Gammelmedias annalkande död

Brukar inte läsa Hagen men såg att hon skrivit nån försvarstext om sin väninna Hanna Hellquist. Hanna som tydligen skrev i DN om hur hon lider av sitt kändisskap. Men båda texterna ligger bakom betalvägg. Gott så, så slipper man lockas att läsa tramset.

Vad glad man annars blir när man stöter på välskrivna - gärna lite längre - texter med vettigt och tankeväckande innehåll. Dock är den typen av texter förstås mer krävande. Hagen och Hellquist skriver väl ofta självupptaget trams. Är det för att folk jobbar så mycket för att klara elräkningar och huslån som många texter är så lättsmälta - och så fåniga! Var det bättre förr?

Inte enligt mig. Jag hatar de flesta kåserier och krönikor är bara en något mer intellektuell form av grupprunk enligt mig.

Det är ju en garanterad halvsidas utfyllnad om dagen så jag antar att koncernerna tycker det är värt det. Jag tycker nyhetsmedia borde vara mer rädda om sitt rykte som just nyhetsförmedlare men sidospåren är ju många - kåserier om någon genusskadads funderingar kring en klasskompis ätstörning från 1994, tvåtusenteckensartiklar om Bianca Ingrossos söderfesna stringisar och "så vet du om ditt huvud är en tumör".

"Det är vad folk läser."

"Ja, vad mer har ni att erbjuda?"

"Den överlevande Furuviksschimpansen har blivit vår nya krönikör."

"Jaha du."

Jag kan tänka mig att det finns en viss nostalgisk koppling tillbaka till en tid när det fanns genuint roliga kåsörer, som Kar de Mumma, Torsten Ehrenmark & andra. Den typen av skribenter finns inte längre & humorn är i princip död.

Tror inte de tjänar många kr per såld tidning. Det är väl snarare att se som service till kunderna.

Det är ju främst pensionärer som köper papperstidningar och dessa tenderar att handla mitt på dagen då andra är på jobbet. Tar de bort tidningarna kommer nog många av dem välja att handla i en annan butik. Så även om de inte tjänar mycket på tidningsförsäljningen drar de i med dem in pengar på annat och dessutom under en tid på dagen de ändå har ganska få kunder.


Tror inte personer över 60 år har så lätt att finna ett nytt jobb, i synnerhet inte i en helt ny bransch. Och jag betvivlar att de får studiebidrag heller. Tveksam om ens Arbetsförmedlingen erbjuder dem kurser, åtminstone tillräckligt omfattande kurser för att kunna få ett kvalificerat jobb på.

Så hon och andra i den åldern har nog tyvärr inte mycket annat att välja mellan än att försöka fortsätta i den bransch de varit aktiva i under decennier hur segt och svårt det än må vara.


Jo, så är det nog tyvärr.

Men när hon utbildade sig till journalist, för sådär 40 år sedan, såg det garanterat väldigt annorlunda ut på arbetsmarknaden. Det fanns enormt många tidningar av alla de slag, därtill ansågs både kabelTV och reklamradio vara något som snart skulle komma och skapa än fler jobb i branschen, vilket det ju också gjorde några år senare. Så med det i hänseende var det nog inget dåligt yrkesval. Men därefter har ju internet kommit att ta över vilket de då inte hade kunnat förutse.

Dagens ungdomar däremot bör ju vara uppdaterade på hur dagens arbetsmarknad ser ut tycker jag. Men det de idag ser som en bra utbildning kanske 40 år senare kommer visa sig vara en bransch i kris?

Men även tidningsutgivarna, tjänar de på att ha några papperstidningar liggandes i varje butik?

Jag tänkte på dagens nyutbildade journalister.

Bra fråga. Vet ej, Ratad kanske kan svara på det?

Skulle tro att det i så fall är rätt marginellt. Men prestigenförlusten med att vara först att sluta med det är nog enorm. Dessutom ger det reklam för tidningen att den syns överallt. Därtill får mig veterligen endast tidningar som har en pappersupplaga presstöd, vilket rimligen också är en viktig orsak att fortsätta med det.


