huvudanledningarna till att SW blev kritiserad. Han ställde krav på den som tittade.

Detta är väl också något som lyfter fram det olämpliga med att låta små barn underhållas utan interaktivitet. Små barn, under 6 år, bör inte ha ett TV-program som barnvakt. Det man kan kritisera "Vilse i pannkakan" för, är möjligen att den egentligen är anpassad för tittare med viss förmåga till kognitivt tänkande.

Kokettera o kokettera. Vet inte vad du är ute efter. Ironi?

Jag redogör för mina subjektiva minnesbilder o känslor, detta är väldigt länge sedan och jag var ett litet barn, som barn är man oerhört känslig och lättpåverkad. Vilse i pannkakan var skrämmande, obehagligt, obegripligt och därför ngt som satte djupa spår i skallen. Man hade inte så mkt att jämföra med.

Krav o krav. Det var ett barnprogram riktat till alla Sveriges barn, man kunde inte välja ngt annat även om det kanske fanns ngt på lördagen.

Självklart har man färgade minnesbilder som inte stämmer med verkligheten. Som jag minns det gick det här programmet rätt länge och jag minns mkt tydligt att det inte fanns ngn som tyckte om det, det var ett kollektivt ogillande, men man utgick ifrån att statsTV visste vad de gjorde. Efter ett tag "vågade" man tala om det och det visade sig då att alla fann det obegripligt, så lärde man sig att sluta titta på det. "Vad är det för barnprogram? -Vilse i pannkakan. -NEJ!"

TV var litet annorlunda då också. Man satte och "bänkade sig" och hade stora förväntningar inför den halvtimmen - max, som man tittade på vardagarna. Alla hade faktiskt inte TV och en del hade bara svartvitt och en enda kanal.

Förmodligen har man en starkt överdriven minnesbild eftersom det uppfattades så negativt. Jag minns det som att det höll på år ut och år in långt före "fem myror.....", men minnesbilden är naturligtvis inte helt objektiv där.

Vilse i pannkakan satte djupa spår, absolut, det är inget man glömmer. Det var en så starkt negativ upplevelse. Sedan kan man ju resonera kring hur allvarligt det var, man blev väl inte "skadad", men nog minns man detta med avsky och hade mardrömmar, det är absolut ingen efterhandskonstruktion.