Jag har tyvärr inte sett serien, men kanske kan jag få framföra lite synpunkter ändå?
Produktionen heter på finska
Kansankodin kuokkavieraat. Den allittererande titeln är säkert vald för att fastna lätt i minnet. Men såna poetiska hjälpmedel är en smula diskutabla, eftersom de ökar risken för missförstånd. Här har titeln översatts direkt till svenska, och allitterationen har inte kunnat behållas.
Det finns också skillnader i ordens valörer. En
kuokkavieras brukar på svenska översättas med
snyltgäst, men det finska ordet saknar - åtminstone i mina öron - den svenska motsvarighetens klang av parasiterande.
Kuokka är finskans benämning på redskapet
hacka, gräfta, och
vieras betyder
gäst. Ursprungligen betecknade
kuokkavieraat (pluralisformen) såna typer som på gamla tiders bröllopsgillen och gravöl dök upp objudna, mer eller mindre direkt från åkern. Gäster som gav sej av genast då festen och trakteringen var slut!
Serien visades i finsk TV våren 2011. Det finns en hel del intressanta tittarkommentarer på
Yles hemsida. Av inläggen att döma är serien nog tämligen fri från "antisvenskhet" och magsura anklagelser mot svenskarnas "rasism" och "fennofobi" (fanns ett sånt ord på 70-talet?) Men många tittare irriterar sej på titeln, samt på att redaktörerna tycks vilja hålla liv i gamla stereotyper om sverigefinnar - kniv och brännvin och
Slussenin sissit. Andra är arga över att de ser serien som ett inlägg i dagens invandringsdebatt. Observera att den sändes strax innan
riksdagsvalet i april 2011, som ju blev en brakseger för
ni-vet-vilka ...
Några av kommentarerna i snabböversättning:
Citat:
Ytterst lumpet att så här inför valet jämföra arbetskraftsmigrationen av finländare till ett grannland, och strömmen av dagdrivare från världens krishärdar till de nordiska socialbidragen.
Sådan här upplysning får en att tänka på Sovjetunionen.
Citat:
Snyltgäster i folkhemmet ... jesus! Finnarna for dit för att JOBBA och inte för att berika kvinnor i buskarna eller stå och hänga vid stationsväggen, men det har ju aldrig gått upp för Yles rödgröna batikhäxor.
Citat:
En snyltgäst är en som kommer objuden och utan tillstånd. I Norden var arbetsmarknaden då gemensam, precis som i EU idag. Dessutom värvade företagen uttryckligen arbetskraft i Finland. Det handlade inte om snyltgäster utan om inbjudna gäster. Benämningen tyder på rasism och hat mot finnar.
Citat:
Jag skulle ha följt med den här serien med intresse, jag har så många egna erfarenheter av folk som flyttade till Sverige och har det så bra. Men den här TV-serien har på ett tendensmässigt vis bara försökt gräva fram dåliga saker. Jag är mycket besviken att sådan här ensidig dynga presenteras i vad som påstås vara en dokumentär. Tydligen är det fortfarande svårsmält för finska (medie)människor att mången finne fann ett nytt liv i Sverige.
Här är en skribent som också noterar skillnaderna i ordens klang på svenska och finska:
Citat:
Jag tycker också att "Kansankodin kuokkavieraat" är en föraktfull benämning på folk, som inbjudna och välkomna åkte för att bygga upp det svenska välfärdssamhället, något som var möjligt tack vare avtalet om gemensam nordisk arbetsmarknad. I svensk översättning verkar titeln vara "Snyltgästerna i folkhemmet", som är ännu mer upprörande. "Snylta" betyder att leva på andras bekostnad, och en synonym till ordet är "parasitera". Alltså "Folkhemmets parasiter". Om man gjorde ett program om exempelvis någon utlännngsgrupp i Finland, skulle en sån rubrik säkert väcka mycket förtrytelse.
Jag bodde, studerade och jobbade i Sverige från mitten av 1970-talet till 1990-talet, och jag har inget ont att säga om landet eller dess människor.
Också såna tittare som gillar serien tycker titeln är olämplig.
Citat:
"Kansankodin kuokkavieraat" är en lättmemorerad allitterarande titel på en programserie, fast det naturligtvis inte bokstavligen handlade om snyltgäster. Det var bra att åtminstone Sverige kunde suga upp den arbetsamma överskottsbefolkningen på Finlands landsbygd. Där fanns det jobb, och en miljö som kulturellt påminde ganska mycket om Finland. Från Finlands landsbygd var det ett nästan lika stor hopp till Helsingfors förorter som till Stockholm, Göteborg eller Eskilstuna. Men Sverige hade en mycket, mycket högre levnadsstandard och bättre löner.
Det har aldrig förr gjorts en lika högklassig dokumentärserie om sverigefinsk emigration. Jag tänker nominera den till Bonniers journalistpris.
Liisa Paavilainen har i
sin blogg på Sisuradios webbplats skrivit om serien, och även hon är kritisk mot att den alltför mycket riktar in sej på sverigefinnarnas föregivna "problem". Ett stycke lyder:
Citat:
Många lär ha önskat att den här serien också ska visas på SVT. Det gör inte jag. Jag tänker nog se varje avsnitt, även om jag irriteras över de finska redaktörernas tendensartade 70-talssätt att använda sverigefinnarna som vapen i dagens invandringsdebatt. Säkert har Finland en del att lära av oss, men vi flyttade på vår tid till ett alldeles annorlunda Sverige, och vi var definitivt inga snyltgäster.