Polis sköt ihjäl hund i trädgård.

Det hade snarare varit idiotiskt att INTE skjuta i det här fallet, under förutsättning att det hela gått till såsom hundföraren beskriver det, något som dessutom stöds av det hundägaren själv säger

Att det sen är svårt för div tomtar att förstå att det mycket väl kan ha varit ett angrepp trots att skador inte uppstod kan vi lämna därhän. Du kan råka ut för mordförsök utan att skador uppstår och att han inte gjorde det i det här fallet tyder snarare på rådigt agerande

Inget tyder dock på att han skulle vara en mästerskytt, förmodligen var han en medioker sådan. Dock träffade han huvudet med ett skott, vilket STARKT antyder att han stått NÄRA hunden, annars hade han inte siktat på huvudet nämligen

Ännu smartare hade varit att backa mot grinden och gå ut från tomten. Varför skjuta ihjäl ngn i onödan?


Så du säger att han faktiskt siktade? Intressant... Då stödjer ju du Henriettas version.

Skadestånd för psykiskt lidande, kränkning, etc, utdöms bara vid konstaterat brott. Därtill kommer att det endast är målsäganden som i sådana fall kan räkna med ersättning för ideell skada, som det kallas. Vanliga exempel är misshandel, våldtäkt och andra brott mot person. Vad jag kan se är den enda möjliga brottsrubriceringen här skadegörelse, och den berättigar vad jag vet inte till ersättning för ideell skada.

Den svenska rättsordningen tar i sådana här fall inte hänsyn till det affektionsvärde en hund kan ha, utan räknar endast med dess ekonomiska värde. Om skadestånd alls skulle bli aktuellt här, skulle därför endast hunden Brutus' förmögenhetsvärde kunna ersättas.

Vid vissa typer av brott har brottsoffer rätt till ersättning för den kränkning som brottet innebär. För att man ska kunna få ersättning måste det enligt brottsskadelagen vara fråga om en allvarlig kränkning av offrets person, frihet eller frid.

Exempel på brott som ger rätt till ersättning för kränkning är misshandel, rån, olaga hot och hemfridsbrott. Oaktat vad gm påstår så torde detta fall innebära en allvarlig kränkning av den personliga sfären. Om Anders ljuger om att det var nöd och man inte anser sig kunna bevisa ngt annat så har han lika förbannat skjutit ihjäl familjens hund.

Hemfridsbrottet, om något har begåtts här, skulle i så fall bestå i att GM olovligen tagit sig in på tomten. Det tror jag att vi kan utesluta, om jag nu inte missat något väsentligt, eftersom det skedde inom ramen för GM:s tjänsteutövning. Det skulle i så fall endast bli aktuellt ifall man kan konstatera att GM tog sig in på tomten helt utan någon vettig anledning.

Skotten mot hunden går inte att baka in i hemfridsbrottet utan måste ses som ett eget brott, och där kommer jag inte på något annat än skadegörelse. Och det är ett brott mot egendom, inte ett brott mot person. Då ersätts bara förmögenhetsvärdet av den förstörda egendomen (dvs Brutus).

Kränkningen av den personliga sfären är likväl ett faktum, liksom de konsekvenser den fått för de drabbade.

det är säkert så. jag svarade ur ett rättsligt perspektiv, och från det perspektivet är endast de parametrar jag nämnde relevanta för bedömningen – oavsett hur mycket känslor som kan investeras i det inträffade.

Jag kan heller inte se att det psykiska lidandet skulle bli mindre av det faktum att hundföraren inte åtalats. Men jag föreställer mig att man nogsamt undersöker alla möjligheter att komma undan så billigt som möjligt, helst utan att betala ut något skadestånd alls.

Det ter sig som en kortsiktig strategi. Vad som sparas in i pengar tär desto mer på polisens förtroendekapital. Det är något som man inte kan fylla på med hjälp av ökade anslag utan det måste förtjänas. Genom att uppträda och agera korrekt samt visa medmänsklighet så att man vinner allmänhetens förtroende. När en myndighet framstår som okänslig och kantig gentemot drabbade medborgare så förlorar man direkt i anséende. Det kan vara värt att hålla i minnet. En dag kan man behöva allmänhetens hjälp.

Ja, detta synsätt har ju varit genomgående i denna tråd. Men vad jag vänder mig emot är att ett par anser att om man inte åtalats för ett brott så är man per definition oförvitlig och det man har gjort räknas inte. Ungefär som om skadan aldrig hade uppstått.

Ibland är lag och moral två helt skilda saker. Sunt förnuft ska vi kanske inte ens tala om i sammanhanget.

Vem har påstått att han är helt oförvitlig och att det han gjort inte räknas?

Du och ett par till verkar ju tycka att hans agerande inte får ifrågasättas därför att han inte är åtalad. Ungefär som om allt skulle vara utagerat.

Ifrågasättas får det naturligtvis. Däremot så skall det ifrågasättas på rimliga grunder och utifrån kunskap om skjutvapen och hur juridiken kring polisiärt arbete och kring när man får och inte får väcka åtal ser ut. Gärna också utifrån erfarenhet att fatta sekundsnabba beslut i pressade situationer där man upplever att det föreligger risk för allvarlig skada.

Konstiga konspirationsteorier och vildsint spekulerande kryddat med fantasier om giftmord löser inget.

Rent juridiskt så är det hela utagerat och utredningen är mer kontrollerad än 99% av utredningar i Sverige.