Guds bankir - Roberto Calvi

Låt oss gå tillbaka till Calvi.Mot slutet av 70-talet,ungefär vid tiden för när han blir angripen av Sindonas väggtidningar,dyker det upp pamfletter som ser ut att vara från vänsterextrema grupper som kallar sig "Proletär Autonomi" eller "Bankautonomi".De innehåller fysiska hotelser mot Calvi.Mycket tyder på att även dessa härrör från Sindona och dennes fixare Cavallo.Kanske är det inget att bry sig om,men Calvi blir besatt av säkerhetsfrågor.Från och med 1978 skaffar han sig en livvaktsstyrka på åtta man som ska garantera honom skydd 24 timmar om dygnet.Vart han än reser följer livvakter med i en liten armada av bepansrade Alfa Romeos med skottsäkra däck.

Samtidigt bygger han frontföretag runtom i världen så att han kan bolla med tillgångar och skulder på ett sätt som ska vara omöjligt att sätta sig in för utomstående.I en ständig karusell skickar han runt pengar mellan olika enheter för att ge intryck av att Banco Ambrosiano har en soliditet som i själva verket fullständigt saknas.Ett exempel:den 26 juni 1979 skickar Calvi nio miljoner dollar från Nicaragua till Liechtenstein och sedan vidare till Panama.Därifrån går pengarna till Luxemburg,fortsätter till Bahamas och sänds sedan tillbaka till Nicaragua samma dag,allt för att ett falnande sken uppe.

Italienska centralbanken fortsätter att försöka komma åt Banco Ambrosiano och lyckas i januari 1981 få igenom nya regler som kraftigt begränsar bankens rätt att inneha utlänska holdingbolag.Från och med den följande sommaren bombarderar centralbanken Calvi med frågor om vad som pågår i Luxemburg,Bahamas,Nicaragua och Peru.
I oktober 1980 har Italien fått en ny finansminister,Beniamino Andreatta.Andreatta har tillsatt en beslutsam herre,Guido Rossi,som ny chef för tillsynen av Milanobörsen.Det är ingen lätt uppgift:en milanesisk börsmäklare säger till Rossi att hans "försök att reformera aktiemarknaden är som att införa moral i ett horhus".Men Rossi låter sig inte avskräckas.

Han tycker det är besynnerligt att Calvis stora och till synes framgångsrika bank inte är börsnoterad.Det skulle ju rimligtvis öka värdet på aktierna och kunna tillföra nytt kapital på ett smidigt sätt.När han tar upp saken med Calvi blir denne mycket orolig och avvisar snabbt förslaget,vilket förstärker de misstankar Rossi redan har om att det finns ett problem.Han har rätt förstås problemet är att en börsnotering skulle tvinga fram en redovisning av bankens finansiella läge och eftersom det är minst sagt ihåligt skulle det få katastrofala effekter.För övrigt har Calvi fått de aktieägare som finns till hands att sätta in nytt kapital genom att skamlöst utnyttja den prestige han fortfarande har hos dem.

Nu började dock Calvis gärningar hinna ifatt honom på allvar.På morgonen den 20 maj 1981 kom representanter för finansinspektionen hem till honom och hämtade honom till häktet i Lodi,strax söder om Milano.Det var en plågsam upplevelse för den skygge bankmannen som alltid undandragit sig andra människor.Här tvingades han dela rum med tre andra fångar som lyssnade på en högt uppskruvad radio och spelade kort hela tiden.Calvis hustru Clara gjorde allt hon kunde för att söka hjälp åt sin make.Den förste som erbjöd sig att hjälpa till var Francesco Pazienza,en finansiell fixare som Calvi haft kontakt med tidigare under året för att denne skulle hjälpa honom att sälja vissa tillgångar.Pazienza tog Clara Calvi till Rom där de vädjade hos olika höga politiker som Calvi smort med pengar.En liten markering i debatten till förmån för den fängslade bankmannen kunde en del av dem kosta på sig,men inget mer.Det hade ingen lust att riskera sitt rykte.Och lika dåligt gick det när hon försökte uppvakta Vatikanen."Ni skulle också förlora på om vi blev indragna",sa Paul Marcinkus kryptiskt till Calvis son Carlo,"för våra problem är också era problem".

