Mänskligt tänkande

Hur viktigt är det egentligen med våran mänskliga förmåga att formulera tankar. Varför använder vi oss utav ett tankesystem där vi finner saker vi vill förbättra, sedan använder vi oss utav våra tidigare erfarenheter för att hitta bästa lösningen.

Jag anser att det finns ett otroligt mycket bättre tankesätt. Ett tankesätt där tankar är överflödiga, eller snarare ett tillstånd av förvirring.

På samma sätt som att man inte kan lära sig spela ett instrument genom att enbart tänka. Själva tänkandet uppfyller inte riktigt någon funktion.

Endast i en REN överlevnads situation är tankens kraft otroligt värdefull. Vi verkar tro att alla situationer är en överlevnads situation. Allt är på liv och död. Allt spelar roll.

I själva verket spelar fan INGET någon roll. Om jag sätter mig o försöker komma på något verkligen vettigt att tänka på så är det fan svårt.

De bra saker jag har kommit fram till. Insikter jag värderar, är tankar som kommit helt från ingenstans. Helt utan grubblande, funderingar eller ansträngning.

Så frågan är
Finns det människor som faktiskt tycker om sina tankar och tycker att dom har hjälpt till i ens liv?

May the dragonblood feed your family.

Du har en poäng i ditt resonemang..enligt min erfarenhet är tankar till hinder i mycket som kräver absolut koncentration fokusering..detta är särskilt framträddande inom de områden jag har mest erfarenhet av.

Däremot fyller tankar flera viktiga funktioner..intressant nog så minskar tankeverksamheten ju djupare du tränger in i verkligheten..och vid en given punkt upphör dom praktiskt taget helt..man kan säga att du ÄR i nuet..och registrerar..kan kommunicera som vanligt..men tanke verksamheten har upphört..lite svårt att förklara..men om du någonsin uppnår den nivån vet du precis vad jag talar om.

Och du..det finns en MÄNGD "saker" som faktiskt har betydelse..dom som säger att inget har någon betydelse speglar mera sin egen inre tomhet än den faktiska verklighetn.

Detta tillstånd när tankarna upphör, värderar du det högt? Om du ska försöka sätta ett ord på det vilket ord skulle du ge det?
Vad är det som kommer fram då allt upphör?

Många jag pratar med anser att detta tillstånd är ett zombie liknande tillstånd helt utan mening. Ett tillstånd då meningen med livet försvinner.

Jag anser att det enbart är vid detta tillstånd då man kan känna guds närvaro. Endast då kan man se sin sanning utan hinder.

Tillståndet är långt ifrån zombielikt..trots att tankar upphört finns ett RIKT inre liv..man kan säga att det inte enbart handlar om tillståndets eventuella fördelar,det handlar främst om att det är i fas med faktisk mänsklig utveckling..dvs..ett tillstånd alla kommer för eller senare i om dom anstränger sig i riktning mot personlig utveckling och andlig kunskap.

De omedelbara effekter som kan direkt kopplas till något positivt är att jag har alltid ett inre lugn,om känslor rör sig mot ytan och skapar rörelser..så kommer känslorna snart till ro..har aldrig mardrömmar..inga rädslor..och en fokusering/koncentration vilket krävs inom de områden jag rör mig i..hela känsloregistret är aktivt..och de barndomsminnen som tidigare färgade mina tankar/känslor och handlingar har ingen effekt längre..dom förlorade sin kraft då självinsikt/självkännedom frigjorde den energi som var bunden till dessa minnen.

Vad som kommer fram då du uppnår en inre stillhet är dels en inre harmoni/styrka..och samtidigt öppnar sig kanaler som annars är svåra att öppnautan stor ansträngning.

För att ta ett praktiskt exempel så har jag i många år verkat som konstnär..målandet ändrade radikalt karaktär då det inre kom till ro..och all konst jag idag skapar sker i meditativt tillstånd..vilket är lätt att uppnå då man har en inre stillhet.

Jag måste säga att mina tankar har hjälpt mig många gånger.
T.ex om jag känner att alltingt är hopplöst, så finns det en annan tanke som dyker upp och säger, nää, det kan finnas en mening i allt som du upplever.

Jag kan tycka att mina tankar är roliga ibland, genom mina tankar så fördriver jag tid, utan mina tankar så är jag ingenting.

Jag kan slicka och äta mina tankar för dem verkar smaka så gott.

I ett absolut yttre sysslande eller arbetande kan det komma ögonblick då man inte ens kan få en start på tankarna. I synnerhet ett monotont, halvtungt och simpelt sådant. Att sedan reflektera över dessa stunder ger en den ro som byggs vidare på handlandet.

Tolstoj beskriver ett sådant då en man slår med lie t.ex., då tanken är som bortsprungen.

"Utan mina tankar så är jag ingenting" En sådan mening efterlämnar en sådan dyster stämning. Ett påhopp mot en själv där man säger att man måste vara något, för att vara någon.

Är inte allt vi egentligen är en evig tystnad. Man växer ur livets träd. Vem kan säga vad vi är förutom det som skapat oss. Alla skapelser är formade av en känsla. Försök känn vilken känsla du är skapad utav.

Det jag menar är; må du inte rättfärdiga din egen existens genom dig själv. En blomma vet inte om att den finns. Är du medveten om att du finns bara för att du kan uppfatta och tyda ord som säger åt dig att du finns.


"genom mina tankar så fördriver jag tid"

Försök se det konstiga i denna mening själv. Vilken känsla för den med sig?