Citat:
Det här är ju poesi.
Ursprungligen postat av hypothesis
Bra vändning, om än oärligt utifrån t.ex. Maria Larssons synvinkel; du försöker ju bara få det till att ansvaret skulle ligga på regeringen att reformera en politik som bevisligen fungerar (färre som testar, stigmatisering av brukare/missbrukare, lågintensiv/gömd debattnivå som gynnar status quo) snarare än den enskilda människan att avstå från att bruka narkotika. Du har redan befäst din synpunkt att det är politiken som det är fel på, inte att enskilda individer använder narkotika. Det är just det som Maria Larsson bestrider, regeringens narkotikapolitik är ju ärlig i sitt uppsåt, räddning (frälsning?) genom att avstå. Att föreslå att narkotikapolitiken skulle vara kontraproduktiv riskerar bli kontraproduktivt i denna vår status quo av idag med en ofta kristen-moralisk klangbotten och grund.
Vad du gör är till viss del att du försöker omvända en övertygad troende. Detta går ej, alt. blir extremt svårt, särskilt om man betänker hennes ålder, specifika tro (mono-teism) och konservatism etc. Det du antagligen skulle lyckas bättre med är att tilltala hennes kristliga övertygelse om att hjälpa de svaga och därigenom inse att ni delar samma slutmål gällande politiken - minskat lidande. Lycka till.
Annan topic, ekonomiska krafter:
De har ju helt rätt i och med att de indirekt (och antagligen oavsiktligt) erkänner det fruktlösa i sitt värv: Man poängterar att man står inför en stark, skrämmande och osynlig kraft som påverkar utifrån, en yttre fiende som försöker fördärva den svenska modellen (narkotikapolitiken) och medborgaren och som man kan samla motståndsvilja mot. Denna kraft är samtidigt tillräckligt otäckt luddig för att man aldrig ska behöva precisera exakt vad den består av (och jag misstänker att de kanske inte heller vet), hur man då ska bekämpa den och vilka begränsningar (monetära och temporala) man kan tänkas behöva sätta som gräns för kampen (se: Kriget mot terrorismen).
Det de talar om är ju förstås inte en neapolitansk, albansk, svensk eller holländsk maffia egentligen. Det är antagligen dessa samhälleliga element de menar men det är ju förstås så att alla redan är överens om behovet av att rensa bort och försvaga dessa organisationer och reformera de strukturer som förstärker dessa. Nej, det de talar om, den stora läskiga kraften, är i princip marknadens osynliga hand, dess incitament och den nya värld vi redan nu står i och för varje dag rotar oss djupare in i, där en alltmer förtätande globalisering bara kommer att göra t.ex. droghandeln allt mer global och därmed starkare.
Att utmåla sig/oss som stående mot en svallvåg av förändring kan ses som tappert, och i en äldre tidsålder kunde säkert vilja, mål, retorik och effekt av t.ex. narkotikapolitiken sammanfalla relativt bra. Det är bara det att dammen i princip redan har brustit och om svensk narkotikapolitik någonsin fungerade bra så kommer den att fungera allt sämre i framtiden i den riktiga världen. Det kan här inte uteslutas att t.ex. Maria Larssons och Kristdemokraternas ovilja att förändras med tiderna blir direkt skadliga för den drabbade missbrukaren, en slags jävighet pga. kristen moralism (måste antagligen (suck) poängtera, inte kristendom i sig). Att utmåla sig som martyren som står emot stormfloden av starka ekonomiska krafter/ignorans blir aningen fånigt när man betänker att det är socioekonomiska realiteter man står emot. Lite som att med ideologin i hand motsätta sig grundläggande nationalekonomiska krafter om efterfrågan och utbud (Sovjet, någon?). Så visst har de rätt, starka ekonomiska krafter står emot dem i form av verkligheten, likadant som verkligheten står emot Ryssland när de kämpar för att återigen bli världens mäktigaste ekonomi, ett fel på problembeskrivning, mål och utförande, skygglappar på.
Vad du gör är till viss del att du försöker omvända en övertygad troende. Detta går ej, alt. blir extremt svårt, särskilt om man betänker hennes ålder, specifika tro (mono-teism) och konservatism etc. Det du antagligen skulle lyckas bättre med är att tilltala hennes kristliga övertygelse om att hjälpa de svaga och därigenom inse att ni delar samma slutmål gällande politiken - minskat lidande. Lycka till.
Annan topic, ekonomiska krafter:
De har ju helt rätt i och med att de indirekt (och antagligen oavsiktligt) erkänner det fruktlösa i sitt värv: Man poängterar att man står inför en stark, skrämmande och osynlig kraft som påverkar utifrån, en yttre fiende som försöker fördärva den svenska modellen (narkotikapolitiken) och medborgaren och som man kan samla motståndsvilja mot. Denna kraft är samtidigt tillräckligt otäckt luddig för att man aldrig ska behöva precisera exakt vad den består av (och jag misstänker att de kanske inte heller vet), hur man då ska bekämpa den och vilka begränsningar (monetära och temporala) man kan tänkas behöva sätta som gräns för kampen (se: Kriget mot terrorismen).
Det de talar om är ju förstås inte en neapolitansk, albansk, svensk eller holländsk maffia egentligen. Det är antagligen dessa samhälleliga element de menar men det är ju förstås så att alla redan är överens om behovet av att rensa bort och försvaga dessa organisationer och reformera de strukturer som förstärker dessa. Nej, det de talar om, den stora läskiga kraften, är i princip marknadens osynliga hand, dess incitament och den nya värld vi redan nu står i och för varje dag rotar oss djupare in i, där en alltmer förtätande globalisering bara kommer att göra t.ex. droghandeln allt mer global och därmed starkare.
Att utmåla sig/oss som stående mot en svallvåg av förändring kan ses som tappert, och i en äldre tidsålder kunde säkert vilja, mål, retorik och effekt av t.ex. narkotikapolitiken sammanfalla relativt bra. Det är bara det att dammen i princip redan har brustit och om svensk narkotikapolitik någonsin fungerade bra så kommer den att fungera allt sämre i framtiden i den riktiga världen. Det kan här inte uteslutas att t.ex. Maria Larssons och Kristdemokraternas ovilja att förändras med tiderna blir direkt skadliga för den drabbade missbrukaren, en slags jävighet pga. kristen moralism (måste antagligen (suck) poängtera, inte kristendom i sig). Att utmåla sig som martyren som står emot stormfloden av starka ekonomiska krafter/ignorans blir aningen fånigt när man betänker att det är socioekonomiska realiteter man står emot. Lite som att med ideologin i hand motsätta sig grundläggande nationalekonomiska krafter om efterfrågan och utbud (Sovjet, någon?). Så visst har de rätt, starka ekonomiska krafter står emot dem i form av verkligheten, likadant som verkligheten står emot Ryssland när de kämpar för att återigen bli världens mäktigaste ekonomi, ett fel på problembeskrivning, mål och utförande, skygglappar på.
Varför har inte jag skrivit det?
De nu ledande politikerna kommer nog inte att ändra sig, de har låst in sig i sina argument.
Men bara en "harmreduction-diskussion kommer lite igång, som det faktiskt finns exempel på så kommer kanske nästa regering inte att vara så konfrontativ. Om inte moderater och KD blir kvar förstås. För de är nog värst.
Petzäll gör väl inte så stort intryck men han tar ju upp frågan i alla fall, likaså sossetjejen Hillevi nånting som verkar duktigt påläst.