Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
1, Nä, är väl fråga 2) som upprepats isf. Det jag avsåg var varför GM-SE på förhand, enligt HO, uppger att han ska till t-banan om avsikten var en högergir?
2, Det är ingen som talat om att utesluta något. Intentionen att svänga höger innebär dock fler och krångligare antaganden om tillvaron än vänster. Att då välja ett scenario som inbegriper den kräver väl något skäl vilket annat än det som ska bevisas)?
Fråga 1 är ju väldigt snarlik frågan som rör vad Engström har att vinna på att senarelägga utstämplingen. Svaret är ju detsamma. Och incitamentet är detsamma.
Citat:
Ursprungligen postat av
Roerlig
Ja, att han vill plocka bort rocken som kan avse honom själv är väl ett embryo till en förväxling. Men han plockar ihop den fullt utblommade förväxlingen senare med tillägg av uppgifter som inte emanerar från mordplatsen.
Lampers idé är åtminstone värd att testa. Tycker vid första påseendet att den gör förväxlingsgrejen mer begriplig och finns anledning att ha visst förtroende för hans insikter gällande ordning på händelser och uppgifter osv.
Men, ja, det är väl möjligt att SE genom selektiv varseblivning redan under helgen kände sig utpekad (GM) eller förväxlad (vittne).
Jag anser nog att det är mer än ett "embryo". Konceptet att hans närvaro har letat sig in i signalementet som gick ut till allmänheten finns ju redan där 1 mars.
Men ja, självklart är det värt att testa!
Förväxlingsteorin är (precis som Lampers är inne på) problematisk. Ännu mer så i en hypotes där Engström är ett vittne enligt mig. Och framför allt när man som Lampers kommer till slutsatsen att väldigt lite i Engströms utsagor går att korrelera med materialet. Han målar ju upp en individ som kommer sent till mordplatsen och är på avstånd ett observerande vittne. Att denna person sedan börjar känna sig förväxlad är ju knepigt hur man än ser på det.
Och Lampers lösning på det är ju att presentera en Engström som är betydligt mer "psykiskt knepig" och svår än vad hans omgivning målar upp.
Hypotesen om Engström som GM får ju ofta stark kritik gällande Engströms brist på tidigare våldskapital. Tyvärr lider ju Lampers hypotes lite av samma problematik. Han målar upp en Engström som vi tidigare inte har kommit i kontakt med. Han gränsar till att vara paranoid. Han är så pass sjukligt uppmärksamhetstörstig att han kan tänka sig att ljuga i förhör och under ed. Han har inga betänkligheter med att berätta olika versioner till olika personer.
Men visst. Vi har ju tidigare träffat en Engström som enligt sin omgivning har en förmåga att "slira på sanningen" för att framstå i bättre dager. Han har påvisat passiv aggressivitet i sina brev till Anér. Och vi har ju rätt tydliga vittnesmål av ME gällande bekräftelsebehovet.
Kanske kan man tänka sig en Engström som 86 var rätt missnöjd med sitt liv?
Ett kallt och barnalöst äktenskap. Ett karriär som har stått still sedan tidigt 80-tal. Han har blivit av med sina politiska uppdrag. Han befinner sig längst ner i den sociala hierarkin i den verklighet han florerar i (Täby). Man kan ju också addera en alkoholproblematik.
Kan man tänka sig att han fick en mindre "knäpp" av sin upplevelse kring mordet?
Att det höjde bekräftelsebehovet till helt nya nivåer?
Lampers spekulerar ju om att förväxlingsteorin har 2 driftkrafter.
1. Bekräftelsebehov och "kränkthet".
2. En faktisk oro för att vara förväxlad (paranoia enligt mig).
Jag behöver iaf en mindre knäpp av någon sort för att ovanstående ska börja kännas acceptabelt.