Guds bankir - Roberto Calvi

Det var en vanlig fredagsmorgon i London,den 18 juni 1982.Anthony Huntley skulle till jobbet och hade lite bråttom.Han arbetade med postsortering på dagstidningen Daily Express.Nu skyndade han till fots längs stadens berömda flod Themsen.När han kom fram till en av de många broarna,Blackfriars Bridge,behövde han inte korsa någon körbana eftersom gångbanan fortsatte under brospannet.Då han hunnit in under bron kastade han en blick över gångbanans räcke ner mot floden.Där,precis under räcket,stod en byggnadsställning sammansatt av metallstänger.Anthony Huntley antog att hantverkare höll på med något,vad det nu kunde vara.Han lät blicken dröja kvar ett ögonblick på byggnadsställningen och tittade lite nyfiket nedåt i riktning mot vattenytan.Det var då han såg det - ovansidan av ett tunnhårigt huvud.Han tittade igen.Det hängde en död människa där nere med en snara runt halsen,bara fötterna stack ner i vattnet.

I London finns en speciell flodpolis och den var snart på plats för att via en båt skära loss liket och få det i land.Båten gungade ordentligt så det var inte lätt.Themsen påverkas av tidvattnet och ibland,som vid den här tidpunkten,motverkar dess rörelser flodens naturliga flöde.Särskilt vid broar kan det då bli livliga strömvirvlar.och så var det nu.Kroppen var dessutom tyngre än vad man kunde vänta sig,men tillslut gick det.När polisen undersökte liket gjorde man ett antal märkliga iakttagelser.
Den döde hade hängts i ett vanligt nylonrep.Det var en man som var var en bra bit över femtio.Han var klädd i kostym som såg dyrbar ut.I fickorna och instoppade i kläderna låg det tegelstenar.Det fanns också buntar med sedlar i olika valutor,mest i dollar och schweizerfranc,det sammanlagda värdet var omkring 70 000 svenska kronor.

Polisen hittade också några lösa papperslappar.En av dem var utriven ur en adressbok och innehöll namn på F som lät italienska.Det visade sig senare att bland dessa namn fanns den italienska finansministern,en bankdirektör samt en tjänsteman vid Vatikanen.
I käderna fanns också ett uppblött pass med namnet Gian Roberto Calvini.
Vem var mannen och vad hade hänt?

Londonpolisen ringde italienske konsuln och läste upp vad som stod i passet.Konsuln kände inte igen namnet men fick ändå en aning om att detta kunde vara något mycket viktigt.Han hade förstås läst de senaste dagarnas italienska tidningar, och hans tankar gick till rapporteringen om en försvunnen bankir, en av Italiens mest kända personer, med det snarlika namnet Roberto Calvi. Konsuln begav sig till Londonpolisens lokaler och fick se passet. Fotot kunde definitivt stämma. När han dessutom fick se nytagna bilder på liket blev han så gott som säker. Samtidigt fick Londonpolisen svar från kollegorna i Rom. Svaret var kort: "Ni har vår bankir." I London fattade man fortfarande inte riktigt dimensionerna av det hela. I Italien - och i Vatikanstaten - var det nästan som om himlen ramlade ner. Calvi, "Guds bankir", hade i åratal lett en mäktig italiensk bank med vidlyftiga internationella affärer och en exklusiv relation till Vatikanen.

Året innan hade det avslöjats att han var en central figur i en sorts hemlig extrem frimurarorden, P2, som fungerade som en stat i staten och i vars led ingick ministrar, generaler, höga poliser, affärsmän och journalister. Stormästaren i P2 hette Licio Gelli, en konspirativ begåvning med fascistisk bakgrund som skickligt utnyttjade sina kunskaper om de medlemmar han rekryterade. Han hade under årens lopp misstänkts för åtskilliga brott, bland annat för bombdådet mot järnvägsstationen i Bologna i augusti 1980 där 85 människor miste livet. Gelli och Valvi hade varit nära samarbetspartners åren innan P2 avslöjades. Sedan hade Gelli tagit sin tillflykt till Sydamerika. P2-skandalen fällde en regering, vilket inte var någon stor sak i Italien där regeringar i genomsnitt brukade sitta i mindre än ett år. Men för Calvi markerade den händelsen början till en utförsbacke som hårt skulle drabba många fler än honom själv. Kort tid efteråt åtalades han för att olagligt ha fört ut 25 miljarder lire (ungefär 175 miljoner kronor) ur Italien och fick sitta i häkte i två månader. Han hade dömts till fyra års fängelse men hans advokater hade överklagat. I väntan på nästa rättegång var han släppt mot borgen och kunde fortsätta att driva sin bank. Men drygt en vecka innan han hittades hängande från bron hade han plötsligt försvunnit, vilket hade orsakat en sensation i Italien. Nu hopade sig frågorna: hur hade han tagit sig till London? Och varför? Och vad låg bakom hans makabra död?