Rättegången börjar men avbryts tillfälligt på ett dramatiskt sätt.Morgonen den 9 juli kommer en av Calvis advokater in i rättsalen och meddelar att hans klient under natten försökt ta sitt liv med hjälp av sömnmedel samt genom att försöka skära sig i handlederna.Det visar sig snart att Calvi inte fått några bestående skador av sitt försök och förhandlingarna kan fortsätta.Calvi döms till fyra års fängelse och böter på 16 miljarder lire.Hans advokater överklagar och i väntan på en ny rättegång släpps han fri mot borgen.Han får inte tillgång till sitt pass men är - märkligt nog kan man tycka - tillåten att fortsätta sina affärer.Styrelsen i Banco Ambrosiano ger honom fortsatt förtoende.

Det finns krafter som vill få bort Calvi, både inom banken och utanför.Men de är inte starka eller handlingskraftiga nog.En anledning är att Calvi gjort sig oumbärlig - ingen annan har full insyn i bankens snåriga konstruktioner.En annan anledning är att bland myndigheter är det många som vet att Calvi och dennes vänner kan slå tillbaka om de blir provocerade.Följden blir att en kris som skulle ha lett till begränsade skador om det fått sitt slut 1981 nu kan rulla vidare i ytterligare ett år - och när då allt kraschar för Banco Ambrosiano handlar det om den största italienska bankkollapsen sedan andra världskriget.

För Calvi handlar det nu snabbt om att kunna visa upp ett trovärdigt ansikt.Han lyckas få fram papper från Vatikanen som tycks garantera att man kan lita på Banco Ambrosiano.Papperen har ingen juridisk giltighet,men ett ord från påvens representanter måste väl ändå tas på allvar,så hans kreditorer andas ut.Att Vatikanen ställer upp i detta läge har en nog så enkel förklaring.Om Calvis välde kraschar kommer det att drabba också hans kyrkliga samarbetspartner.Men det enda Calvi egentligen vinner är tid.Vatikanen är inte längre någon allierad och han känner att han har fiender överallt som är ute efter honom.Han gör det till en vana att ta med sig en pistol till jobbet.

Det är nu som Calvi får en sista viktig samarbetspartner,Flavio Carboni.Det är en kortväxt fastighetsmäklare från Sardinien som skryter om sina kontakter i politiken,pressen och frimureriet.En del är sant,en del är överdrivet.Vad Carboni verkligen har är kontakter med den organiserade brottsligheten,troligen också med terroristgrupper på högerkanten.Carboni och Calvi träffas i august 1981.Några månader senare arbetar Carboni som rådgivare åt den desperate bankmannen.
Calvi har fått en medtävlare om makten i Banco Ambrosiano, Roberto Rosone.Det är en man som ägnat hela sitt yrkesliv åt banken,men inte åt dess skumraskaffärer.och han drar i en helt annan riktning än Calvi.På morgonen den 27 april 1982 när Rosone lämnar bostaden för att bege sig till kontoret kommer en man fram och skjuter honom i benet.Rosone bor i samma hus som ett lokalkontor av Banco Ambrosiano och kontoret skyddas av beväpnade vakter.Dessa skjuter ner och dödar Rosones angripare.Det visar sig vara Danilo Abbruciati,en känd gangsterledare och nära bekant med Carboni.

Calvis fortsatta affärer tillsammans med Carboni har en till synes ännu mer kriminell prägel än det som han gjort sig skyldig till tidigare.Mycket pekar på att banken nu helt lierar sig med maffian.Det är en nivå längre ner än den Calvi varit van vid.Men det är som om det inte finns någon återvändå,Calvi behöver Carboni.Samtidigt är han rädd för sin medhjälpare,noterar hans omgivning.Och det är nu,när slutet närmar sig,som Calvi manar sin hustru att resa till USA av säkerhetsskäl.

Den 31 maj skickar chefen för italienska riksbankens kontor i Milano ett brev till Calvi.Där står det i svart på vitt att riksbanken konstaterar att den grupp av företag som byggts upp kring Banco Ambrosiano lånat ut 1,4 miljarder dollar till okända personer eller institutioner.Riksbanken menar att det är en onormalt hög siffra.Därför måste nu Calvi lämna vidare detta brev till varje medlem i bankens styrelse.Dessutom måste varje styrelsemedlem skriva under ett intyg på att han anser sig tillräckligt välinformerad för att kunna fortsätta med sitt styrelseuppdrag.Och alla dessa underskrifter måste återsändas till riksbanken.Calvi har hållit bankens styrelse utanför de mer känsliga transaktionerna under alla år - och framför allt har han lyckats dölja det totalt urgröpta finsiella läget på senare tid.Problemet är att det inte finns täckning för de 1,4 miljarder dollarna.Och om han pressas på pengarna är spelet slut.

