Stjärnor som rör sig (snabbt) över himlen?

Som rubriken lyder brukar jag ofta när jag tittar på stjärnhimlen - senast inatt - se stjärnor som vandrar liksom tvärs över himlavalvet. De ser inte ut att vara flygplan på hög höjd, för de är av exakt samma storlek som de andra stjärnorna, det hörs inget ljud, och trots att de åker i en rak linje så ser de ändå lite "irrande" ut.

Kanske låter helt galet, men någon som vet vad det skulle kunna vara? Någon mer som sett?

Jag brukar se det. Är ganska säker på att det är en satelit.

ja det är sateliter

Som barn fick jag alltid höra att det var sputnik, men börjar tvivla nu på äldre dar, eller snurrar de fortfarande runt jorden?

Hm, men alltså, då måste de ju röra sig sjukt snabbt eftersom de som jag brukar se korsar himlen på ca två minuter? Och idag såg jag ju typ tre stycken sateliter inom loppet av en halvtimme i så fall. Skumt!

De allra flesta är 250-600km upp och rör sig med hastigheter upp emot 7,8 kilometer i sekunden, dvs. tio gånger snabbare än en gevärskula. Ett helt varv runt Jorden tar ungefär 90 minuter. Så visst går det fort.

Och ja, är det tillräckligt mörkt där man befinner sig ser man vanligen flera stycken om man kikar en stund. Somliga är betydligt ljusare än andra, t.ex. ISS (som är gigantisk) och de vid det här laget ökända Iridiumsatelliterna. Allt som allt finns det många hundratals satelliter och diverse rymdskrot som regelbundet syns.

EDIT: Och "irrandet" eller vaga sicksackandet beror på den autokinetiska effekten, det är alltså en illusion. Är luften mycket turbulent kan det också förvränga ljuset en aning (samma effekt som får stjärnor att blinka och hoppa runt litegrann), men då satelliter har en jämförelsevis gigantisk vinkeldiameter påverkas de inte alltför mycket av sådant.

Vänta nu, vart har du fått det ifrån? Här är en video från 2008, och redan då cirkulerade det över 13 000 satelliter.

http://www.youtube.com/watch?v=ydbbd-4oEds

Satelliter, men vem vet det kanske är Nibiru som smyger på oss =P

Du missade lite text.

det beror på att de inte är på så speciellt hög höjd,och att de färdas väldigt snabbt.

Jajjamän, men så är det långt ifrån alla dessa som syns för det blotta ögat i ett "vanligt" område. Som sagt

Satelliter finns i storlekar från runt 1 kg ända upp till 450 ton. Förutom att storleken i sig naturligtvis har implikationer för hur väl de syns så skiljer sig deras albedo (dvs. förmåga att reflektera ljus) markant, där somliga är relativt mörka medan andra har oerhört reflektiva ytor (t.ex. de stora platta antennerna på Iridium som nämndes tidigare). Dessutom befinner (jord)satelliter sig på höjder från runt 250km upp till 40000km vilket är ett fullkomligt enormt spann och ju längre bort de är desto svårare blir de att se. Och så har satelliter förstås olika banor hit och dit vilket leder till att somliga aldrig syns särskilt bra från vissa områden pga. hur deras banor går (de hamnar för långt bort och långt ned på horisonten t.ex.).

De man regelbundet ser är framför allt större satelliter (och rymdskrot) som befinner sig i segmentet 250-800km (LEO), passerar hyfsat nära rent geografiskt och som därtill har ytor som kan reflektera solljus bra. Ju mörkare det är desto fler ser man, men många är så pass ljussvaga att man behöver extra utrustning för att få syn på dem och då måste man i regel veta precis vart och när de passerar. Således elimineras stora mängder satelliter för the casual observer, särskilt om denne befinner sig i måttligt ljusförorenade miljöer (vilket merparten av dem gör).