Citat:
Ursprungligen postat av Legost
Ursprungligen postat av Danielxbf32
"Problemet är att det är så jävla uselt genomförd tjänsteutövning från start till mål. För det första är Sverige ingen polisstat och syftet med polisens existens att skydda medborgare och deras egendom. Att polisen inte ska "hindras i sitt arbete" är inte ett självändamål och det är inte fritt fram att göra våld på civila och deras egendom bara för att de råkar komma ivägen när en polisman ska "fånga tjuven". Polismannen ska göra en avvägning om huruvida det våld han avser utöva står i proportion till ändamålet, det kan även innefatta att låta en tjuv löpa."
Alltså, håll upp!
Detta var ingen jävla uselt genomförd tjänsteutövning från start till mål. Vad har du för källa till det? Utgångsläget är att det utförts en stöld på en golfklubb om jag är rätt informerad och att tjuvar lämnat platsen. Att i detta läge gripa dessa tjuvar, vad är det för fel med detta? Tjuvar är vanemänniskor som du och jag och många har det som sitt levebröd och begår dessa stölder i parti och minut. Det är alltså ett stort samhällsintresse att få stopp på dessa gemena individer.
Med detta sagt återstår att bedöma vilket arbete som polis och väktare skulle lägga ner på denna insats. Det var ju inga våldtäktsmän eller mördare som skulle spåras upp och gripas. Alltså är vi tillbaka på frågan om det var rätt att skjuta en hund för att klara upp brottet. Tveksamt att skjuta hunden som en åtgärd för att lösa brottet, det vill säga i laga befogenhet, men inte totalt felaktigt enligt min mening. OM skott mot hund sker i ett upplevt nödläge är det alltid rätt, oavsett vad du och jag tycker. En hund är ett hundliv och i och för sig något att sätt ett högt värde på. Det skall kosta att skjuta en hund och staten ersätter i detta fallet den skada som uppkommit om hundägaren gjort sitt för att hålla hunden under uppsikt.
"Problemet är att det är så jävla uselt genomförd tjänsteutövning från start till mål. För det första är Sverige ingen polisstat och syftet med polisens existens att skydda medborgare och deras egendom. Att polisen inte ska "hindras i sitt arbete" är inte ett självändamål och det är inte fritt fram att göra våld på civila och deras egendom bara för att de råkar komma ivägen när en polisman ska "fånga tjuven". Polismannen ska göra en avvägning om huruvida det våld han avser utöva står i proportion till ändamålet, det kan även innefatta att låta en tjuv löpa."
Alltså, håll upp!
Detta var ingen jävla uselt genomförd tjänsteutövning från start till mål. Vad har du för källa till det? Utgångsläget är att det utförts en stöld på en golfklubb om jag är rätt informerad och att tjuvar lämnat platsen. Att i detta läge gripa dessa tjuvar, vad är det för fel med detta? Tjuvar är vanemänniskor som du och jag och många har det som sitt levebröd och begår dessa stölder i parti och minut. Det är alltså ett stort samhällsintresse att få stopp på dessa gemena individer.
Med detta sagt återstår att bedöma vilket arbete som polis och väktare skulle lägga ner på denna insats. Det var ju inga våldtäktsmän eller mördare som skulle spåras upp och gripas. Alltså är vi tillbaka på frågan om det var rätt att skjuta en hund för att klara upp brottet. Tveksamt att skjuta hunden som en åtgärd för att lösa brottet, det vill säga i laga befogenhet, men inte totalt felaktigt enligt min mening. OM skott mot hund sker i ett upplevt nödläge är det alltid rätt, oavsett vad du och jag tycker. En hund är ett hundliv och i och för sig något att sätt ett högt värde på. Det skall kosta att skjuta en hund och staten ersätter i detta fallet den skada som uppkommit om hundägaren gjort sitt för att hålla hunden under uppsikt.
Att Polisen jagar tjuvar är givetvis invändningsfritt. Att till varje pris få fast tjuven är däremot inte invändningsfritt. Att skjuta en hund är ett relativt ingripande tvångsmedel och ska knappast göras lättvindigt.
Det usla i denna insats återfinns i flera dimensioner:
1.) Systemfel.
* Polisen (som myndighet) betraktar (enkom utifrån dess juridiska status som egendom) hundar ungefär som en dörr man sparkar in. Kommer en jobbig hundjävel i vägen under en insats så skjut den bara, det är ju "bara en hund". Eventuellt ersätt hundägaren med "marknadsvärdet" efteråt. Ungefär som att sätta in en ny dörr när man råkar göra husrannsakan i fel lägenhet.
* För att "hundföraren" ska ha tillräckligt att göra skickas han/hon ut på insatser där hunden är olämplig som verktyg, hunden ska ju bara med oaktat huruvida den faktiskt är en tillgång för insatsen eller som i detta fall precis tvärtom.
2.) Attitydproblem
* "Som polisman har jag minsann rätt att det här och det här och det här." det som ursprungligen är tvångsmedel avsedda att brukas för att skydda allmänheten och med allmänhetens förtroende blir istället en del av polisens och den enskilde polismannens självbild. det går sedan igen i språkbruk i stil med "beslutade att avliva hunden i samband med en polisinsats". Justitieombudsmannen har t.ex. upprapade gånger kritiserat polisen för dess användande av LOB. Istället för det ursprungliga syftet(skydda alltför berusade personer mot sig själv och andra) så har LOB kommit att brukas för att slippa diskutera med folk som är tjafsiga i allmänhet. Eller varför inte kolla på de berömda pissproven vars ursprungliga syfte är att upptäcka och beivra misstänkta narkotikabrott men som istället används som påtryckningsmedel för att underlätta polisarbetet i diverse sammanhang.
* Den machosubkultur som alltid frodas inom polisens olika specialgrenar. Självklart måste ju "hundföraren" få så mycket tid på fältet som möjligt med sin tuffa machohund nu när han tränat så mycket och lärt sig "lösa uppgifterna" i den tuffa machoutbildningen. Skit samma att det leder till att han ger sig in i massa situationer där "tjänstehunden " är direkt olämplig för uppgiften.
Polisens hela raison d'etre är att skydda allmänheten, när det blir underordnat att lattja med hundar, motorcyklar, hästar eller vad det nu är för hobby man så hemskt gärna vill förena med sitt yrke så har vi ett problem.
3.) Själva genomförandet i det enskilda fallet
* Beslutet att gå in i en civil trädgård med tjänstehund som verktyg uppenbarligen utan att vara förberedd på att det kan dyka upp hundar eller civila.
* Att inte klara av att avlägsna sig från platsen när den civila hunden dök upp. Nu vet vi inte hur kraftfull "attacken" var men det verkar nästan absurt att en utbildad hundförare+hund med tillgång till både batong och pepparspray lyckas bli övermannade så till den grad att pistolen är enda utvägen samtidigt som det inte återfinns några som helst skador på någon av de inblandede bortsett från den kula i huvudet som avfyrades av polismannen.
4.) Ljugandet och kamraderiet i efterhand.
* Hundägaren som bevittnar händelsen avfärdas med att hon är part i målet.
* Polismannen "uppfattar att han blir biten" trots att han uppenbarligen inte blev det, något som för alla andra än poliser framstår som en uppenbar efterhandskonstruktion.
* Polismannen chef leker kriminaltekniker och vittnespsykolog
