Gammelmedias annalkande död

"Kvällen efter mötet skriver Gunnar Bergdahl ett långt mejl till alla kultursidans frilansmedarbetare. Han vill både informera dem om deras förändrade arbetssituation, och beklaga sig över det han uppfattar som ett svek från politiskt håll: ”Vi befinner oss i en kommersiell process där varje kostnad på mångfald anses för hög. Runt hörnet brer ett slags kommersiellt DDR ut sig som en öken utan oaser för denna stackars mångfald.”

– Klart man blir förbannad. Inte så mycket för egen del, utan mest för att ingen annan verkar uppröras, säger Gunnar Bergdahl när jag träffar honom bland boktravarna på kulturredaktionen."

"– Den stora anledningen till dagens tidningskris är inte digitaliseringen, utan den postpolitiska tilltron till marknadskrafterna. Ansvaret ligger faktiskt hos de handlingsförlamade politikerna. De tycks tro att ägarna, som bara är intresserade av att få tio procents avkastning på investerat kapital, kommer att fixa biffen.

Han efterlyser ett ”utökat public service-tänk”, för att med politiska medel säkerställa en mångfald av röster. Ett medialt miljonprogram.

– Det är ju bara en slump att tidningarna hamnade i det kommersiella systemet från början. När radion och tv:n bröt igenom var man mer politiskt intresserade av att skapa reglerade former. Föreställ dig det svenska medielandskapet utan public service. Hallå liksom, hjälp! Vilket skräckinjagande jävla mörker.

Han ler uppgivet.

– Själva idén med åsiktsjournalistik är ju att det ska finnas fler än en röst. Men rösterna blir färre och färre, och upprörs man inte över det, då fattar jag inte vad man värdesätter här i livet."