systemd archlinux åsikter?

Tja,

Bestämde mig för att testa systemd istället för archlinux klassiska BSD-style init-scripts.

Måste erkänna att jag var dåligt påläst innan jag bytte och allt var förvirrande innan jag fattade hur det hänger ihop.

Hade hört talas om systemd men inte lagt någon större energi på sätta mig in i detta.
Men häromdagen gjorde jag en vanlig systemuppdatering och fick följande meddelande.


Sedan installerade jag även init-scripts för systemd och även systemd-sysvcompat.
Bootade om och anade att jag kommer få problem, kommer skiten äns att boota upp tänkte jag?

Till min glädje så bootade burken upp i raketfart, mycket snabbare än med BSD-style
Men inget fungerade, detta berodde mer på att jag hade noll koll på läget.
Läste lite på deras wiki och lyckades dra igång alla mina gamla tjänster och nu tycks allt fungera smärtfritt.

Min spontana reaktion nu i efterhand så känns det som att systemd är hatad av många användare.
Själv lägger jag inga större värderingar i systemd, kan bara notera att burken startar upp betydligt snabbare och att systemctl-kommandot känns lite halvbökigt ännu.

Vad säger ni kära flashbackare, är systemd något att satsa på, vad är era åsikter?

Har använt systemd rätt länge nu, säkert runt ett år eller så. Har inte haft några problem med det, och gillar socket-aktiveringen av exempelvis sshd (istället för att köra 'systemctl enable sshd.service' så kör du 'systemctl enable sshd.socket', då kommer sshd bara starta när någon försöker ansluta genom ssh).

Det kan vara förvirrande till en början, men jag gillar det skarpt.

Sen att "många" verkar ogilla det tror jag är falskt. På mailinglistan är det lite drama över det hela just nu, vilket tyvärr gav tom gunderson lite avsmak för mailinglistan ett tag (vidare läsning), men jag tror faktiskt att majoriteten inte bryr sig alls. Det är mest de som gnäller som man hör.

De nackdelar jag kan se är att det antagligen inte kommer komma en implementering i andra operativsystem, vilket är lite synd iom att gnome funderar på att göra det till ett beroende för deras skrivbordsmiljö (så med andra ord, om de genomför det så kan det bli problem att köra gnome under *BSD m.fl.).

Fördelarna är däremot ganska påtagliga, dels att saker sker parallelliserat och automatiskt men även andra saker. Exempelvis kan du markera filsystem att monteras automatiskt genom systemd i fstab. Dessa kommer då inte monteras förrän något försöker läsa från dem, vilket gör att allt inte behöver fsckas vid boot. Dessutom hindras inte tjänster som samba från att startas medan filsystemet checkas, utan dessa startar snällt och väntar tills filsystemet är monterat istället för att krascha.

Syslog fungerar på liknande sätt, en socket öppnas av systemd direkt när första meddelandet kommer och till den kan då syslog ansluta när den är up-and-running. Detta gör att det inte finns någon risk för att meddelanden förloras om den skulle sega vid uppstarten, utan de skickas vidare till daemonen när den är igång.

TL;DR: Jag är väldigt positiv till systemd.

Jag är liksom Zom positivt inställd till det hela.

Den enda anledningen att ogilla det som jag ser det, är att det är nytt. Och förändring skrämmer. Kolla på hela GNOME 3-debatten till exempel: Visst, det nya gränssnittet har sina brister, men överlag är det snyggt, stilrent och användarvänligt. Man har vant sig vid att använda ett gammalt system som man tycker fungerar bra, så varför ska man då bemöda sig med att lära sig ett nytt?

Numera har Arch dessutom service-filer för de flesta (om inte alla) program som man behöver använda. När jag började använda systemd så hade inte alla program en service-fil i sitt paket, vilket orsakade en del huvudbry. Det problemet är, som jag uppfattat det, helt bortblåst nu.

Så, alltså: Det tar lite tid att lära sig det nya administrationsgränssnittet, men det är det helt klart värt.

Hur fort startar det egentligen med systemd? jag kör en annan dist, vilken tja, är ganska lätt att räkna ut eftersom det är en av dom få som inte implementerat systemd ännu och tänkte prova systemd.

Min burk startar på cirka 5 sekunder, hur fort går det med systemd?

Utan att ha gjort några som helst optimeringar (snarare tvärtom så har jag lagt till grejer som ska autostartas):
~11 sekunder till X är startat. Helt klart acceptabelt.

