Är Anders' moral "bättre" än min?

Jag gillar att knarka. Anders är en bekant som inte gillar att jag knarkar. Anders har inga särskilda argument för att jag inte ska knarka, mer än att "ja men det kan ju inte vara bra för en i längden". Anders funderar på att ringa till min mamma och berätta för henne att jag knarkar. Jag säger till Anders att han borde skita i vad jag gör, åtminstone innan han tar reda på fakta om knark. Anders säger att han bara försöker hjälpa mig.

Detta är ett förenklat exempel av en verklig situation. Det finns fler än Anders som står på hans sida. Vad tycker ni? Har dessa människor rätt att kontakta min mamma och berätta för henne, och därigenom sätta sin egen moral över min? Har dessa människor rätt att "hjälpa" mig på det sätt de tycker verkar bäst? Själv tycker jag att det sätt som vållar minst skada och samtidigt får mig att sluta knarka är att personligen övertala mig, och inte berätta för någon annan. Eller har de något att säga till om alls i denna fråga? Har jag fullständig rätt till mitt eget liv så länge mina handlingar inte direkt (även psykiskt) skadar någon annan? Och slutligen: Har någon varit med om något liknande? Eller ni kanske är just sådana som sätter er moral över andras? Gör ni rätt eller fel? Gör Anders rätt eller fel? Motivera!

Ja du, om hans moral är bättre och om någon moral är bättre än någon annan går ju att diskutera i all oändlighet. Jag är inte så sugen på det just nu.
Angående det andra beror det lite på din situation men om du klarar av hålla bruket som just ett bruk så har han inget där att göra anser jag. Är du över 18 borde han i första hand prata med dig och inte din mamma. Det händer ju att "hjälpare" fixar en massa problem för en ung människa genom att polisanmäla, få honom/henne gå till Hassela/Maria eller vad det nu heter, pissprov, släktningars avståndstagande och annat besvär som är mycket värre än vad som skulle komma ur att personen röker på några gånger. Andra gånger bör man ju ingripa. För det mesta är gränsen stor, bred och signalröd.

Om din mamma fortfarande spelar en sådan central roll i ditt liv att ditt stora problem är konsekvenserna av att hon får reda på ditt knarkande, ja då är du nog helt enkelt inte redo för att knarka. Om du nu inte är ute efter att göra din mamma bekymrad såklart. Du använder dessutom ordet 'moral' på ett ganska förvirrat sätt, så min snabbanalys blir:

Ja, Anders gör rätt här i och med att du inte är torr bakom öronen

Så länge dina handlingar inte påverkar mig eller någon annan så anser jag att du ska få göra vad du vill. Men samtidigt är det lätt hänt att drogerna får övertaget och då du i din strävan att finna mer droger bryter dig in i mitt liv. Då har anser jag att jag har rätt att agera å dina vägnar.

Jag vet inte din tröskel innan du fastnar i drogens våld. Och ja, jag har själv varit i den situationen då jag velat ringa någons mamma, mest för att slippa agera själv.

Om man förenklar lite. Om jag ser att du inte kan ta hand om dig själv för stunden. Då har jag inget problem med att agera å dina vägnar, dels för att skydda dig. Men, mer för att skydda mig själv i det långa loppet.

Låter patriarkalt och något suspekt om du frågar mig. Detta "ta hand om" om någon kan innebära så mycket;
så mycket vi inte vet om, eller hur? Och vad ger dig rätten? Självbevarelsedriften säger du kanske. Hur kan den ge dig
rätt att intervenera en annan person? Det måste vara en världslig makt man stödjer sig på, eller hur?

Jag stödjer mig på den enda makt jag tror på, den enda makt jag känner till. Nämligen mig själv.

Vad ger mig rätten? Har jag inte rätt att styra mitt eget liv? Om han kommer in i mitt liv i vad jag tror kan vara det värsta fallet, d.v.s. han bryter sig in mitt hem för att finna pengar till sitt missbruk, då anser jag att jag har all rätt att stoppa han. Jag har dock ingenting jag grundar detta maktutövade på förutom mig själv, det ska erkännas. Men man måste utgå från någonting, och jag ger ingen rätt att styra över mig förutom mig själv.

Men ja, att agera utifrån misstanken om att han kanske kommer att falla för droger. Och sen kanske bryter sig in i mitt hem. Det är nog vad hans fråga handlar om. Och ja, om jag ser att han fallit för droger, det vill säga han gör allt för att upprätthålla sitt drogmissbruk då kommer jag att agera för han. Inte för hans skull utan för min egen skull.

