Om man hade bytit ut alla celler i kroppen

Som rubriken lyder.

Tänk er detta scenario:

En man heter Sven. Sven är med om en bilolycka och hamnar i koma.

Läkarna bestämmer sig för att byta ut varenda liten cell som Sven består av. Skulle Sven fortfarande vara samma människa med samma tankar och värderingar när han vaknade?

Då kan jag väl också nämna att vi säger att detta är framtiden eller liknande när en sådan teknik skulle tänkas finnas

Om du verkligen menar ALLA celler, så tror jag att Sven hade varit en helt annan person.

Tänk om själen existerar då?

Om själen är kvar, så kanske han hade varit gode gamle Sven trots allt?

Du föds.. du växer... får längre armar, andra tänder, naglar klipps ner, likaså hår. Cellerna i din kropp, de flesta, byts ut... Vissa snabbt, andra långsammare. Du lär dig nya saker.

Är DU samma människa som du var för 20 år sedan?

Ja, jag förstår dig. Alla har utvecklats genom åren. Men man är ju fortfarande sig själv.

Liksom jag har lätt att bli lite sur ibland och jag har lätt för att bli stressad, men så har det varit för mig ända sedan barnsben. Jag är ju liksom fortfarande mig själv

Ja, om det görs perfekt.

Du skriver själv att Sven är en man, och en man är bara ett mönster. Sven är bara en mer utstuderad, specifik version av grundmönstret. Perfekta replikor av ett mönster är samma mönster precis lika mycket som originalet, bara en annan instans av det. Mönster existerar inte mer än som koncept och abstraktioner, de beskriver bara förhållanden. En perfekt replika kommer att uppvisa exakt samma antal av och förhållanden såväl mellan som internt inom cellerna.

För omvärlden kommer båda att vara mönstret Sven. Replikan kommer att "känna" sig vara precis lika mycket mönstret Sven som originalet och se på originalet på samma sätt som originalet ser på replikan. (Förutsatt att replikan inte får reda på att denne är en replika. Men du skulle lika gärna kunna lura i originalet att originalet är replikan och vice versa.) En perfekt replika går inte att urskilja från originalet, vilket de inte heller själva kommer att kunna göra.

Saken är den att jag inte är en människa, jag är ett medvetande. Mitt nuvarande mönster skulle kunna sägas vara det av en människa, för att underlätta kommunikation.

Detta är den mycket gamla och alltid aktuella frågan om personlig identitet. Brukar komma upp när man pratar partikelöverföring.
Om man i framtiden kan plocka isär en person och sända iväg honom som information (ettor och nollor) till en annan plats där han åter byggs upp (som i startrek eller flugan) är det då samma person?
Om man ställer sig själv frågan "Skulle jag vilja bli förflyttad på det sättet?" får man svaret om man tror att det är samma person eller ej.