Den 7 juni hålls ett styrelsemöte i banken.Alla ledamöter får ett kuvert med den fullständiga brevväxlingen mellan Calvi och riksbanken.Calvi läser riksbankens senaste brev högt,det om de saknade 1,4 miljader dollarna.Som ett sista försök att fördröja katastrofen föreslår han att ingen ska få ta med sig papperen från rummet utan allt ska läsas där.Han blir nedröstad av styrelsen - för första och sista gången under sin tid i banken.

Nästa dag övertalar Calvi sin dotter,den enda kvarvarande familjemedlemmen i Italien,att bege sig utomlands.Hon reser till Schweiz.Några timmar senare lämnar Calvi sin hemstad Milano i ett privat plan för att resa till Rom.Där träffar han Carboni i dennes våning.De två blir sittande i samtal till sent på natten innan Calvi beger sig till sin övernattningslägenhet.
Nästa dag är den 9 juni.Calvi har några sammanträffanden under dagen,bland annat med sin advokat och än en gång med Carboni som ordnat de praktiska detaljerna kring en flyktplan.Under natten går han under jorden.En medhjälpare till Carboni tar honom till hamnstaden Trieste nära Jugoslavien.Där tar Silvano Vittor,en småskalig smugglare,över.Carboni och Vittor känner varandra eftersom deras unga österrikiska flickvänner,Manuela och Michaela Kleinszig,är systrar.Med hjälp av Vittor kommer Calvi in i Österrike,utrustad med ett falskt pass som Carboni ordnat fram.Där tar Vittor honom till systrarna Kleinszigs sportstuga och dit kommer inför veckoslutet också Carboni.

Men Calvi fortsätter sin resa i sällskap med Vittor.På krångliga vägar tar de sig till London.Kvällen den 15 april tar Vittor och Calvi in på ett hotell som heter Chelsea Cloisters.Namnet må låta småmysigt,men hotellet är en stor barackliknande byggnad med rum av enkelt slag.Carboni och systrarna Kleinszig reser också till London och tar in på ett annat hotell av avsevärt bättre klass.

Vad ville Calvi göra i London?Och vad gjorde han där?Deltagarna i den lilla gruppen han tillhörde har inte gett några riktiga svar.Carboni förklarde senare för den brittiska polisen att Calvi hade kommit dit för att han ville ordna upp sin situation och att han hade guld och juveler där som han kunde ha användning för.Han talade god engelska vilket gjorde det lätt att vara på det stället jämfört med andra tänkbara platser.För övrigt hade han gott om vänner i London,och där fanns också viktiga frimurare som han kunde få hjälp av.Det är tveksamt om något av detta är sant.Inget tyder på att Calvi hade tillgångar i den brittiska huvudstaden eller att några av hans vänner bodde där.Han hade inga kända kontakter med brittiska frimurare och han talade inte heller engelska särskilt gärna.

Viss information om vad Calvi hade i tankarna under sin flykt finns i de telefonsamtal han ringde.Redan på fredagen,den första flyktdagen,ringer Calvi till Rosone,medarbetaren i banken som blivit skjuten i benet.Rosone berättar för Calvi att polisen letar efter honom.Calvi säger att allt är som det ska,han för topphemliga samtal som är viktiga för bankens framtid och han kommer att vara tillbaka i Milano på måndagen.På lördagen ringer han sin dotter från Österrike och låter optimistisk.Han tror även nu att han kommer att vara tillbaka snart.På torsdagen i London ringer han till sin hustru som är i USA.Han säger att förhandlingarna varit tuffare än väntat,men att "galna,underbara saker som kommer att förändra våra liv håller på att hända".Han påstår att han är mycket glad,men säger att hustrun måste stanna där hon är,för då går hon säker för "mycket viktiga personer".Det är sista gången Calvi talar med henne.