Du hade mer rätt än vad jag trodde:
Med andra ord, det är tre paket som ännu inte har service-filer.

5 sekunder. Knappt.

Detta med att aktivera sockets istället är riktigt smutt
Såg nu att jag hade allt som services.


Startup finished in 4205ms (kernel) + 3507ms (userspace) = 7713ms
Tycker iofs att 7,8 sekunder låter mycket, jag upplevde det mycket snabbare.
Ska även klocka med en vanlig klocka för att se vad jag får för tid.

Har en hel del tjänster igång, ska se om jag kan optimera en del av dom till sockets istället.

Har kört det i nån vecka nu och jag är riktigt positiv till denna förändring!

2862ms (kernel) + 1361ms (userspace) = 4223ms <--- Detta gillar jag skarpt!

Vissa saker vinner man dock inte på att köra genom sockets. Är det något som man vill ska vara tillgängligt direkt så tjänar man lite tid på att dra igång dess service istället (tänker mest på consolekit som tas upp på arch-wikin, men ja).

Sen vissa saker som acpid bör man använda dess socket istället. Varför vet jag inte exakt, men service-filen varnar om man försöker använda sig av den.

Har kört det på min arbetsstation ett ganska bra tag. Står någonstans mellan ambivalent och ogillande. Framförallt då jag just inte ser några enorma fördelar(men jag ska tillstå att jag inte har letat särskilt länge heller) gentemot SysV och insserv. Den snabbaste boot jag har sett var en fräsch Debian 6, förvisso inget X men den bootade till prompt på strax under 1 sek.
Dock ska jag väl tillstå att det var på ett skapligt SAN så det var ju inte riktigt samma sak som en 7200 RPM disk eller så.
I vilket fall har jag aldrig begripit mig på fascinationen vid boothastighet, 1 sek eller 30 sek är skitsamma för mig, så eländigt ofta bootar jag inte om.

Sedan ska jag väl också erkänna att jag har blivit allmänt skeptisk till allting som Lennart Poettering klämmer ur sig, jag hade nog varit mindre spontant skeptisk om det hade kommit från någon annan.

Nåja, ser ju ut som att RHEL 7 kommer att drabbas av det så man blir väl så illa tvungen att dyka lite djupare när tiden börjar närma sig.

Boothastigheten är snarare en bonus än ett argument för systemd om man ska vara ärlig. Några grejer jag gillar med systemd är dessa:

• service-filer:
  • Bra mycket smidigare att hålla på med än att försöka manuellt pussla ihop dependencies hos olika daemons.
  • Smidigare att redigera än shellskript och om man kukar upp en service-fil så betyder det inte att bootprocessen kukar ur för det.
  • Tillåter saker att starta parallellt genom att i förhand skapa sockets för de tjänster som kräver dem. Exempelvis syslog vilket togs upp tidigare i tråden, där systemd då skapar en socket och håller meddelandena tills syslog hunnit starta.
• socket-aktivering
  Istället för att allting ska starta samtidigt kan man istället göra så att saker startar vid behov. Bluetooth startar exempelvis inte förrän man faktiskt aktiverar en bluetoothenhet, samma med exemplen acpid och sshd som lagts upp tidigare i tråden.
• montering av hårddiskar
  Hårddiskar kan ställas in att monteras automatiskt av systemd när de används istället för att allt monteras vid boot. Detta påverkar mest boottiden, men har man ett filsystem på ett par terabyte så slipper man bli sittandes vid en seg fsck bara för att man glömde stänga av datorn korrekt. Dessa diskar blir istället kontrollerade i bakgrunden medan resten av systemet startar som vanligt.

Att det dessutom verkar bli mer eller mindre standard i en större mängd distributioner gör också att man slipper lära sig distro-specifik syntax för att hantera vad som ska göras under uppstart.

Jo jag snackade med en kille från Redhat för ett tag sedan, det var ungefär det där plus lite andra småsaker han tog upp. För min del så är min aversion snarast en kombination av att jag är...skall vi vara snälla och säga konservativ? Sen att i stort sett inget av det där spelar någon roll för det jag jobbar med. Så ja det är en helt personlig och självisk reaktion från min sida.
Jag kan väl nämna att jag avskyr bärbara, bluetooth, pads och andra nymodigheter, jag tycker om datorer som väger bly, init-script skrivna i bourne och andra gamla hederliga saker. Nämnde jag att jag är lite konservativ av mig?

Samt som sagt att jag är lite allmänt skeptisk mot allt som kommer från Poettering.