Hur släpper man sitt förflutna?

Jag kommer på mig själv med att sitta och älta gamla händelser ganska ofta. Jag har ett behov av att få berätta, men jag har ingen att prata med, och irl så vågar jag inte berätta om det som tynger mig.

Hur ska jag göra för att sluta? Ett tag nöp jag eller smällde en gummisnodd mot handlederna när jag började hamna i dessa tankebanor, i värsta fall skar jag mig. Jag är bara så förbannat trött på att sitta fast i något som är över, förbi.

Någon som har några tankar att dela med sig av...?

Satsa på framtiden? Vända det till motivation, det finns inga genvägar, endast klyschor. Eftersom du är inom psykologi delen så det naturligtvis på sin palts att tippas om psykolog men ärlig talat finns det väl inte så fasligt mycket man kan göra.

Är man av naturen en orolig själ som gärna -vare sig man vill det eller inte- sitter och ältar saker så lär det vara en utveckling som håller i sig.

Har du testat att skriva ner dina känslor-tankar, detta kan fungera för mig ibland, men som sagt, det finns inga genvägar, livet är, så som livet är, jag önskar dig lycka till i höstmörkret

Du kan väl berätta vad det nu är som du sitter och grubblar på så är det nog lättare att hjälpa dig.

Mitt tips. Sätt Dig ner och förstå det som hänt genom att sätta det i ett annat perspektiv. Se om du kan förstå vad som hänt och varför. Glöm inte att vara förlåtande mot Dig själv. Ibland kan det hjälpa att prata med någon som du säger och känns det jobbigt IRL så börja med att ringa anonymt till någon jourhjälpslinje.

Jag försöker skriva, men kommer på mig själv med att jag är ute efter en annan persons åsikt, inte min egen. Min egen känner jag till, det är den och händelseförloppen i sig jag kan sitta och älta. Jag vet inte varför jag behöver bekräftelsen ifrån annat håll, egentligen.

Jag återupprepar olika händelser som hänt mig... Under uppväxten. Har ett förflutet av sexuella övergrepp och endel (lindrig) misshandel.

Jag kan nog förstå varför det hänt, till viss del. Att vara förlåtande mot mig själv kan man säga är mitt största problem. Jag känner heller ingen ilska mot de som utsatt mig för de olika händelserna... Jourhjälpslinje är något jag ska fundera mer kring... Bra förslag.

Tack!

Det finns ingen som kan ge dig råd, då råden skulle passa enbart den som gav dem. Det är bara en själv längst in vad man behöver eller vad som gjorts. Du tror dig känna till händelseförloppen.......
Så säger alla när medvetande JAGET är med. Det som växer inom oss är känslorna vi inte vet varifrån de kommer, det som det undermedvetna gömt av någon anledning.
Sexuella övergrepp och misshandel förklarar varför du ältar någonting helt annat än det riktiga traumat. Om felen var det vi visste så skulle vi inte må dåligt av dem, då de bara är minnen som inte kan skada oss längre.