Antinatalism

Man måste inte ta livet på så stort allvar. Meningen med livet kan lika gärna vara att spela tv-spel eller göra något annat trevligt i ett antal år, istället för att bara existera utan mening. Idén om att ett himmelrike skulle ge livet mening är inget annat än fåfänga.

Har du älskat någon mer än livet självt och sedan förlorat personen för evigt så är det lättare sagt än gjort att inte ta livet på allvar, likaså om du får en cancerdiagnos eller behöver amputera benen.

Nej det är definitivt inte fåfänga, det är det enda som skulle ge livet mening, eftersom att uppleva bra saker hur länge man vill är allt som människor egentligen önskar i allmänhet.

Okej, jag kan förstå att det är tufft att förlora någon man älskar, det är klart att det blir svårt att finna vägen tillbaka till ett normalt liv.

Nja, om det fanns ett evigt och fantastiskt liv efter detta så vore ju detta livet bara ett onödigt och pisstråkigt fragment i jämförelse med det eviga och goda livet.

Jag förstår att en sådan upplevelse kan vara svår att komma över, tyvärr är du långt ifrån ensam om sådant.

Det sagt är idéen om att livet skulle vara betydelselöst bara för det är ändligt feltänkt.
Skulle en film vara meningslös eftersom den enbart varar i 90 minuter, en bok betydelselös så fort man kommer till sista sidan?

existentialisterna förklarar det mycket bra, men det ställer stora krav på oss människor.
Finns det ingen gud som kan säga exakt hur vi skall leva eller en bok med alla svar så kan det säkert bli övermäktigt för många av oss att hitta vår väg till ett meningsfullt liv.

Jo som sagt så borde vi ju alltid i så fall levt i himmelriket från början. Men det är ju bättre om ett sådant liv finns efter detta istället för inget ändå. Men det hela blir bara rent hypotetiskt.

Det blir bara tjatigt detta. Du har fortfarande inte förstått att feltänket ligger hos dig tydligen eftersom du gör en falsk analogi.

Ja, samma saker idisslas gång på gång, fast det redan har påpekats att resonemanget är fel. Det blir bara en fadd smak.

Så här har du skrivit tidigare:
” Ja sanningen har den effekten.

Det har såklart aldrig funnits något hopp, eftersom det inte är möjligt att få svar på dom existentiella frågorna. Religion är bara illusionen om hopp. Det finns bara liv död liv död, och en massa lidande och en del gott däremellan. Rinse and repeat.”

Ett exempel på många liknande inlägg.

Mitt problem med dina resonemang är inte att du tycker livet är meningslöst, det står dig fritt.
Min invändning är dina påståenden om att du funnit en allmängiltig sanning.

När filosofin hittar objektiva och verifierbara sanningar så övergår filosofi till att bli vetenskap.

Det enda jag vill skall vara tydligt är att ni själva kommit fram till er livsåskådning.
Det står er fritt att förklara varför ni ser på livet som ni gör men när ni påstår att det är den enda sanningen så går ni från att vara filosofer till att vara bokstavstroende precis som de religösa ni föraktar.

Det kan tyckas vara enbart semantik men det finns en kärna som är viktig och det är individens egna ansvar. När ni fastnar i era slutsatser så har ni ett egenansvar för detta, precis som jag har.

Livet efter gud ger oss människor både frihet och ansvar.

Till slut kanske man tröttnar på att alltid ha tur med vädret och att aldrig ha några problem, så att man behöver återvända till jorden emellanåt.
Nä, men allting faller på att det är rent hypotetiskt och det gäller varanda teori om vad som händer efter döden.

Precis, semantik. Nej det finns inte något som ansvar, vet inte vad du svamlar om.

Du borde läsa existentialister som Sarte.
” existensen föregår essensen” vilket innebär att vi har ett ansvar att forma den essens vi lever efter.

Att leva autentiskt ger oss en möjlighet till självförverkligande och frihet.
Det saknar inte utmaningar, tex att erkänna sin egen dödlighet något man inte minst här finner många exempel på.

Sartre är en lögnare. I Äcklet framgår tydligt att han förstår att pessimismen är det enda ärliga, men sedan vågar han helt enkelt inte varken ta livet av sig eller vara ärlig, utan istället hittar han på sin nonsensfilosofi.

Det finns inget ansvar, för det finns ingen fri vilja.