Måttfixerad?

Min store favorit inom den växande kategorin "Tv-kockar" är fortfarande fyllskallen Keith Floyd.
Glömmer aldrig, när han i ett program lagade mat i en stor jäkla "bytta/hink" och förklarade inför kameramannen att "detta är ingenting för måttfixerade" att ta efter.

Jag är likadan, struntar i exakta måttangivelser som finns i receptböcker, utan höftar på känn istället.

Hur gör ni själva?

Höftar alltid.Förutom då jag bakar småkakor,det kan sluta illa .

När det gäller exotiska recept med för mig ej ofta använda kryddor så måttar jag jävligt ofta.
Finns inget tristare än sönderkryddat käk.
Men avsmakningsfasen finns som alltid kvar och då kan man variera fritt så länge man törs.

Olja och smör brukar jag måtta någotsånär, fettdrypande mat är ungefär lika spännande som sönderkryddad food.

Ju säkrare man är på matlagning desto mindre måttfixerad blir man?
Så har det iallafall varit för mig. I början var jag "måttslav", men nu kan jag måtta lite hipp som happ, och det blir oftast bra, förutom när man gör kakor dvs...då är "måttslaven" tillbaka

Förmodligen. En bekant till mig fick utstå en del hånflabb när han i början av sin matlagningskarriär mycket noga mätte upp vattnet till pastan. Ännu mer skrattade jag när han köpt majskolvar på burk och skulle mikra dem. Han stod och läste på burken en stund, blev röd i anskiktet och slängde sen hela burken i soporna. "Vad är det för jävla dumhuvud som skrivit instruktionen!? Hur fan skall jag kunna veta hur mycket lite vatten är!?" Killen var nog tretton, fjorton på den tiden.

Lagar sällan efter recept, utan kör på och känner på konsisten och smak om det blivit rätt.