Det fanns skäl att misstänka att många av dem som visste eller anade något inte skulle vara alltför samarbetsvilliga. Italien har ett alldeles särskilt förhållande till katolska kyrkan. Innesluten i Italien, mitt i Rom, ligger kyrkans egna stat - Vatikanen. Man ska komma ihåg att Italiens historia är sammansatt. Det finns en stolt tradition som utgår från kampen för landets enande under 1800-talet. Många av dem som gick i spetsen för den kampen var frimurare (till exempel nationalhjälten Gabribaldi), medan katolska kyrkan spelade en motsträvig roll. Konkurrensen mellan dessa två stridande ideologier yttrade sig bland annat i att det kom att finnas två olika sorters banker i Italien: världsliga (som ofta dominerades av frimurare) och katolska banker. I de senare kunde bara goda katoliker bli delägare och de måste kunna styrka detta med intyg från en präst. En sådan bank var Banco Ambrosiano som hade grundats i Milano 1894 av en präst, monsignor Giuseppe Tovini. Det var banken Calvi långt senare skulle leda på ett sätt som monsignor Tovini nog inte kunnat föreställa sig.

Roberto Calvi föddes 1920 i Milano.Pappan var banktjänsteman.Andra väldskriget bröt ut innan unge Roberto hunnit avsluta sina universitetsstudier och han anmälde sig till ett kavalleriregemente som Mussolini satte in för att hjälpa Hitler på östfronten i offensiven mot Sovjetunionen.När anfallen kommit av sig och övergått i en plågsam reträtt var soldaterna tvugna att slakta sina hästar för att få mat.Calvi imponerade på sina kamrater genom att lura bönder att släppa till sina egna hästar i utbyte mot ihåliga löften om pengar.Det var en liten försmak av de finansiella luftslott som han senare skulle bygga.Mot slutet av kriget då Mussolinis regim föll samman var Calvi praktisk nog att röra sig med två olika medlemskort i fickan,ett i farscistpartiet och ett i socialistpartiet.

Efter kriget tog Calvi aldrig någon universitetexamen.Istället började han arbeta i samma bank som sin far men gick 1947 över till Banco Ambrosiano.Calvi tillhörde inte någon ansedd familj,vilket annars kunde hjälpt honom att avancera snabbt.Inte heller hade han någon vinnande personlighet,beskrivningarna av honom skissar i stället en blyg,tråkig,misstänksam och inte alldeles hederlig person.Den sista egenskapen kan ju vara till fördel eller nackdel i karriären,beroende på när och hur man använder den.Calvi hade en viss känsla för när han skulle ljuga.Dessutom var han duglig och energisk.Och konkurrensen i banken var inte så hård.Snart kom han ifråga för mer och mer avancerade arbetsuppgifter.

1952 mötte han sin blivande hustru Clara som han skulle stanna hos ända till slutet.Paret fick två barn,en son och en dotter.När banken 1963 startade ett holdingbolag i Luxemburg blev Calvi ordförande i dess styrelse.Och under 60-talet avancerade Calvi steg för steg mot toppen i banken.I slutet av årtiondet träffade Calvi några personer som skulle bidra till att forma hans öde.Den förste var den sicilianske skattejuristen Michele Sindona.Denne hade gjort en liten ovanlig karriär under krigets slutskede genom att bedriva skumma spannmålsaffärer på Sicilien med informellt godkännande från de amerikanska styrkorna som landstigit där.
När Calvi lärde känna Sindona hade denne sedan länge odlat kontakter med ledningen för Vatikanens egen bank,Istituto per le Opere di Religione (IOR),Institutet för Religiösa Arbeten.Och dessa kontakter hade nu börjat ge ömsesidig ekonomisk utdelning.
Sindona visste hur man flyttade pengar så att ingen annan förstod var de kom ifrån.Och Calvi lyssnade och lärde.Det var också Sindona som sammanförde Calvi med Licio Gelli.

