2012-09-05, 16:06
#1
Många anti-frimurare älskar att citera diverse amerikanska frimurares skrifter för att utifrån dessa dra slutsatser om hur vårt svenska frimureri är och vad det innehåller. Jag vet att det förmodligen inte spelar någon roll vad jag skriver här när det gäller att övertyga skeptikerna men det kan vara bra att det finns för de som kommer hit för att söka information och inte har bestämt sig i förväg hur det egentligen förhåller sig.
Vårt svenska frimureri kommer ursprungligen från Frankrike och genomgick stora ritualrevisioner under 1700-talet för att skapa ett enhetligt sammanhängande system av grader där man från första till sista graden går igenom en vandring där graderna länkar både framåt och bakåt (även om man naturligtvis inte vet om kopplingarna framåt i förväg) De ofta amerikanska författare som används av anti-frimurare för att angripa det svenska frimureriet talar om ett helt annat system av grader där graderna efter den tredje lär ut enskilda lektioner utan att vara kopplade till övriga grader. Graderna ges dessutom oftast i formen av gradskådespel där de som skall ta graden sitter i en teatersalong och ser gradens ritual framföras på en scen. Det svenska frimureriet fungerar helt annorlunda och den som skall ta graderna agerar själv. Detta innebär att den mesta litteratur som finns att tillgå inte är tillämplig i detalj, en del kan kännas bekant men det mesta är helt skilt. Vår ritual är också till 98% oförändrad sedan år 1800 vilket innebär att senare skrifter inte har kunnat påverka innehållet i det svenska frimureriet.
Lår oss börja med Albert Pike och hans skrifter, Albert Pike föddes 1809 och blev frimurare först på 1840-talet, Pike var advokat, officer först i Förenta Staternas Arme, och senare i den Konfederala Armeen. Han var väldigt boklärd och var specialicerad på religion och mystik. Naturligtvis så utnyttjade han denna kunskap till fullo när han omarbetade ritualen för Scottish Rite Southern Jurisdiction men med tanke på att dessa skrifter och ändringar kom till långt efter det att vårt svenska frimureri hade fått sin utformnings är dessa enbart intressanta som ett tidsdokument över amerikanskt frimureri. Att använda Pike är lite som om man skulle använda katolska kyrkan och påven som ett slagträ emot Islam, det kan finnas intressanta paralleller men i det stora hela är det av föga intresse vad han eventuellt skriver om ritualerna.
En annan författare som ofta nämns är Manly P Hall som också var en esoterisk författare, dock så var han inte samtida med Pike utan kom ännu senare och föddes 1901, tio år efter Pike dog. De flesta av de böcker som Manly skrev skrevs dock långt INNAN han var medlem i frimurarna och det gör de ännu mer irrelevanta när man skall söka referenser och källor till det svenska frimureriet
Hans Lost Key to Freemasonry skrevs till exempel 1923, 31 år innan han blev medlem, på något sätt så känns han tämligen ointressant för mig 
Det stora felet som frimurarskeptikerna begår är att man fritt plockar ord och meningar från i sig helt olika ritualer och kombinerar dessa till en enda "pytt-i-panna" som man presenterar som den stora sanningen. Många av de skrifter som sprids av diverse frireligiösa grupper är direktöversatta från de amerikanska moderkyrkorna och behandlar ett annat frimureri, en soppa som inte existerar annat än i fantasin. Som svensk frimurare kan man inte göra annat än att skaka på huvudet åt stollerierna. Oavsett hur många gånger man säger sanningen så får man konstant höra att antingen ljuger man, eller också har man ännu inte kommit upp till den grad där det "riktiga" frimureriet avslöjas för den enskilde logemedlemen.
Vårt svenska frimureri kommer ursprungligen från Frankrike och genomgick stora ritualrevisioner under 1700-talet för att skapa ett enhetligt sammanhängande system av grader där man från första till sista graden går igenom en vandring där graderna länkar både framåt och bakåt (även om man naturligtvis inte vet om kopplingarna framåt i förväg) De ofta amerikanska författare som används av anti-frimurare för att angripa det svenska frimureriet talar om ett helt annat system av grader där graderna efter den tredje lär ut enskilda lektioner utan att vara kopplade till övriga grader. Graderna ges dessutom oftast i formen av gradskådespel där de som skall ta graden sitter i en teatersalong och ser gradens ritual framföras på en scen. Det svenska frimureriet fungerar helt annorlunda och den som skall ta graderna agerar själv. Detta innebär att den mesta litteratur som finns att tillgå inte är tillämplig i detalj, en del kan kännas bekant men det mesta är helt skilt. Vår ritual är också till 98% oförändrad sedan år 1800 vilket innebär att senare skrifter inte har kunnat påverka innehållet i det svenska frimureriet.
Lår oss börja med Albert Pike och hans skrifter, Albert Pike föddes 1809 och blev frimurare först på 1840-talet, Pike var advokat, officer först i Förenta Staternas Arme, och senare i den Konfederala Armeen. Han var väldigt boklärd och var specialicerad på religion och mystik. Naturligtvis så utnyttjade han denna kunskap till fullo när han omarbetade ritualen för Scottish Rite Southern Jurisdiction men med tanke på att dessa skrifter och ändringar kom till långt efter det att vårt svenska frimureri hade fått sin utformnings är dessa enbart intressanta som ett tidsdokument över amerikanskt frimureri. Att använda Pike är lite som om man skulle använda katolska kyrkan och påven som ett slagträ emot Islam, det kan finnas intressanta paralleller men i det stora hela är det av föga intresse vad han eventuellt skriver om ritualerna.
En annan författare som ofta nämns är Manly P Hall som också var en esoterisk författare, dock så var han inte samtida med Pike utan kom ännu senare och föddes 1901, tio år efter Pike dog. De flesta av de böcker som Manly skrev skrevs dock långt INNAN han var medlem i frimurarna och det gör de ännu mer irrelevanta när man skall söka referenser och källor till det svenska frimureriet
Hans Lost Key to Freemasonry skrevs till exempel 1923, 31 år innan han blev medlem, på något sätt så känns han tämligen ointressant för mig 
Det stora felet som frimurarskeptikerna begår är att man fritt plockar ord och meningar från i sig helt olika ritualer och kombinerar dessa till en enda "pytt-i-panna" som man presenterar som den stora sanningen. Många av de skrifter som sprids av diverse frireligiösa grupper är direktöversatta från de amerikanska moderkyrkorna och behandlar ett annat frimureri, en soppa som inte existerar annat än i fantasin. Som svensk frimurare kan man inte göra annat än att skaka på huvudet åt stollerierna. Oavsett hur många gånger man säger sanningen så får man konstant höra att antingen ljuger man, eller också har man ännu inte kommit upp till den grad där det "riktiga" frimureriet avslöjas för den enskilde logemedlemen.