Onekligen låter det som om Calvi hoppas på något,även om en utomstående har lätt att dra slutsatsen att hoppet är orealistiskt.Och det är väl ingen djärv slutsats att Carboni och Vittori hoppas på att få ut en ordentlig ekonomisk ersättning när de hjälper Calvi att hålla sig undan från polisen.Men vad än Calvi hoppas går allt mot sitt slut.På fredagen den 17 juni,när han varit borta en vecka,beslutar Banco Ambrosianos styrelse att upplösa banken.Förbittringen mot Calvi är stor bland dem som berörs av händelserna och som nu har börjat fatta vidden av katastrofen.

Calvis personliga sekreterare Graziella Corrocher har kommit fram till ett beslut.Hon är kvar på arbetetet sent denna svarta fredag och hon skriver ner ett kort meddelande där hon beklagar vad hon måste göra."Jag kan stå ut med styrelsens beslut",heter det i texten.
"Men jag står inte ut med Calvi längre.Vilken skam,att smita.Må han bli förbannad tusen gånger för den skada han gjort banken...".
Så kliver hon ut genom fönstret på fjärde våningen och hoppar.
Några timmar senare är det Calvis liv som tar slut.

Carboni,Vittor och systrarna Kleinszig berättar senare att de inte kan ge någon förklaring till vad som har hänt.De har varit ute.När Vittor kommer tillbaka till hotellet efter midnatt är Calvi försvunnen utan att ha lämnat något spår efter sig.Bland hotellpersonalen finns det ingen som sett något.I enlighet med brittisk lag hålls ett rättmedicinskt förhör med en jury,och det sker den 23 juli - mer än fem veckor efter händelsen.

Juryns uppgift är att fastslå dödsorsaken på grundval av den rapportering den får.Om juryn är osäker kan den lämna frågan öppen.Men rättsläkaren.dr David Paul,som själv anser att det rör sig om självmord förmanar medlemmarna och säger att de inte ska fly från sitt ansvar för att ta ställning.När juryn ska gå till beslut har klockan hunnit bli tio på kvällen och entusiasmen för en nattlig sittning är inte så stor.Det blir en snabb omröstning (enighet krävs inte).Med majoritetsbeslut blir utslaget att Roberto Calvi avlidit till följd av självmord genom kvävning.

Skälen för självmord var att det inte syntes några spår av våld på kroppen och inga spår av att någon skulle ha drogat Calvi.Dessutom fanns det inga vittnesmål om några gärningsmän.Det sista var ju inte så starkt som argument.Det fanns inte heller några vittnesmål om att Calvi själv hade hängt sig.Och det fanns många andra skäl att ifrågasätta juryns slutsats.Calvi led av svindel,vilket gjorde det svårt att tro att han frivilligt skulle ha klättrat i byggnadsställningen.Han var dessutom 62 år och överviktig,vilket gjorde det till en besvärlig gymastisk prestation att ta sig ner till den plats där han hittades upphängd.Saken blev inte lättare av att han hade tegelstenar i fickorna.Hans kavaj var felknäppt,vilket också är ett tecken på att andra personer funnits med i bilden.

En sak som givetvis diskuterats är den märkliga inramningen kring Calvis död.I P2-logen lär det ha förekommit svarta munkliknande kåpor i samband med de hemliga ceremonierna.Att Calvi då hittades hängande från Svartbrödrabron för lätt tankarna till P2.Och ytterligare associationer till frimurare kan man få av att hans fickor innehöll tegelstenar,något som onekligen förknippas med murare.Detta innebär förstås inte nödvändigtvis att personer som tillhört P2 behöver ha något att göra med Calvis död.Men dödsfallet var i vilket fall omsorgsfullt arrangerat för att ge möjlighet till slutsatser av det slaget.Och den sortens symbolladdade,krångliga och bisarra installation är kanske svår att förknippa med teorin om att Calvi tog livet av sig i ren och skär förtvivlan.

I juli 1983 hölls ett nytt rättsmedicinskt förhör,avsevärt utförligare än det första.Den gången väljer juryn att riva upp slutsatsen om självmord och lämna fråga om dödsorsak öppen.
Långt senare,2002,utförs nya rättsmedicinska undersökningar av Calvis kvarlevor på uppdrag av åklagarmyndigheten i Rom.Internationell expertis har kallats in.Och den här gången blir slutsatsen att Calvi blivit mördad.Experterna anser sig kunna slå fast att han blivit strypt på annat sätt än genom hängning och att han därefter placerats i snaran under bron.Experterna menar också att hans välvårdade händer inte bär spår av den besvärliga klättring som skulle ha föregått ett självmord.

