• 2
  • 3
2012-10-29, 00:01
  #25
Medlem
NixYOs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av NoTruce
Finns det någon annan som uppskattar denne gigant? Det märkliga med honom är att jag har skitsvårt att läsa hans romaner, men novellerna finner jag mästerliga, riktiga pärlor. En lekfullare Borges skulle man kunna beskriva honom som, om man vill göra det lätt för sig. Om ni inte redan läst honom rekommenderar jag samlingarna

Den andra himlen
Kronoper och famer
Slut på leken
Ingen är som Glenda


vilket är vad som finns av Cortázars noveller på svenska. Håller nu på att lära mig spanska, delvis för att kunna läsa honom på originalspråk.

Denna kandidatuppsats i spanska på spanska skriven vid Göteborgs universitet verkar vara intressant; synd att det inte finnes någon översättning av den:

https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/29176
Citat:
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den argentinska dialekten i romanen Rayuela av Julio Cortázar har översatts till franska, engelska och svenska. Utöver användandet av dialekt är originaltexten delvis skriven på talspråk med mycket slang, ordlekar och en slags fonetisk imitation. Den ifrågasätter vilken grad det är möjligt, och om det är önskvärt att, återge en dialekt i ett översatt verk och hur översättarna har gått tillväga för att uppnå detta. Den undersöker även om det finns några skillnader mellan de olika språkens översättningar och i så fall varför. Hypotesen är att det inte går att överföra en dialekt ordentligt från ett språk till ett annat.

Utifrån romanen Rayuela har ett antal dialektala ord och fraser, så kallade markörer, valts ut för att analyseras och jämföras med motsvarande språkliga element i de tre översatta verken på franska, engelska och svenska med hjälp av viktiga, erkända översättarteorier. Vidare har de olika översättarnas olika strategier undersökts och bedömts i förhållande till varandra i de olika exemplen.

Studien visar vilken komplicerad process det är att översätta en text som innehåller dialektala inslag med alla dess möjliga konnotationer, och att det finns många strategier att ta till för att återge dem. Översättarna har bland annat valt att använda sig av kommunikativ översättning, exotismer (att bevara ord från källspråket i målspråkstexten), utelämning, tillägg eller bara att använda talspråksmarkörer. Dock har ingen av översättarna valt att översätta dialekten med dialektala markörer i målspråket utan den har för det mesta normaliserats till ett neutralt talspråk med eventuella inslag av slang. Några enstaka dialektala ord och vissa kulturfenomen har bevarats på källspråket i vissa översättningar, men den allmänna effekten av en dialekt har gått förlorad i samtliga översättningar.
__________________
Senast redigerad av NixYO 2012-10-29 kl. 00:05.
Citera
2013-02-06, 21:33
  #26
Medlem
Shalashaskas avatar
Nu har jag äntligen fått tummen ur och skaffat hans samlade noveller i två volymer.
Läste "I Bobys namn" som TS tipsade om och gillade den.
Ska ta mig än Slut på leken som TS verkar eld och lågor över och återkommer.
Citera
2013-02-06, 23:55
  #27
Medlem
Antinomoss avatar
Såg hans namn nämnas i Knausgårds min Kamp - skrev upp det och nu detta. Tack för tipset om samlade novellerna 1+2, hittade dem på Adlibris.

Ser fram emot läsningen!
Citera
2013-02-07, 00:01
  #28
Medlem
Shalashaskas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Antinomos
Såg hans namn nämnas i Knausgårds min Kamp - skrev upp det och nu detta. Tack för tipset om samlade novellerna 1+2, hittade dem på Adlibris.

Ser fram emot läsningen!
Kul!
Återkom med omdöme.
Citera
2013-02-13, 18:27
  #29
Medlem
Antinomoss avatar
Initiala iaktagelser efter ett gäng noveller:

Varierande språkkomplexitet. Allt från den sydamerikanska surrealistiska (magiska realismen) kommaterade långa meningar till enklare, rakare språk. (ingen initierad kunskapsbaserad åsikt utan mer min uppfattning utifrån begränsad erfarenhet av sydamerikanska författare)

Ibland är sluten uppenbara, ibland mer otydliga (som ger upphov till eftertanke "hur menar han här").