Världslig makt, polisen? Ja, byt ut att kontakta hans mamma till att kontakta polisen. Jag har som medborgare i Sverige givit polisen och domstolarna uppgiften att utöva makt å mina vägnars skull, jag har med det sett till att jag själv inte ska agera. Jag har överlåtit mina maktbefogenheter till viss del...

Om man utifrån detta återgår till ursprungsfrågan, som jag anser vara lite luddigt skriven. Så ja, låt han nyttja droger ifred så länge som det inte påverkar mig. Skulle den situationen uppkomma, kommer jag att tillse att nödvändiga åtgärder vidtas så att han inte kan påverka mitt liv.

Och ja, på eget bevåg och utan att utföra en riskanalys låter jag det falla på mig själv att se och bedöma om drogerna tagit full kontroll över hans liv. och om så har skett kommer jag först att kontakta hans mamma och sedan polisen. Och den makten i den situationen har jag inte delegerat. (det är inte omöjligt att jag redan delegerat den makten redan, men jag orkar inte läsa svea rikes lag nu)

Följdfrågan är då kanske. Om jag ser att att drogerna tagit kontrollen över hans liv. Medans hans handlingar hotar att påverka någon annans liv? Även där skulle jag kontakta hans mamma/polisen. Grundtanken är att jag då skyddar någon annan och förhoppningen är att denna någon annan skulle skydda mig i denna situation.

(lite luddigt skrivet såhär på kvällskvisten, men jag tror mina tankegångar går fram)

Min omgivning vet att mitt liv har varit kraftigt kantat av alkohol under många år. Men om man kan kontrollera ett "missbruk" så är det väl inget missbruk i ordets bemärkelse. Jag vet att jag har supit hejdlöst i perioder och så länge man vill det själv så kan ingen jävel få dig att sluta. Pekpinnar och massa skrik och hot blir man bara förbannad av. Men däremot familj och vänner som bryr sig och försöker snacka lite fint när man är nyckter kan få många att ändra på sin inställning. Om man är myndig så är det väl schysstare att snacka lite polare emellan utan att blan da i morsan. Och är åldern lägre så vetefan, men inte ringa hans morsa som första option i alla fall. Skulle nog .äh jag vet inte.... vill han knarka även om han är ren och inte pundbakis då vet han ju vad han vill eller.............nu slutar jag yra och går och lägger mig

Styr du verkligen över dig själv om du anger en annan person? Är det inte i verkligheten så att de du anger åt styr dig.
Utan denna maktapparat, denna vedergällningsapparat, denna våg, skulle du säga att du skyddade dig
själv genom att blanda dig i vad andra höll på med?

P.S Vissa skulle säga att det bottnar i vem eller vad vi vill att skall styra över oss. Men jag håller inte riktig med. Det går att med förnuftets hjälp styra över sig själv.

P.S.S Inget kan vara definitivt fel, åtminstone inte i det empiriska ( det vi ser, upplever dagligen ), men inget kan var riktigt riktigt heller. Jag är mycket intresserad av synpunkter om denna besynnerliga sfär.

Men det är ju jag som godkänt denna maktapparat. Jag byggde inte upp den, men vid varje riksdagsval så legitimerar jag den. Utifrån detta vill jag påstå att jag styr den så länge jag röstar för den.

Jag vet inte vad som händer den dag jag röstar mot makten. Troligen kommer endast ett fåtal personer med mig att rösta emot, och därmed majoriteten för. Den dagen styr makten över mig.

Coolt påstående pastorn! Du har en filosofisk ådra i dig eftersom du inte räds "obehagliga" konsekvenser. Sånt uppskattas mycket mer än riktighet i sak.

Och intressant.För om du strävar efter att kontrollera din omgivning genom att kontrollera andra kommer andra att kontrollera dig. Detta är lustprincipens innersta kärna!
Du hyser "lust" att behärska andra, därför accepteras även...ja olusten i att behärskas av andra - men rent tidsmässigt accepteras denna "efterräkning"
i förskott. Tror du att du kan köpa dig fri?

Jag förstår inte vad du menar med sätta sin moral över någon annans. Om det ingår i Anders moralteori att det alltid (eller kanske bara i vissa speciella fall) är omoraliskt att ta droger så "sätter du ju dig över hans moral" om du tar droger, enligt ditt sätt att se på saken. Och då blir det ju mer eller mindre meningslöst att prata om att "sätta sin moraluppfattning över någon annanas".

Huruvida Anders sedan bör göra något beror på vad som leder till störst total lycka. Och vad det är går inte att svara på utan att känna till det enskilda fallet riktigt bra (och kanske inte ens då). Oftast vet väl individer själva vad som är bäst för dem.

Att Anders tycker om dig och är oroad för din hälsa har det med moral att göra