Citat:
Ursprungligen postat av FarbrorKjell
Tekniker, nja, när jag gick i skolan tidigt 60-tal rekommenderades jag att läsa tyska, just för att den mesta tekniska litteraturen ännu var på tyska, i varje fall sas det så.
Till den tekniska litteraturen kan räknas DIN-standarder, även om just beteckningen DIN är nyare och en mellanperiod i den tyska teknikhistorien är mörk. Den smått geniala A-standarden för pappersark är en tysk standard från 1920-talet. Svensk material- och mekanstandard är till stora delar ansluten (!) till DIN.
Citat:
Ursprungligen postat av alegomenon
En tekniker som vidareutbildade sig på slutet av 60-talet borde väl ha kunnat klara sig rätt bra med enbart tyska? (Förutsatt att den ville arbeta i Tyskland eller i samarbete med tyskar.) Min nutidshistoria haltar något, men 60-talet var väl rena guldåldern för den (väst)tyska industrin?
Ungefär samtidigt som det tyska undret skedde (tillväxten 1945+ i återuppbyggnadens kölvatten) så blev tysk industri alltmer en konkurrent till svensk industri. Siemens var konkurrent till ASEA och LM Ericsson som sökte sig till andra marknader än den tyska. Volvo utnyttjade sin hemmamarknad, men lanserade tidigt personbilarna i USA. De stora svenska industrierna antog engelska som koncernspråk under tidigt 1960-tal. Sydamerika nåddes med engelska som koncernspråk. Scania blev stora i Brasilien.
Svensk industri i Sydafrika 1960+ rönte en del kritik, men verksamheten där stärkte engelskan som koncernspråk i företag som de nyss nämnda. Under en period hade svensk industri verksamhet i till exempel Irak, naturligtvis med engelska för internkommunikation.
Engelskan blev fackspråket för teknikutveckling i sådan grad att tekniskt nomenklatur·arbete är väsentligen nedlagt vad gäller svenska. Med globaliseringen blev produktutveckling, produktion, marknadsföring och service primärt baserade på engelska. Handböcker för de omhuldade slutanvändarna produceras fortfarande på lokala språk som tyska.