Jag gillar verkligen att många av novellerna är korta.

Man ser hans påverkan på senare novellskrivande, med den tydliga vändningen i slutet (novellkurvan).

I vilken grad är exv. Stephen Kings novellskrivande inspirerade av Cortazar?

De ger inspiration till novellskrivande, allt kan bli en novell (exv. den om den svåra tröjpåtagningen).


Sedan ser han jävligt cool ut i trenchcoat med cigg i mungipan. :P
__________________
Senast redigerad av Antinomos 2013-02-13 kl. 18:31.
Citera
2013-11-29, 19:50
  #30
Citat:
Ursprungligen postat av Antinomos
Initiala iaktagelser efter ett gäng noveller:

Varierande språkkomplexitet. Allt från den sydamerikanska surrealistiska (magiska realismen) kommaterade långa meningar till enklare, rakare språk. (ingen initierad kunskapsbaserad åsikt utan mer min uppfattning utifrån begränsad erfarenhet av sydamerikanska författare)

Ibland är sluten uppenbara, ibland mer otydliga (som ger upphov till eftertanke "hur menar han här").

Jag gillar verkligen att många av novellerna är korta.

Man ser hans påverkan på senare novellskrivande, med den tydliga vändningen i slutet (novellkurvan).

I vilken grad är exv. Stephen Kings novellskrivande inspirerade av Cortazar?

De ger inspiration till novellskrivande, allt kan bli en novell (exv. den om den svåra tröjpåtagningen).


Sedan ser han jävligt cool ut i trenchcoat med cigg i mungipan. :P

Jag tycker bättre om dom noveller där sluten är mer klara (inte nödvändigtvis uppenbara dock). Exempelvis läste jag novellen "Text i ett anteckningsblock" för en timme sedan, vad är det som sägs den sista sidan egentligen? Inget svar ges om varför tunnelbanan infiltrerats av utomstående och tas över, känner jag mig mest snopen. Väldigt bra novell i övrigt, men när man som läsare blir snuvad på en knuten säck blir jag lite putt. Å andra sidan är det kanske jag som missförstod någonting.

Oavsett är Cortázar verkligen en mästare, som trådskaparen benämner honom som. Ohyggligt roliga och spännande små historier han förtäljer. En virtuos författare i ordets rätta bemärkelse: ibland kan jag som läsare känna mig helt borttrollad av hans författarkonst. Möjligen den störste novellisten någonsin.
__________________
Senast redigerad av Caesare 2013-11-29 kl. 19:53.
Citera
2013-11-30, 20:32
  #31
Det är lite tråkigt att det finns såpass lite tolkningar av hans noveller på engelska (eller än hellre svenska såklart) utan det mesta verkar endast finns på spanska (med reservation för att jag är en dålig sökare). Likt igår ägnade jag en timme eller något mindre åt av läsa en novell ur samlingen "Ingen är som Glenda" ikväll. Novellen som lästes var "Tidningsurklipp" och det vore roligt om någon här läst den och kunde delge sin tolkning eller förståelse för texten. Förstår jag det rätt om upplevelsen huvudkaraktären var med om, alltså åsynen av den misshandlade mamman o.s.v., bara var hennes (huvudkaraktärens) inlevelse/inre upplevelse (inre upplevelse i form av tankar, sätta sig in i något läst eller som berättats för en) av en tidningsnotis/artiklar hon läst? Det som skrevs i artikeln om den misshandlade mamman blev såpass verkligt för henne att det vore som att hon själv var där. Och detta hör samman med den första halvan av novellen: hennes och skulptörens enorma engagemang i det som händer deras landskamrater i Argentina, förmågan att leva sig in i andra människors levnadsöden och så vidare. Är jag något på spåren här eller är jag helt ute och cyklar? Vad säger Cortázar-fantasten
Citat:
Ursprungligen postat av NoTruce
[/i]
?
__________________
Senast redigerad av Caesare 2013-11-30 kl. 20:35.
Citera
2013-11-30, 20:58
  #32
Medlem
Jag är visserligen ingen Cortázar-kännare, men finns inte hans samtliga noveller utgivna av Modernista i två stycken volymer?

