Skandiamannen

Det finns massor av frågetecken fortfarande.

Hur kom SE om han nu var skyldig över ett vapen? Han hade ingen vapenlicens och har inte beskrivits som vapenintresserad. Och öht VARFÖR skulle han ha haft en revolver med sig på kontoret?

Var dådet mot Palme planerat? Och om det var det, var det planerat sedan längre tillbaka, eller bara i all hast under kvällen? Eller var det en impulshandling på fyllan?

Och om SE på något vis fått tag på revolvern via sin bridgevän, den där pappersmassadirektören eller vad han nu var.. Varför i herrans namn skulle denne få för sig att låna ut en revolver till den halvt alkoholiserade SE? Det verkar ändå lite orimligt? Med en så stadgad tillvaro och sitt omvittnat noggranna och anala vapensamlande?

Skulle verkligen en liten konspiration av nåt slag verkligen medvetet välja ut SE som hitman? Verkar ju oerhört riskfyllt isf..

På Sabbatsbergs akutmottagning säger hon till den första polis som hör henne att det var två gärningsmän.

Hon var minst sagt ett i allra högsta grad otillförlitligt vitten. Hon vill jag minnas vägrade att vara med på rekonstruktion av mordet, vägrade att samtal spelades in, enbart Hans Holmér fick samtala med henne om mordet.

Självklart blir man förvirrad när något sådant här händer, det lätt att missuppfatta situationer och fel minnesbilder kan uppstå. Det går inte att klandra någon för som hamnat i en sådan situation. Det är just hennes ovilja att inte medverka i eller ha den helt på sina villkor och inte efter brottsutredningsmässiga principer som får mig att undra vad det hela handlar om.

Jag vet inget om henne som person men man måste ju vara extrem känslig och krävande om man vill ställa upp egna villkor som vittne i en polisutredning som syftar till att finna hennes makes mördare.

Är det egentligen någonting nytt som kom fram idag?

På Sabbatsbergs akutmottagning säger hon till den första polis som hör henne att det var två gärningsmän.

Hon var minst sagt ett i allra högsta grad otillförlitligt vitten. Hon vill jag minnas vägrade att vara med på rekonstruktion av mordet, vägrade att samtal spelades in, enbart Hans Holmér fick samtala med henne om mordet.

Självklart blir man förvirrad när något sådant här händer, det lätt att missuppfatta situationer och fel minnesbilder kan uppstå. Det går inte att klandra någon för som hamnat i en sådan situation. Det är just hennes ovilja att inte medverka i eller ha den helt på sina villkor och inte efter brottsutredningsmässiga principer som får mig att undra vad det hela handlar om.

Jag vet inget om henne som person men man måste ju vara extrem känslig och krävande om man vill ställa upp egna villkor som vittne i en polisutredning som syftar till att finna hennes makes mördare.

Det enda nya som framkom idag som jag reagerade på var att sista tåget gick 23:48. Han hade alltså drygt en halvtimme på sig att ta sig till tåget, vilket tar max 5 minuter från Sveavägen 44. Varför hade han då bråttom? Troligen var han redan i gasen efter att ha halvsprungit tillbaka småfull från Grand där han fegade ur när han såg att barnen var med. Utifall någon skulle sett honom kan han säga att de har förväxlat honom med mördaren eftersom han också gick snabbt, och han också gick in till språnget där han stod och väntade.

Han skulle väl ner till T-Centralen och röda då tar det inte max 5 min från S44 dock är 30 min fortfarande för mycket att vara stressad för.