Citat:
Ursprungligen postat av
ursprungligen
Jag tror din världsbild skulle raseras om du visste hur många vittnen till brott som varit vid brottsplatsen exakt samma tid som brottet de bevittnar inträffar.
Du som älskar att fråga ChatGPT:
I de flesta brottsutredningar är kretsen av vittnen ganska liten och polisens metodik är byggd för att upptäcka avvikelser. Man kartlägger relationer, motiv, geografiska rörelsemönster, telefontrafik, digitala spår och motsägelser i berättelser. En gärningsperson som försöker “hjälpa till” hamnar därmed under lupp av ren struktur – inte för att de misstänks från början, utan för att alla som finns i närheten av brottet kontrolleras.
Det finns ändå dokumenterade fall. De har ofta vissa drag gemensamt: personen vill styra narrativet, känna kontroll eller försäkra sig om att polisen inte är dem på spåren. Ibland försöker de verka överdrivet hjälpsamma eller lägga skulden på någon annan. Ibland är motivet narcissistiskt – ett slags psykologiskt spel där de testar systemet.
Men som arbetshypotes: när det händer, är det antingen vid mer impulsiva brott där gärningspersonen saknar planering och tror sig kunna styra processen efteråt, eller vid brott där gärningspersonen redan har en etablerad relation till offret eller miljön och därför ändå hade förväntats uttala sig.
Polisen brukar dessutom vara medveten om fenomenet. Det innebär att “deltagande” inte ger någon fördel för gärningspersonen – tvärtom, det ökar kontaktytan där misstag kan avslöja dem.