Skandiamannen

Måste researcha lite mer men bitarna faller på plats om det stämmer. Det betyder ju heller inte att SE de facto hjälpte till med livräddningen, bara att personalen hade den bilden via media.

Jag har landat i att personalen visste hur SE såg ut och att de sett honom inne på Bohemia efter mordet.

Enligt uppgiften var det också något de diskuterat efter mordet. Något som de själva insåg att inte skulle lösa mordet och därför aldrig kontaktade polisen för att berätta.

Nu slank uppgiften ändå med i ett förhör, vilket gör hypotesen intressant om man tycker det är konstigt att vittnen vid mordplatsen inte sett SE där.

Helt naturligt beteende av dem, de har ingen aning om varför detta skulle vara signifikant och speciellt inte vid den tidpunkten. Man kan också tänka sig att restauranger ligger lite lågt då de inte vill bli förknippade ännu mer med mordet utanför deras port som kanske kan upplevas obehagligt för potentiella gäster.

SE stämplar ut, kommer fram till mordplatsen efter mordet skett, berättar sanningen för Olofsson (var en bra bit därifrån och gjorde inget), tolkar det hela som en knarkuppgörelse och tar sig vidare in på Bohemia. Ljuger i efterhand om återupplivningsförsöken vilket Bohemia-personalen ser i media men inte känner till är en lögn (de har ingen anledning att tro att SE är mytoman).

Det slinker sen med i förhören men denna kritiska passus försvinner i bruset dessvärre.

Ibland undrar jag om vi ser någon sorts kommunikationsbrist mellan olika generationers PU. Någon kanske insåg detta redan sent 80-tal och det var en del i beslutet att döma av SE, alternativt anledningen att inte Ölvebro-PU gjorde något konkret med honom. Men det dokumenterades slarvigt och personalen från den tiden är döda eller på ålderdomshemmet. Därefter kommer nästa PU och uppfinner hjulet på nytt. Tyvärr ett förekommande fenomen inom statlig verksamhet. Den "tysta kunskapen" i fikarummet dokumenteras inte.

Samtidigt kan jag förstå att SEs besök på Bohemia blir en till sak att avfärda utan reflektioner om man till varje pris vill pressa in honom i mördarrollen.

Mycket när det gäller SE som osannolik mördare bygger på att man räknar baklänges från en osannolik mördarroll och avfärdar de uppgifter som inte stödjer just den hypotesen.

Man låser hjärnan för en lösning och noterar bara det som talar för den. Då blir många uppgifter "oväsentliga". Mordvapnet till exempel är mindre viktigt än vilken minut SE stämplade ut före samtalet med väktarna.

”Stigfinnaren” Klas Gustavsson var faktiskt behjälplig med att servera hela lösningen på SE-gåtan. Tyvärr insåg han det inte själv:

(FB) Skandiamannen

Det är också helt naturligt om sanningen spontant rinner ur honom i chocken och i stunden. Det är efter att han har fått sova på saken, ätit en stadig frukost och druckit 3 koppar kaffe som idéerna kommer om att han måste bättra på detta.

Ja, och uttalanden som görs i stundens hetta under stress anses juridiskt vara mer tillförlitliga. På engelska kallas detta för ”excited utterance”:

An excited utterance, in the law of evidence, is a statement made by a person in response to a startling or shocking event or condition. It is an unplanned reaction to a "startling event". It is an exception to the hearsay rule. The statement must be spontaneously made by the person (the declarant) while still under the stress of excitement from the event or condition. The subject matter and content of the statement must "relate to" the event or condition in question.

The basis for this hearsay exception is the belief that a statement made under the stress is likely to be trustworthy and unlikely to be a premeditated falsehood.

https://en.wikipedia.org/wiki/Excited_utterance

När en chockad SE ramlar in i receptionen och hasplar ur sig en ”rapsodi” av upplevelser och händelser är det alltså att betrakta som en excited utterance. Och sådana yttranden anses alltså mer tillförlitliga i rättslig mening.

