Skandiamannen

Han ikläds dock sällan den halsduk som han själv säger att han hade och ofta bar.

Den är det ingen som ser. Och YN säger uttryckligen att den inte stämmer.

Det är detalj som sopas under mattan. Antagligen för att den inte passar in.

Då får man också komma ihåg att hon ansåg att ytterplagget var uppknäppt.

Så en halsduk borde ju ha svajat omkring rätt rejält och varit ännu mer synlig än om ytterplagget varit knäppt.

Svaret på frågan är att han inte hade den på sig och ljuger om den, tänker jag.

Men du har rätt. Och därmed ytterligare en lögn att lägga till den digra skaran lögner, där han redan placerat sig som vittne 80* gånger om.
*) En gissning från min sida. Någon kanske har räknat?

Engström hade dessutom knäppt rocken ... enligt egen uppgift.

(Men den (tjockrocken) kunde iofs fladdra även i knäppt läge har vi kunnat konstatera i Rydéns reportage).

Gärningsmannen SE bör väl ha knäppt upp rocken "då han kollade klockan" för att få fram revolvern?
Så svårt har du väl inte att gissa?

Men att svara på ärliga frågor har du dessvärre svårt för och tramsar bort som:
lite "har ni slutat slå er fru"-karaktär över sig, typ.

Pajas!

Det är sant, det förklarar nog saken, han ljög alltså inte om den knäppta rocken, den kan ha varit knäppt när han lämnade Skandia.

Även en blind höna hittar också ett korn. Jag håller med.

Men.. du förstår vel att samma logik gäller som gärningsman?

Har faktiskt tänkt på det flera gånger.

Folk från överklassen är en helt egen ras, och samma hur det går med dem. Det ligger jävligt djupt.

Vana vid att «komma undan» med saker. Om inte komma undan så få en bättre behandling.

For the record har jag inget emot riktig överklass, alla måste gå i de skor de är födda i, men det är som det är.

Nej, saken är förmodligen mycket enkel för den som föredrar enkla förklaringar framför att lasta väldiga antaganden på krångel på ad hoc efter ad hoc.

Det Stig Engström, av allt att döma, sysslar med är att placera sig själv närmare händelsen än vad som var fallet. Den med faktiska förhållanden någorlunda väl överensstämmande versionen kan förmodligen tas del av i hans första samtal till polisen. Därefter börjar slirandet.

Saker klickar enligt detta enkelt i varandra och snurrar utan smörjmedel och justeringar.

Särskilt tydligt visar sig detta i den förbittrade kampanj han i en känsla av att förbises och misstros driver i media i början av april och i vilken han genom att lämna oriktiga uppgifter försöker att påvisa hur nära mordplatsen han faktiskt befann sig i skottögonblicket.

Denna sak vill dock ingen ta i. Av skälet att det givetvis inte låter sig begripas att gärningsmannen behöver stryka tid på olika vis för att bevisa sin närvaro vid, och hinna fram till, skotten. Att det är fallet punkterar hela idén om Engström som möjlig gärningsman om det nu fanns större anledning att tveka gällande den saken.

«Hon poängterar på nytt att hon nästan fixerade sin blick på att mannen under det att han hela tiden sprang höll på att antingen öppna eller stänga blixtlåset till den mindre väska 20x15 cm som han höll i sin vänstra hand»
Sitat slut

Yvonne fixerade sin blick på väskan.. sen var det mörkt på DBG. Det var begränsat vad hon kunde berätta om den flyende mannen.

Det här hadde förklarat en hel del för pappslöjden om deras motivering var att fatta något.
Istället för att kverulera om saker som redan är utrett.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E107-00

Inge Morelius uppger att han satt i sin bil på Tunnelgatan strax efter korsningen med Olofsgatan.

Hans fästmö hade gått till posten och han satt och väntade på henne.

Han ser två personer komma gående på trottoaren på Sveavägens östra del i riktning mot Sergels torg.

Han ser sedan en man komma upp bredvid dessa båda personer bakifrån.

Strax efter hörde han två skott gå av och såg hur det blixtrade till och en människa föll omkull.

Den man som kommit ifatt de andra två sprang sedan Tunnelgatan österut.

Han hörde sedan hur kvinnan skrek och en taxi svängde upp framför dem.

Beträffande mannen uppger Inge Morelius att han ej såg mannens ansikte, men att han var iklädd en mörk rock, längre än jacka, mörk mössa och att han var längre än de andra två personerna.

Genom hans sätt att röra sig fick Inge Morelius en känsla av att mannen var 30-40 år.

Beträffande tidpunkten uppger Inge Morelius att på fästmöns kvitto från posten står det 23:18.

Fästmöns namn är Helena Lähde, tfn Maskerat och arb. Maskerat . Maskerat , Vällingby.

---------------------------------------------------------

Mmm . Nästa förhör är den 14e , två veckor senare .

I och med att han som enda vittne såg LJ medan denne iakttog GM i trappen, så är han bevisligen nära inpå. Kanske lite väl nära, om han dessutom är den man som springer på åsen, vilket Irvell misstänkte. Då måste han snarare placera sig en liten liten bit ifrån.

Varför placerar en uppmärksamhetssökande man sig en liten liten bit ifrån, och inte mitt i smeten? Varför sa han inte att han sett GM, och därmed bli mer intressant?