http://www.modernista.se/forfattare/julio-cort%C3%A1zar


Citat:
Ursprungligen postat av Caesare
Det är lite tråkigt att det finns såpass lite tolkningar av hans noveller på engelska (eller än hellre svenska såklart) utan det mesta verkar endast finns på spanska (med reservation för att jag är en dålig sökare). Likt igår ägnade jag en timme eller något mindre åt av läsa en novell ur samlingen "Ingen är som Glenda" ikväll. Novellen som lästes var "Tidningsurklipp" och det vore roligt om någon här läst den och kunde delge sin tolkning eller förståelse för texten. Förstår jag det rätt om upplevelsen huvudkaraktären var med om, alltså åsynen av den misshandlade mamman o.s.v., bara var hennes (huvudkaraktärens) inlevelse/inre upplevelse (inre upplevelse i form av tankar, sätta sig in i något läst eller som berättats för en) av en tidningsnotis/artiklar hon läst? Det som skrevs i artikeln om den misshandlade mamman blev såpass verkligt för henne att det vore som att hon själv var där. Och detta hör samman med den första halvan av novellen: hennes och skulptörens enorma engagemang i det som händer deras landskamrater i Argentina, förmågan att leva sig in i andra människors levnadsöden och så vidare. Är jag något på spåren här eller är jag helt ute och cyklar? Vad säger Cortázar-fantasten ?
Citera
2013-11-30, 23:31
  #33
Citat:
Ursprungligen postat av Maslennikov
Jag är visserligen ingen Cortázar-kännare, men finns inte hans samtliga noveller utgivna av Modernista i två stycken volymer?

http://www.modernista.se/forfattare/julio-cort%C3%A1zar

Visst är det så, det är dessa jag har i bokhyllan och sporadiskt läser ur. Inga direkta tolkningar ges i förordet dock, om det var det du åsyftade (fast någon mindre tolkning kanske). Det är mest allmängiltiga fraser om författarskapet som dryftas i förordet (om än ett givande sådant). Men jag ska väl inte försöka övertolka novellerna heller. Tänkte för övrigt när pengar och tillfälle ges komplettera med hans banbrytande roman "Hoppa hage", den verkar onekligen vara fascinerande.
Citera
2013-12-04, 14:43
  #34
Medlem
NoTruces avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Caesare
Det är lite tråkigt att det finns såpass lite tolkningar av hans noveller på engelska (eller än hellre svenska såklart) utan det mesta verkar endast finns på spanska (med reservation för att jag är en dålig sökare). Likt igår ägnade jag en timme eller något mindre åt av läsa en novell ur samlingen "Ingen är som Glenda" ikväll. Novellen som lästes var "Tidningsurklipp" och det vore roligt om någon här läst den och kunde delge sin tolkning eller förståelse för texten. Förstår jag det rätt om upplevelsen huvudkaraktären var med om, alltså åsynen av den misshandlade mamman o.s.v., bara var hennes (huvudkaraktärens) inlevelse/inre upplevelse (inre upplevelse i form av tankar, sätta sig in i något läst eller som berättats för en) av en tidningsnotis/artiklar hon läst? Det som skrevs i artikeln om den misshandlade mamman blev såpass verkligt för henne att det vore som att hon själv var där. Och detta hör samman med den första halvan av novellen: hennes och skulptörens enorma engagemang i det som händer deras landskamrater i Argentina, förmågan att leva sig in i andra människors levnadsöden och så vidare. Är jag något på spåren här eller är jag helt ute och cyklar? Vad säger Cortázar-fantasten ?

