Citat:
Ursprungligen postat av
SantaMuerte
Det jag menade var bara nekrofilfrågan. Jag har inte varit med och bragt en person om livet, hur många gånger skall jag behöva säga det? Jag har tolkningsföreträde på vad jag själv avser och inte en kamelfitta som du.
Vittnen är man väl inte fören man är i domstol? Eller?
Jag påstår inte att du bragt någon person om livet, men är tämligen övertygad om att du berättat detta för några av de vittnen som i sin tur återberättade din historia i polisförhör. Det vittne som övertygade mig om att du berättat historien om självmordet var din dåvarande flickväns vittnesmål. Hon verkar vara mycket trovärdig, vilket du själv tillstyrkt, och svängde från att försvara dig till att fullständigt ta avstånd från dig efter ert/era telefonsamtal när du satt på häktet. Den historia hon berättade var identisk med den de övriga vittnena berättade. Du har dessutom själv sagt att de inte aldrig hade haft någon som helst kontakt.
Vittne är man när man bevittnat något och lämnar upplysning om detta till polis och/eller utredare. Man behöver nödvändigtvis inte vara eller bli kallad till rättegång. Ett vittne är enligt en urgammal och oerhört frekvent använd kursbok på Juridikprogrammet vid GU:
"ett vittne är varje person, som utan att själv vara misstänkt, lämnar upplysningar under en förundersökning." (Hagelberg, Leche, (1958)
Förhör i brottsmål. s 54).
De tre kvinnorna som oberoende av varandra, och i separata förhör menar att du berättat om denna episod är sålunda att beteckna som vittnen hur du än väljer att vrida och vända på lingvistiken.