Gelli hade stridit som frivillig på Francos sida i spanska inbördeskriget.I andra världskriget kämpade han för Mussolini så länge denne hade en chans att vinna,men mot slutet bytte han sida och allierade sig med de kommunistiska partisanerna.Efter kriget uppehöll han sig mycket i Latinamerika där han blev personlig vän med Argentinas ledare Juan Peron.
Samtidigt skötte han sina affärsintressen i Italien.Och så byggde han upp P2-logen på ett sätt som gjorde att ingen annan än han själv hade överblick över verksamheten.

Det har spekulerats om Gellis syfte med P2.En vanlig föreställning är att logen i första hand byggdes upp för att i samarbeta med CIA fungera som en underjordisk antikommunistisk rörelse - och att man till och med genomförde terrordåd för att driva folkopinionen till att gå med på inskränkningar i demokratin.
Andra förklaringar går mer ut på att Gelli samlade på information för att använda den för sina egna syften och att personer som blev inbjudna att delta i hans order gick med för att de trodde att de personligen skulle tjäna på det.Den ena förklaringen behöver inte utesluta den andra,Gelli rekryterade både karriärister och politiska fanatiker.Det kan för övrigt vara av intresse att en av P2:s medlemmar i början av 80-talet var den då tämligen okände Silvio Belusconi.

Gelli tycks för egen del ha haft en liten kluven inställning till sin verksamhet.Han brukade säga att han var "hälften Garibaldi,hälften Cagliostro" - den senare var en äventyrare från slutet av 1700-talet som reste runt i Europa och duperade sin omgivning genom att påstå sig ha magiska krafter.
Gelli hade en kompanjon i P2 projektet,Umberto Ortolani,som hade utmärkta förbindelser med Vatikanen.Och det sägs att Calvi och Sindona rent formellt slöt en samarbetspakt med Gelli och Ortolani.1971 bli Calvi VD i Banco Ambrosiano.Inspirerad av sina skrupelfria vänner vill han göra något annat och större av banken än vad den hittills varit.Ett steg på vägen är att etablera en utlänsk bas där det går att göra affärer utanför skattemyndigheternas vakande blickar.Han beslutar sig för att bilda ett bolag på Bahamas och får med en mycket strategisk person i styrelsen,ordförande i Vatikanens bank,ärkebiskop Paul Marcinkus.Marcinkus växte upp i gangsterkrigets Chicago som ett av fem barn till en litauisk fönsterputsare.Han hade läshuvud och valde att bli präst.När han vidareutbildade sig i Rom gjorde han intryck på sin omgivning och blev kvar på Vatikanens utrikesdepartement.

Calvis imperium växer,men hans gamle läromästare Sindona som gör svindlande affärer i både Italien och USA begår allvarliga misstag och 1974 gör Sindona bankrutt.Genom Marcinkus har Sindona samarbetat med Vatikanen som på det hållet förlorar någonstans mellan 30 och 300 miljoner dollar i ett slag.1976 utfärdas en italiensk arresteringsorder på Sindona.Han väljer i det läget att uppehålla sig i USA där hans ekonomiska projekt också kraschat men där han åtminstone tills vidare har sin fysiska frihet.

Sindona behöver ekonomisk hjälp för att komma igen.Calvi är inte intresserad - antingen är han rädd för att fläcka ner sitt rykte eller så tror han att det går bra att helt enkelt strunta i en förlorare.Vilket det än är så gör han ett misstag.Sindona har en bekant,Luigi Cavallo,som var kommunist och motståndskämpe under andra värlskriget men som sedan dess blivit en sorts legoknekt i smutsiga trick.Ett av hans verktyg är ett nyhetsbrev,Agenzia A,som går till åklagare,politiker och journalister.Där sprider han förtal med tillräckligt mycket sanningshalt för att giftpilarna ska få åsyftad verkan.Men när det gäller att skada Calvi använder Cavallo en annan metod innan han tar till nyhetsbrevet - han låter affischera Milano,och särskilt bankkvarteren,med väggtidningar där han kommer med detaljerade anklagelser mot Calvi om fiffel för personlig vinning.