Kul att du hittade tråden och sparkade nytt liv i den! Jag har precis läst om novellen "Tidningsurklipp" så att jag har den färsk i minnet när jag uttalar mig. Som jag tolkar det består berättelsen av två "skikt": Dels den första delen, där författarinnan och skulptören diskuterar det som händer deras landsmän (argentinare) i olika sydamerikanska länder. Det bygger i sin tur på den verkliga militärjuntan som existerade i Argentina på 70-talet. Sedan kommer den andra delen, när författarinnan vandrar hem. De befinner sig ju i Paris, men på något sätt läggs verkligheten i en annan stad (förstaden till Marseille) som ett kalkeringspapper ovanpå den verklighet som upplevs av huvudpersonen. Cortázar var en mästare på det här med dubbleringar och glidningar (se även "Natt på rygg" och "Axolotl"). Visst kan man avskriva det hela som en hallucination från författarinan Noemís sida, men då ska man ha i minnet att hon inte förrän senare läser om den verkliga händelsen i Marseille. Jag tror Cortázar menade det på ett mer konkret, fysiskt plan, men det är ju också upp till läsaren att avgöra.

I övrigt är tematiken hur våld går igen. Det torde vara rätt tydligt. Först läser Noemí och skulptörvännen om vidrigheter och övergrepp som sker i statens namn och sedan visar det sig att även de (Noemí) kan ta till våld (förvisso under andra omständigheter) och att våld därmed är något väldigt mänskligt och som så att säga ligger latent i människan.
__________________
Senast redigerad av NoTruce 2013-12-04 kl. 14:57. Anledning: Ofullständig mening.
Citera
2025-06-20, 10:42
  #35
Medlem
Läste för många år sedan och uppskattade Slut på leken som innehåller flera av Cortázars mest berömda noveller som Axolotl, Förföljaren och titelnovellen. Skaffade för ett tag sedan Modernistas utgivning av hans samlade noveller i två band samt romanen Hoppa hage för att återupptäcka denne mästare.

En av Cortázars största förebilder var Edgar Allan Poe och flera av hans mest minnesvärda noveller är en slags sofistikerade skräckberättelser där något okänt och hotfullt bryter in i det vardagliga. Intaget hus, en av hans bästa noveller, börjar idylliskt om ett syskonpar som bor tillsammans i ett stort hus som stegvis bli intaget av något okänt som aldrig förklaras. I den korta Drama i park visar sig en romanläsare själv vara mordoffret i den deckare han sitter och läser. Ingen har någon skuld, en favorit där Cortázars egensinne och humor får fullt spelrum, är en hysteriskt rolig historia om en mans kamp att ta på sig en tröja som oväntat mynnar ut i en skräckscen. I andra noveller kan Cortázar kanske ibland bli lite väl mystisk med dubbelgångarmotiv, identitetsbyten och historier som samtidigt utspelar sig i olika tider (Alla eldar elden, Natt på rygg, De hemliga vapnen m.fl.). Men samtidigt kunde han också skriva mer realistiskt som i Södra motorvägen där skildringen av ett antal människor som fastnat i en trafikstockning blir ett porträtt av ett samhälle i miniatyr.

Hoppa hage (borde inte titeln vara Hopphage i enlighet med originalets Rayuela och engelskans Hopscotch?) som jag just nu med stort intresse läser är en i grunden ganska enkel historia om huvudpersonens liv i 1950-talets Paris och Buenos Aires med jazzmusik, excentrisk vänkrets och sökandet efter den försvunna Maga, men som genialiskt ständigt öppnar för filosofiskt djup och oändliga läsmöjligheter. En på samma gång avancerad experimentroman och charmfullt vemodig historia.

Cortázar har väl åtminstone i Sverige oförtjänt hamnat lite i skuggan av de något yngre stora latinamerikanska romanförfattarna som alla beundrade hans verk. (Har för mig att Garcia Marquez gav homage till Hoppa hage med en anspelning på den i slutet av Hundra år av ensamhet). Och att denna tråd har varit inaktiv i över tio år är väl också ett tecken på att denne mästare tyvärr inte verkar vara mycket läst...
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in