Händelseutvecklingen slutar dock inte här.Våren 2004 kom nyheten att en italiensk undersökningsdomare överväger att åtala fyra personer som misstänkta för mordet på Calvi:Carboni och hans flickvän Manuela Kleinszig,en maffiaboss vid namn Pippo Calo samt en av Carbonis kriminella bekanta i Rom,Ernesto Diotallevi.Bakom den dramatiska händelseutvecklingen ligger att flera medlemmar i den italienska maffian kommit med uppgifter om maffiainblandningen i Calvis död.

Robert Calvis son Carlo sa i en tidningsintervju: "Jag hoppas att mer av sanningen ska komma ut,men jag tror inte att vi är i närheten av slutet.Inget av Italiens mysterier från 1960-och 70-talet har blivit lösta.Så varför skulle vårt fall vara annorlunda?"




(Ur Gunnar Walls bok)

Några bilder.

Roberto Calvi : http://www.philipwillan.com/Photo%20of%20Calvi/imagepages/image5.html

Michele Sindona: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Michele_Sindona.jpg

Licio Gelli:http://upload.wikimedia.org/wikipedia/it/8/8a/Licio_Gelli_sui_quotidiani.jpg

Flavio Carboni:http://blog.ilgiornale.it/filippi/files/2010/07/carboni.jpg

Roberto Calvi:http://www.philipwillan.com/Photo%20of%20Calvi/imagepages/image3.html

Blackfriars Bridge: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Blackfriars_Bridge,_River_Thames,_London,_wit h_St_Pauls_Cathedral.jpg

Om någon vill får den gärna fylla på med information om Roberto Calvi och hans liv.Jag vet inte mer än det här just nu.

Mafia boss breaks silence over Roberto Calvi killing
Godfather turned supergrass accused of murder of 'God's banker' claims case will never be solved

His death was originally ruled a suicide but later judged to be murder. In July 1991, Francesco "Frankie the Strangler" Di Carlo, a mafia godfather who had lived in England since the late 1970s, was named as Calvi's killer by a supergrass. Di Carlo has since become a supergrass himself.

Speaking from the small town in central Italy where he now lives, Di Carlo related how he first came to hear that he had been accused of Calvi's murder.

Although Di Carlo denies killing Calvi, he admits that he and his mafia colleagues wanted him dead and that his boss had attempted to contact him to carry out the hit.

"I was in Rome and received a phone call from a friend in Sicily telling me that a certain high-ranking mafia member had just been killed. I will never forget the date because of this: it was 16 June 1982 – two days before Calvi was murdered. The friend told me that Pippo Calò [known as the "mafia's cashier"] was trying to get hold of me because he needed me to do something for him. In the hierarchy of Cosa Nostra, he was a general, I was a colonel, so he was a little higher up, my superior.
"While I finally spoke to Pippo, he told me not to worry, that the problem had been taken care of. That's a code we use in the Cosa Nostra. We never talk about killing someone. We say they have been taken care of.

"Calvi was naming names. No one had any trust in him any more. He owed a lot of money. His friends had all distanced themselves. Everyone wanted to get rid of him. He had been arrested and he had started to talk. Then he had tried to kill himself by cutting his wrists. He was released, but knew he could be rearrested at any time. He was weak, he was a broken man.

"I was not the one who hanged Calvi. One day I may write the full story, but the real killers will never be brought to justice because they are being protected by the Italian state, by members of the P2 masonic lodge. They have massive power. They are made up of a mixture of politicians, bank presidents, the military, top security and so on. This is a case that they continue to open and close again and again but it will never be resolved. The higher you go, the less evidence you will find."

http://www.guardian.co.uk/uk/2012/may/12/roberto-calvi-blackfriars-bridge-mafia

Dokumentär om fallet Roberto Calvi: http://www.youtube.com/watch?v=AKupyDnwLAA

Tack för intressant läsning!

Tack för dina bidrag Grandioso.

Ja,det är ett intressant fall.Det finns nog väldigt mycket mer att läsa.