Calvi förstår budskapet.Och med Gelli som mellanhand går han med på att betala Sindona 500 000 dollar.Därmed är friden återställd,kunde man tänka sig.Så blir det dock inte riktigt,för Cavallo har varit lite väl ambitiös.Han har skrivit till den italienska riksbanken och upprepat anklagelserna från väggtidningarna med kommentaren att han tänker stämma riksbanken om den inte kontrollerar dessa saker som den är lagligen skyldig att bevaka.
Brevet är kanske inte den enda orsaken.Men italienska riksbanken sätter tolv personer på att under ett halvår - april till november 1978 - noga gå igenom Banco Ambrosianos affärer.

Intressant som fan!

Kul att du tycker det.Det tycker jag också, så fortsättning följer.

Håller med! Ingen blev väl någonsin dömd för mordet på Calvi - för mord var det av allt att döma.

Undersökningen leds av chefen för riksbankens tillsynsavdelning Mario Sarcinelli och resulterar i en kritisk rapport på 500 sidor.Där framgår bland annat att Calvis transaktioner i Luxemburg och på Bahamas är omöjliga att följa.I rapporten understryks också att Banco Ambrosianos nätverk av underheter utomlands måste begränsas.Annars finns det risk för att banken skulle kunna överdriva vilka tillgångar den har.Och det skulle i sin tur kunna leda till en kris som drabbade alla Italiens banker.

En besynerlig sak hände efter riksbankens granskning.Två undersökningsdomare anhöll i mars 1979 den kritiske Sarcinelli som misstänkt för att ha gått någons privata ärenden i samband med utredningen av Banco Ambrosiano.Felet skulle vara att han inte lämnade vidare sina uppgifter till rättsväsendet trots att de handlade om misstänkta brott.Men det behövde inte Sarcinelli göra om han kom fram till slutsatsen att det inte begåtts något brott.Han släpptes ut ur häktet efter 14 dagar men kunde inte återfå sitt utredningsarbete förrän långt senare.

Själv misstänkte Sarcinelli att de undersökningsdomare som försökt sätta dit honom hade gått någons politiska ärenden,antagligen fanns det i bakgrunden folk som inte gillade att Calvis bank blev undersökt.Något som tydde på att det skedde saker under ytan var att redan innan Sarcinelli anhölls hade han och riksbankschefen blivit avfärdade som kommunister i en skandaltidning.Tidningen gavs ut av en journalist,Mino Pecorelli,som var en av P2-ledaren Licio Gellis vänner.Pecorelli tog med sig sina eventuella hemligheter om den saken i graven - kort tid efter publiceringen blev han ihjälskjuten på en gata i Rom.
Medan utredningen av Calvis bank pågick hände det åtskilligt annat i det oroliga Italien.En tidigare premiarminister,kristdemokraten Aldo Moro,kidnappades och mördades av terroristgruppen Röda Brigaderna.Landet president Leone tvingades avgå på grund av en skandal.Och Vatikanen bytte påve,inte bara en utan två gånger.Den förste nye påven som tillträdde,Johannes Paulus I,avled nämligen efter bara 33 dagar.

I ett samhälle som är så präglat av mord och intriger som det italienska var vid den tidpunkten kan en sådan sak inte hända utan att sätta sina spår.Rykten satte igång efter den nye påvens död,inte minst i själva Vatikanen.Många av dem finns återgivna i en uppmärksammad bok,"I Guds namn" av den brittiske journalisten David Yallop som till stor del bygger på anonyma Vatikankällor.I boken hävdas att påven i själva verket blev mördad därför att han var en hederlig person och därför tänkte sätta stopp för kyrkans samarbete med kriminella affärsmän.Hans fiender gjorde sig av med honom genom att byta ut hans blodtrycksmedicin mot giftet digitalis.Bland de personer som Yallop namnger som deltagare i denna mordkomplott finns namn vi känner igen:Roberto Calvi,Michele Sindona,Licio Gelli och chefen för Vatikanbanken,Marcinkus.Yallops bok framstår idag som väl spekulativ.Men i den tidens konspirativa italienska samhälle kunde den sortens illdåd knappast uteslutas.

