Ja, det var en kylig och torr liten artikel om journalisternas arbetslöshet på FT, och så nyårsfyrverkerier som illustrationer till det. Bra synpunkter bland kommentarerna där också, exempelvis tant45:
Citat:
Om man vill styra över mänskligheten och dominera världen, gör man det bäst med att kontrollera människors tankar och åsikter, genom att få dem att känna sig skyldiga, svaga, värdelösa,förstöra värdigheten,förnedra dem, så att de till slut blir sina egna förtryckare och börjar förnedra sig själv och kröka rygg.
Om man dessutom blandar in de 5 stora härskarteknikerna för att försvaga och förvirra:
-Göra saker o ting osynliga och påstå att saker o ting inte händer-fast de händer.
-Håna och förlöjliga de som påpekar fakta o sanning.
-Gömma undan fakta o information.
-"Damned if you do, damned if you don´t"
- Skapa skuld, skam, rädsla, hysteri och panik.
så har man skapat dagens journalist/ eller propaganda/förtryckarmegafon, dessa åsiktsmaskiner hör ej hemma i en demokrati, det gör däremot folkets röst och dess önskan om hur ett vettigt och sunt samhällskontrakt skall se ut.
Sådana vettiga åsikter kallas alltså "näthat", det är p.g.a. att de gjort sådana yttranden AFA Dokumentation i samarbete med Bonniers offentliggör privatpersoners identitet.
I Sverige har vi också en situation där etablissemangsfronten står enad och oförsonlig gentemot etablissemangsifrågasättande alternativmedia, och gentemot det folk som kräver rätten att få artikulera sin oro och sina tankar om ett kollapsande samhälle med oerhörda, uppifrån påtvingade etnisk-demografiska förändringar som gör vardagslivet så mycket sämre för många svenskar och innebär att framtiden ser mycket mörk ut. Exempelvis står svenska avdelningen av PEN-klubben
otvetydigt på censurens och åsiktsregistreringens sida, de kommer inte med ett ord av kritik när personer verksamma inom nymedia överfalls och gängmisshandlas på öppen gata av politiska skäl. Tvärtom tycker uppenbarligen ledande personer i etablissemanget att det är utmärkt att sådana gärningar sköts av den våldsvänster de nu integrerat och skänkt ännu mer legitimitet.
Jag tycker att det på Flashback ägnas alltför stor uppmärksamhet åt exakt vad dessa trista propagandister på döende provinsiella tidningar som SvD eller DN eller Expressen eller Sydsvenskan skriver. Det kan vara relevant att ta upp något citat nu och då (och om det ska länkas, använd då unvis.it), men att ge översvallande beröm åt människor som säljer sin arbetskraft inom ett så sjukt och skadligt system, för att de någon sällsynt gång skriver ihop något lamt som kanske kunde duga som ett genomsnittligt Flashbackinlägg av den mest försiktiga sorten, det är fel väg att gå. Och när de skriver sin vanliga hat-och lögndynga om "svenskarnas rasism" etc. är det inte ens värt att uppmärksamma. Världen är så oändligt mycket större, vackrare och mer fascinerande gåtfull än vad några kallsvettiga Stockholmsmurvlar som tjänar den ekonomiska och politiska makten någonsin kan förstå. Läs alternativ internationell press i stället om ni vill ha omvärldsinformation om samtiden. Låt media dö av brist på uppmärksamhet, håna dem i stället för att bli arga på dem om de nu ska kommenteras.
Tråden innehåller mycket intressant information, ett bra jobb av alla som bevakar nedmonterandet av ett system byggt på förtiganden, förvanskningar, medborgarförtryck, maktfjäskande, inbilskhet och självöverskattning. En Wolodarski, i dagsläget den "svenska" pressens golden boy, är i ett historiskt perspektiv i själva verket en mycket liten och obetydlig människa. Nu ser jag fram mot att han dag efter dag indignerat och skuldbeläggande predikar till stöd för de mängder av Balkanzigenare som kommer att berika svenskarna efter nyår. En lite knepig säljkampanj, kan man tycka.
En viktig aspekt på denna folkliga kulturkamp om åsiktsmångfald och världsåskådningstolerans är att maktetablissemanget helt saknar humor, medan åtskilliga av dissidenterna väljer leendet, skrattet, den burleska ironin, den karnevaliska grovkornigheten som livsluft. Däri ligger en väldig styrka. Man bör om möjligt bejaka sin rätt att vara glad och fri även i ett samhälle som vill övervaka och skuldbelägga en på ett sätt som nog aldrig tidigare skådats i den mänskliga historien. Våga skratta åt förtryckarna och deras krampaktiga kanslisvenska gravallvar när de styr landet käpprätt åt helvete och vägrar tillåta någon kritik av vad de gör. Under skrattet döljer sig förhoppningsvis ett djupare allvar, och en handlingsberedskap. Detta är en befrielserörelse, det handlar om vägran att betingas och detaljstyras av de mindervärdiga.