Tråden om Christer Pettersson

Notabelt är att Christer Pettersson under hela det bombintensiva året 1983 fungerade som livvakt åt Tingström och då var beväpnad med en magnumrevolver. Det vapnet kom från knarklangaren Sigge Cedergren (1931-96), och med revolvern i sin lätt darrande näve hade Pettersson tränat prickskytte ute på Ingarö, där bombmannens sommarresidens var beläget.

Den som påstår att Tingström hatade det officiella Sverige gör sig knappast skyldig till någon överdrift. Enligt de planer han välvde skulle (i) konungen, (ii) statsministern och (iii) justitieministern successivt likvideras i tur och i nämnd ordning. Nu gick det som bekant inte riktigt så. Det berodde dels på att Lars T dömdes till livstid i ”Stora bombmålet” och inte hade järnkoll på händelseutvecklingen ifrån sin ensamcell i tukthuset, dels på att Christer P råkade zooma in vårt lands regeringschef i stället för rikets monark utanför biografen Grand på Sveavägen en kylslagen och däven vinterdag för närmare 27 år sedan.

Det finns många klassiska Pettersson-citat. ”Bara jag, mördaren och en till vet vem som sköt Palme” är ett av de mest kända. Här syftar ”mördaren” enligt mitt sätt att se på Tingström och ”en till” på spelklubbsägaren (Oxen), knarklangaren, revolvermannen etc., etc. Sigge Cedergren, medan ”jag” naturligtvis är 470423-1093 Carl Gustaf Christer Pettersson från Malmvägen 24A i Sollentuna.

”Bara jag själv, mördaren och den som beställde mordet vet …” är en annan utsaga av samme man. Här finns, så vitt jag kan se, bara två aktörer, Pettersson själv och Tingström, där det talande subjektet fullt ut identifierar sig med mördarrollen.

Några observationer av snacksaliga walkie-talkiefigurer utanför Grand vid 23:10-23:15-tiden på fredagen är inte kända. Det tycks alltså inte som om någon edsvuren i samband med filmslutet rapporterat vidare till en kompis c:a 350 meter längre bort, vid Dekorima, att ”nu kommer dom”. Sant är dock att ansvarkännande stockholmare tyckte sig ha sett inte mindre än ett tjugotal walkie-talkiemän söder om Grand under mordnatten – detta sedan Hans Holmér den 8 mars gjort klart för allmänheten att spaningsledningen skattade sådana observationer efter förtjänst – medan inga walkie-talkiebärare synts ens på vykort norr om Grand, åtminstone inte av allmänheten. Nordobservationerna borde rimligen ha varit minst lika många som de sydliga. Ingen kunde ju veta åt vilket håll Olof och Lisbet skulle gå klockan 23:15 – om över huvud taget åt något håll. Dock: absolut ingenting norrut. Det är talande (eller snarare en tystnad som talar).

Låt oss anta att Holmér i stället tillkännagett att spaningsledningen efterlyste observationer av tre nakna män i 90-årsåldern, alla med knävelborrar och varsitt randigt bowlingklot under armen, tre åldringar som sjöng finska snapsvisor borta på David Bagares gata. Ja i så fall hade spaningsledningen inte fått tjugo träffar men säkert tre eller fyra. Jag har varit mattelärare i hela mitt yrkesverksamma liv och vet att ingenting är omöjligt: urskillnings- och omdömesförmågan hos inbyggarna här i riket är tyvärr inte alltid den bästa, i synnerhet inte på fredagar.

Nåväl – i mina ögon ter sig skotten vid Dekorima långt rimligare, om gärningsmannen var en Christer P-typ eller (än hellre) Pettersson själv. Här finns vittnesuppgifter som är långt intressantare än walkie-talkiesnattret. Minst två personer, den ena tecknerska, iakttog en inte alltför vänsäll existens med vilt stirrande amfetaminblick före den sena Bröderna Mozart-visningen, och ytterligare fyra-fem gjorde en liknande iakttagelse efter filmslutet vid 23:10-draget. Den mannen, Grandmannen, har aldrig gett sig tillkänna och kan ha varit mördaren eller Christer P eller både och. Han kan ha sett vad han såg vid 21-tiden, sedan anskaffat vapen hos Sigge Cedergren, därefter inväntat Mozartfinalen och till sist följt efter makarna Palme bort till korsningen Sveavägen/Tunnelgatan – eller rentav löpt före (mindre troligt dock). Detta scenario, ”ensamma mördarscenariot”, är som jag ser det betydligt mera logiskt och jordnära än ett konspirativt gruppsynopsis.

Mordgåtan Palme är alltjämt olöst, och Christer Pettersson friades av hovrätten – dock, väl att märka, inte genom att hans oskuld kunde styrkas utan för att de framlagda identifikationsbevisen ansågs otillräckliga.