Jo, det är nog tyvärr många som tror att efterfrågan på nyutexaminerade journalister är hög. Men andra vet nog om det men vill försöka ändå då de tror sig ha en unik talang.

Det är kanske jämförbart med att många försöker bli musiker, konstnärer, idrottare, skådespelare etc, men få lyckas någonsin slå igenom och leva på det. Skillnaden är kanske att ovanstående grupper oftast är medvetna om det och vet att de flesta kommer tvingas jobba med något annat och få fortsätta med vad helst de drömde om att bli som hobby, men vill ändå ge det en chans.

Jag tror ett problem är att många av de som utbildar sig till journalister drömmer om att påverka inte att granska och rapportera. Tyckare som vill påverka saknas dock en efterfrågan på. Det kanske bottnar i uppfostran där de fått lära sig att de är unika och deras åsikter är viktiga etc? Inget fel i det. Men några drar det kanske lite för långt och tror att andra t.o.m. är beredda att betala för att höra/läsa vad de tycker om allt möjligt? Vilket som bekant sällan är fallet, åtminstone om de inte besitter omfattande expertkunskaper inom området de uttalar sig om, vilket som bekant sällan är fallet. Återstår då att antingen klaga på att de inte får det jobb de anser sig ha rätt till, eller försöka med att lägga upp Youtube-videor om vilka kläder de köpt och vad de ätit till lunch, vilket som bekant de flesta andra skiter lika fullständigt i som vad de tycker om något.

Egentligen är det nog inte svårare än att utbudet av tyckare är större än efterfrågan. Vi har t.ex. redan över en miljon sådana här på Flashback som skriver gratis om vad de tycker om allt möjligt.

Jag tror inte det är uppfostran utan bilden av vad journalistiken är idag, bilden etablerade journalister förmedlar. Läser man eller tittar på gammelmedia så är det ju helt naturligt att man tror att hela verksamheten går ut på att påverka, uppfostra, mästra och driva det etablerade etablissemangets politiska agenda. Så de som lockas till att utbilda sig till journalister vill göra det de ser i media. De som vill informera, granska eller undersöka ser ju snabbt att svensk etablissemangsmedia inte har något sådant.

Jag hörde nyligen om en fd journalist som sadlat om till kommunikatör på en kommun och sen blivit uppsagd av kommunen. Inte jätteförvånade då en kollega hade varit missnöjd med kommunikatörens insats (eller brist på sådan), men ändå lite imponerande att lyckas missköta ett kommunalt lökjobb så pass mycket.

Edit: Apropå kåsörer/krönikörer och antalet läsare. Det var en sådan som för några år sen på twitter (tror jag) jämrade sig över hur jäkla lite sidklickningar hen verkligen fick. Någon som minns vem jag tänker på.

Tack, du är verkligen en tillgång här!!

Men jag uttryckte mig nog lite luddigt, för jag menade inte att fråga ifall kåserier etc var ”bättre förr” utan tänkte mer generellt. Var texter - t ex kulturartiklar - längre och mer välskrivna ”förr”? Flera dagstidningar var väl mycket större till formatet tidigare? Innebar det även mer kvalificerat innehåll?

Jag gillar verkligen när man hittar välskrivna artiklar i ett ämne som intresserar en.

Hade journalister kunnat göra på något annat sätt vad gäller internet? Att liksom gå mer medströms istället för motströms? Egentligen, kan man tycka, borde journalisters arbetsmarknad ha vidgats pga internet. Men istället blir de utkonkurrerade och sedan sitter de och klagar över att folk läser/ser annat än ”etablerad media”. Hur kommer det sig att de tappade farten och initiativet och hamnade i bakvattnet så att säga.

Nej, papperstidningarna är numera en utgift. De får som ni sett inte ens stå kvar vid kassorna som någon sorts reklamblad längre. I de butiker där de finns vid kassorna ligger de ihopvikta på någon hylla under korsordstidningarna.

När man började med nättidningar så var "läsar-interaktivitet" tänkt att öka intresset för media & få till en debatt med läsarna som även hjälpte till att sälja själva tidningen.

Det gick som bekant åt helvete.