Många av inläggen i tråden är skrivna av medlemmar som uttrycker ilska över att inte kunna kröka till det på sjön på samma sätt som tidigare. Samma inställning hittar man i artikeln som är utgångspunkt för tråden...
"saboterar nöjet av att kunna välja måltidsdryck till sjöss"
"Jag är emot fylleri men det är klart att man måste kunna åka båt och samtidigt få trivas på sjön".
Ovanstående är egentligen bara omskrivningar för att få kunna kröka vid behov.
Man jämför gärna båttrafik med biltrafik. Biltrafik består av privat trafik och yrkesmässig trafik. Det var länge sedan någon protesterade mot kravet på att hålla sig nykter vid bilkörning.
Båttrafik består, mig veterligt, av i huvudsak privat nöjestrafik och kommersiell trafik. När det gäller kommersiell trafik har nykterhet länge varit helt accepterat. Vad lagstiftaren har syftat till är att få en likalydande lagstiftning för både bil- och båttrafik.
Principiellt kan jag inte se någon skillnad på privat nöjesåkning med båt och bil. Vi nöjesåker privat med bil för att det roar oss och för att det innebär fördelar för oss. Samma sak gäller privat nöjesåkning med båt.
Med andra ord ser jag inga principiella skillnader. Finns det andra skillnader, såsom praktiska skillnader? Det gör det säkert. Att åka båt jämställs ibland med att köra på öde landsvägar i Norrland där man möter en bil var 20e minut. Det borde man kunna klara med 1 promille i blodet.
Det klarar dom flesta helt säkert men den typen av lagstiftning är inte möjlig att använda sig av. Det är inte heller möjligt att begränsa lagstiftningen med fallande gränser för promillehalten beroende på hur ödsligt något förefaller vara, oavsett om det handlar om ödsliga farvatten eller norrländska ödevägar.
Lagstiftaren har givit några begränsningar i lagen med avseende på båtstorlek och max hastighet. Det är nog ungefär vad man kan förvänta sig.
Ansvaret för övriga i båten? Anta att en bilist blir sjuk under en bilresa. En av medpassagerarna sätter sig då vid ratten och fortsätter resan. Detta fungerar galant under förutsättning att den som tar över ratten är nykter.
Varför skall man, rent principiellt, inte ha samma krav till sjöss?
Man måste också inse att det finns tydliga tendenser i samhället när det gäller medborgarnas säkerhet. Nollvisionen i trafiken är ett exempel (ganska framgångsrikt dessutom). Nu har turen kommit till nöjesåkandet på sjön.
Det handlar nog bara om att acceptera och inse att alkohol och nöjesbåtar inte längre hör ihop på samma sätt som tidigare.
"saboterar nöjet av att kunna välja måltidsdryck till sjöss"
"Jag är emot fylleri men det är klart att man måste kunna åka båt och samtidigt få trivas på sjön".
Ovanstående är egentligen bara omskrivningar för att få kunna kröka vid behov.
Man jämför gärna båttrafik med biltrafik. Biltrafik består av privat trafik och yrkesmässig trafik. Det var länge sedan någon protesterade mot kravet på att hålla sig nykter vid bilkörning.
Båttrafik består, mig veterligt, av i huvudsak privat nöjestrafik och kommersiell trafik. När det gäller kommersiell trafik har nykterhet länge varit helt accepterat. Vad lagstiftaren har syftat till är att få en likalydande lagstiftning för både bil- och båttrafik.
Principiellt kan jag inte se någon skillnad på privat nöjesåkning med båt och bil. Vi nöjesåker privat med bil för att det roar oss och för att det innebär fördelar för oss. Samma sak gäller privat nöjesåkning med båt.
Med andra ord ser jag inga principiella skillnader. Finns det andra skillnader, såsom praktiska skillnader? Det gör det säkert. Att åka båt jämställs ibland med att köra på öde landsvägar i Norrland där man möter en bil var 20e minut. Det borde man kunna klara med 1 promille i blodet.
Det klarar dom flesta helt säkert men den typen av lagstiftning är inte möjlig att använda sig av. Det är inte heller möjligt att begränsa lagstiftningen med fallande gränser för promillehalten beroende på hur ödsligt något förefaller vara, oavsett om det handlar om ödsliga farvatten eller norrländska ödevägar.
Lagstiftaren har givit några begränsningar i lagen med avseende på båtstorlek och max hastighet. Det är nog ungefär vad man kan förvänta sig.
Ansvaret för övriga i båten? Anta att en bilist blir sjuk under en bilresa. En av medpassagerarna sätter sig då vid ratten och fortsätter resan. Detta fungerar galant under förutsättning att den som tar över ratten är nykter.
Varför skall man, rent principiellt, inte ha samma krav till sjöss?
Man måste också inse att det finns tydliga tendenser i samhället när det gäller medborgarnas säkerhet. Nollvisionen i trafiken är ett exempel (ganska framgångsrikt dessutom). Nu har turen kommit till nöjesåkandet på sjön.
Det handlar nog bara om att acceptera och inse att alkohol och nöjesbåtar inte längre hör ihop på samma sätt som tidigare.