Avliva katt?

Tjena!!

Morsan äger en katt som lider av någon form av "impuls" !? Den kan vara hur go som helst ett par minuter.. sen fräser den till och kloar Hur som helst orkar hon inte ha kvar den och jag är den enda som katten är relativt lugn med! Så frågorna är: Kan katter ändra beteende efter miljöbyte? Kan man omvandla en 6årig honkatt från inne till ute katt? Vad är det för "ryck/impuls" den har?

Eftersom jag är den enda katten är hyfsat lugn med så skär det ju självklart i hjärtat att avliva den.. men är hoppet ute? Vad hade ni gjort?

Jag är ju självklart sugen på att ta hem den till mig......

katter är onda, avliva den

Katter kan precis som människor kännas sig mer avslappnade på ett annat ställe.
Kanske har du mer tid med den än vad din mor har.
Testa någon vecka och se om det fungerar innan ni avlivar den, är ju iaf värt ett försök tycker jag!

Läge ett: Ta katten till veterinär - lugnande spruta plus barbiturat/alkohol - död (ca 750 kr

Läge två: Kattmat mixad med kylarglykol (katter kan inte bryta ner glykol) - smärtfri död i leversvikt inom ett par dygn)

Kattrycket: Är det när hon rör vid den, klappar? En fullt normal reaktion, kallas överslagsbeteende. Det finns olika teorier, de mest rimliga är att katten känner sig utsatt och sårbar och reagerar med våld, eller att alla de goda känslorna av klappandet blir för mycket och hjärnan slår över i flyktbeteende.


Ingen anledning att avliva alls. Lär er att se när katten börjar "få nog" och sluta klappa, svårare är det inte. Att göra en innekatt till utekatt förespråkar jag inte alls, det är fullständigt onödigt i de flesta fall. Men, om man nu måste så går det självklart utmärkt. OM katten flyttar måste den hållas inomhus i åtminstone några månader för att inte den ska sticka "hem" så fort den kommer ut. Katters revirinstinkt är väldigt stark och inte särkskilt logisk.


Kort sagt: avlivar ni katten är ni otrevliga människor som inte orkar ha empati med ett fullt normalt djur. Upp till er.

Grundorsaken till detta beteende kan ligga i hur gammal hon var när hon separerades från sin mamma. Vet du det?
En annan orsak kan vara att hon inte fick den stimulans hon behövde när hon behövde den som mest, dvs i "tonåren" (6 månader och uppåt). När började humörsvängningarna? En understimulerad katt blir ofta en oberäknelig katt om man låter det gå så långt. Beteendeproblem så som humörsvängningar är mycket vanliga på katter som lämnat mamman för tidigt och/eller inte fått all den enorma stimulans de flesta katter behöver när de är i "tonåren" - detta blir sen till fula ovanor som kan vara mycket svåra att bli av med. Därför förespråkar jag alltid att man bör skaffa två likasinnade katter som kan ge varandra den stimulans de behöver när de behöver den, eftersom en människa aldrig kan leka på samma sätt. Men så här i efterhand kan det hjälpa att ge katten mycket mer stimulans, antingen genom att leka mer, ge den kluriga uppgifter att lösa (till exempel att servera maten gömd eller svåråtkomlig så att katten får peta och greja för att få tag på varje bit), och/eller genom att omplacera den till ett hem där säker utevistelse (dvs i rastgård/hägn, sele eller lös där risken för arga grannar, gifter, glykol från bilar, elaka barn och trafik inte finns). Det KAN bli bättre, men man bör inte förvänta sig det. Men kan du ge den ett mer händelserikt hem så tycker jag att det är värt ett ordentligt försök, men tänk på att katten har sin utvecklade starka personlighet och humörsvängningarna kommer knappast försvinna i ett nafs eller till och med kanske aldrig. Acceptera katten för den hon är, men jobba på att lära dig hennes små signaler och att vara konstant lugn och lära henne att hon inte behöver bli grinig och rivas genom att alltid gosa i jättekorta stunder åt gången och senare (när hon inte rivits på nån vecka) börja öka på gosetiden med en sekund per gång bara. Låt det ta tid! Lär henne att lita på att du ser hennes signaler och slutar i tid så har du sen en mer harmonisk katt!