Tack för en intressant historia!

Under tiden kämpar Sindona vidare för att komma på fötter.Hans italienska projekt har stupat på motstånd från en man som i likhet med honom själv är sicilianare,vd:n för den statliga investeringsbanken Enrico Cuccia.Som Sindona ser det har Cuccia en skyldighet att ställa upp för honom.När Cuccia säger nej får han hotfulla telefonsamtal från en okänd person med italiensk-amerikansk accent.Hans dotter blir skuggad av mystiska personer.1979 reser Cuccia till New York för att träffa Sindona.Denne kräver att Cuccia ska skaffa fram pengar som ska lösa diverse problem och dessutom ska han få arresteringsordern undanröjd.Det första är svårt,det senare ännu svårare eftersom Sindona dömts till tre års fängelse i sin frånvaro.Cuccia kan bara neka igen.När han kommer hem sprängs en bomb utanför hans lägenhet,lyckligtvis utan att skada någon person.

De amerikanska myndigheternas kvarnar maler under tiden vidare och Sindona riskerar fängelse även där.Han vill alltmer desperat hitta ett sätt att kunna återvända till Italien.Hans stora problem där är Giorgio Ambrosoli,en jurist som för italienska riksbankens räkning kartlagt Sindonas italienska imperium och som fått honom på fall.Ambrosoli har inte slutat sitt utredande och konsekvenserna för Sindona kan bli än värre om inget görs.Mycket riktigt hittar Ambrosoli mer och mer,inte minst om det ljusskygga samröre mellan Sindona och vår huvudperson Calvi.Men i juli 1979 tar hans undersökningar abrupt slut.En kväll när han ätit en sen middag med vänner och blivit hemkörd av dem står ett par män och väntar utanför hans bostad.De skjuter ihjäl honom och försvinner i natten.Åratal senare erkänner en amerikansk gangster,William Arico,att han och en kollega utfört dådet på Sindonas uppdrag.

Men Ambrosoli har lämnat dokument till amerikanska åklagare som kan använda dem i förberedelserna för en rättegång mot Sindona för bland annat mened och trolöshet mot huvudman.Sindona tar till ett sista knep:han simulerar en kidnappning av sig själv och tar sig till Europa med falskt pass och lösskägg.Hans gamla samarbetspartners får kravbrev om en lösensumma som måste betalas ut för att han ska bli fri,men det tycks inte ha varit någon som nappat.Allt är förgäves och till sist hittar polisen honom i en telefonhytt i New York.Han döms till 25 års fängelse.Det är inte hela världen,har han tur kan han vara ute redan 1988.I väntan på det sitter han på Otisvilleanstalten i New York och får dagarna att gå med läsning av den tyske filosofen Nietzsche.

Senare,sedan Arico erkänt sin och Sindonas roll i mordet på Ambrosoli,förbereds en rättegång mot Sindona också i Italien.Sindona fälls 1986 för mordet och därmed är det klart att han inte kommer att vara en fri man på mycket länge.Nästan omedelbart efter rättegången hittas han död i sin cell.Allt tyder på att han tagit gift som han på något sätt lyckats få tag i.

Ja, mycket intressant och spännande allt det här!
I spelfilmen Gudfadern 3 använder man sig förresten av några av dessa händelser.
Calvis spektakulära hängning, påvens synnerligen mystiska död och annat.
I denna Francis Ford Coppolas avslutande del i trilogin om den mäktiga familjen Corleone,
har maffian stora affärer ihop med Vatikanstaten.
Så har det antagligen också sett ut i verkligheten.
Ett klipp från slutet på filmen kan ses här: http://www.youtube.com/watch?v=5uK3wYrl3aU

Blir man intresserad av Calvi, Licio Gelli och den ytterst hemlighetsfulla, mäktiga
frimurarorden P2 så kan det nog också vara givande att kolla upp den här
långa, brittiska dokumentären om det lika mystiska och inte i minst i Italien verksamma
nätverket GLADIO.
http://www.youtube.com/watch?v=yXavNe81XdQ

Ok,tack för förslag,ska kolla dokumentären vid tillfälle.