Stefan Glantz framstår förövrigt som en redig ung man som rycker in och gör sitt bästa. Kanske triggade det en sorts avundsjuka hos SE och representerade mer vem han vill vara (ung och handlingskraftig), varför han inspireras av SG i mytomanin.

Lite intressant formulering i SE:s förhör apropå detta:

”Jag har en ung flicka till vänster, och en ung grabb till höger. Flickan tar pulsen och vi två andra försöker och få den här personen som visade sig vara Olof Palme i framstupa sidoläge för att blodet skall kunna rinna undan.”

Här förpassar han alltså AH till en mindre roll medan det är SE och SG som är de handlingskraftiga.

Förslag på tidslinje:

23:20:XX - Engström stämplar ut okänd tid men sent och nära 23:21:00.
23:21:25 - MOP sker.
23:21:45 - Engström anländer till mordplats utan att ha registrerat mordet från Sveavägen. Kaoset och blodet triggar handlingsförlamning och introversion.

23:21:45 till 23:24:30 - Står planlöst och anonymt i bakgrunden och tittar på mordplatsen. Registrerar vissa detaljer, exempelvis att polisen är brysk mot Lisbeth, att Palme ser liten ut, återupplivningsförsöken med mera. Ser Jeppsson i gränden och noterar den karaktäristiska bulliga jackan. Noterar Björkman. Backar undan och gömmer sig lite av instinktiv osäkerhet.

23:24:45 - Behöver ett järn efter att ha sett blodet. Går in på Tunnelgatan och Bohemia med poliserna framför sig, vilket inspirerar den senare lögnen om att han försöker komma ikapp. Passerar på södra sidan barackerna, men ändrar till norra i SVT för att undvika Bohemia inför tittarna i Täby.

23:25:00 till 23:38:00 - Dricker 2 groggar på Bohemia. Tillsammans med middagen inträder en viss fylla. Noteras av personalen.

23:38:15 - Går ut från Bohemia, får kännedom om mordoffret. Chockas.

23:40:00 - Bultar på Skandias entré. Sanningen rinner ur honom ("Excited utterance") men har kontroll nog att skippa Bohemia inför kollegorna på Skandia.

Totalt väldigt lite effektiv tid på den faktiska mordplatsen, och under den mest intensiva fasen där alla fokuserar på någonting annat än honom. Mörka kläder adderar till anonymiteten.

Bussfärd hem: Mytomanin börjar aktiverar på låg växel.
Frukost i Täby: Mytomanin aktiverar på hög växel.

En annan sak som ska noteras är att man aldrig vet hur man som människa reagerar på stora mängder blod.

Jag har personligen aldrig funnit blod otäckt, tills en kamrat till mig ramlade genom ett glasbord på en fest och tappade 1-2 liter (han överlevde). Jag fann inte blodpölen obehaglig heller, men plötsligt är det totalt svart i 10 sekunder, innan jag vaknade på golvet med ett spräckt ögonbryn efter att ha träffat en stolskant på vägen ner i medvetslöshet. Det var bara någon sorts reaktion.

Engström kan instinktivt undvikit scenen genom att först backa, därefter skymma sig lite bakom ett träd, fordon eller reklampelaren, och därefter tagit sig mot Bohemia i syfte att undvika synen. Kanske tar han till och med Luntmakargatan tillbaka till Skandias huvudentré för att försöka nyktra till och inte behöva se pölen igen.

Att medge att man undviker det kan dock tolkas mjäkigt och omanligt och justeras i mytomanin.

Lägg ihop alla dessa faktorer tillsammans

- Handlingsförlamning
- Introversion
- Osäkerhet
- Avstånd
- Bohemia i 10-15 minuter
- Mörka kläder
- Undviker blodpölen

Och man får en sorts person X på mordplatsen som inte går att fånga.