Citat:
Ursprungligen postat av
Psoglav
Det är väl del av en jargong bland skins som är en kvarleva från tiden då det var inne att vara hippie, dvs i slutet av 60- och början av 70-talet. Då ägde förmodligen verkliga sammandrabbningar rum, om än inte i Sverige, då vi knappt hade några skins förrän en bit in på 80-talet.
Ja, den egna självbilden byggde väl helt enkelt på att man definierade sig i motsats till hippies.
För att återknyta till trådens huvudämne så verkar ingen ha länkat till
denna empiriska guldgruva. Enligt hemsidans upphovsman ska striden mellan raggare och punkare stått som hetast under åren 1977-1981. Här är hela hans analys av vad som egentligen hände:
Citat:
Allt sedan slutet av femtiotalet, då de första raggarna dök upp, skapade den bilburna ungdomen ständigt rubriker med sitt vilda leverne. Mods och hippies i all ära men de krigssvarta rubrikerna och bildreportagen om raggarnas vilda midsommarfester var ändå det som fick Svensson att rysa i förfäran över ”ungdomen”.
1977 ändrades allt.
Plötsligt dök det upp tonåringar i trasiga kläder med morotsfärgat hår på ända, säkerhetsnålar i kinden och med demoraliserande och förfärlig attityd – ”Anarki” och ”Ned med hela skiten”.
Raggarna var inte längre värst. Plötsligt var det trendmedvetna 18-20 åringar, som tyckte att ”punkmodet var fräckt” och rebelliska 14-åringar som gått igång på musiken, som nu skapade rubriker i alla kvällstidningar. Punkarna såg risiga ut. Klart som fan att de skulle ha spö.
Så tillsammans med Svenssons, disconissar och alla andra tog raggarna sin del av ansvaret att ge punkjävlarna på käften!
I sanningens namn var inte alla raggare lika trångsynta och mycket kan skyllas på att media underblåste den hätska stämmningen, genom att utmåla punkarna som nazistiska och facistoida. I Göteborg existerade inte konflikten mellan raggare och punkare och punkbanden Göteborgs Sound och Straitjackets inbjöds för att spela på raggarnas motorgårdar.
Men, detta var ett undantag. Många är de småstadspunkare som kan vittna om problemet med den lokala bilburna ungdomen. Sångaren Kai Martin misshandlades av amazonraggare i Lund, där bandet hälsade på hos Henrik Venant. I rätten sa en av raggarna bakom misshandeln att: ”Vi måste ju försvara oss mot punkarna!”
Urban Släke från Visby gjorde låten ”Raggar Ragge” något som resulterade i att medlemmarna i bandet var fredslösa under ett par år. Det kulminerade med ett ”fredsmöte” på neutral plats där bandet lovade att skippa låten i utbyte med att kunna visa sig ute utan att få tänderna inslagna.
Den mest kända låten är nog ändå Rude Kids ”Raggare is a bunch of motherfuckers” en låt som gjorde bandet till måltavlor för alla raggare. Eddie Meduza, å andra sidan, gav raggarna en egen hymn att spela: ”Punkjävlar”. Med tiden lugnade motsättningarna ned sig och Malungs stoltheter Sune Studs & Grönlandsrockarna, som tagit namnet efter en känd raggarprofil, blev snart bundisar med Sune och de övriga raggarna.
Idag tycks den tidigare konflikten smått bortglömd då band som exempelvis The Accidents är lika mycket ”fifty” som punk
...samt en gedigen låtlista:
Citat:
Raggare is a bunch of motherfuckers – The Rude Kids
Raggarsvin – Skäms
Raggare ge upp (Raggare piss off) – The Baiters
Raggare – P.F Commando
Benzin – P-Nissarna
Raggarjävel – Adolfs Gossar
Raggar ragge – Urban Släke
Dragt i örat – Schlem
Raggarpack – Belsen Boys
Raggare e svin – Sune Studs & Grönlandsrockarna
Nattens busar – Berlin
Dra Åt Helvete! (Jävla Raggare) – Arabens Anus
Amazonraggare – Nattarbete
Raggare beware – Zeb And The Fast Ones
Raggarnisse – Tatuerade Snutkukar
Blöjraggare – Katastrof
Raggarstat – Ingron Hutlös
Sune raggarsvin – Snutslakt
Raggarjävlar – Plauge
Nightcruisers – Skäms
Raggarnisse – AB Hjärntvätt
Utöver ett underhållande och informativt filmklipp så innehåller hemsidan också ett antal nyhetsartiklar från då det begav sig. En av dessa har den episka rubriken "RAGGARE RÖVADE BORT PUNKARE". Sammantaget verkar bråket med raggarna ha givit upphov till en viss offermentalitet och förföljelsemani hos punkarna, vars våldskapital uppenbarligen var långt mer begränsat.
I min ungdom (som tidsmässigt mer eller minde sammanföll med din punkkarriär) hörde jag sporadiskt medlemmar av diverse subkulturer (i synnerhet "orginalskinheads" eller vad de nu kallade sig) ge uttryck för sin innerliga aversion emot "hippies". Detta gjorde mig alltid lite förundrad eftersom dessa förhatliga hippies - till skillnad från raggare, synthare, emos, brats etcetera - aldrig visade prov på att faktiskt existera. Möjligen handlade det emellertid om min allt för snäva definition av hippiebegreppet.
