Vad är det jag minns? "spöke"?

Om vi förutsätter att det faktiskt finns paranormala fenomen osv:

När jag var typ 12 år gammal så skulle jag på promenad med min storebror, hade vi bestämt...
Jag satte mig i en stol i hallen och tittade framåt, lite drömmandes. Jag väntade på brorsan, knöt väl skorna eller någonting.

Rakt till höger om mig är en dörröppning mot vardagsrummet som leder till min brors rum, där han befann sig. Bakom mig, till höger är en dörröppning mot en toalett som där låg.

Plötsligt ser jag att någon liksom sveper brådskande förbi mig, med luva på sig. En svart skepnad.

Jag drog slutsatsen att det var min bror som gick förbi mig hastigt för att skynda sig till toaletten, med svarta byxor och svart munkjacka på sig, med huvan dragen över huvudet. (träningskläder)

Det var inte så att jag tänkte att det kunde vart en synvilla eller någonting. För det var helt uppenbart att någon gick förbi mig. -Inget snack om saken, och jag hade ingen anledning att tro att det var någon annan än min bror som gick klädd så.

Så jag satt och väntade.. och väntade.. tills jag tröttnade och tänkte, vafaaan-kom-igen!
Då reste jag mig, gick o knackade på toalettdörren, utan att få någon respons. Då såg jag att det var olåst. Så jag öppnade dörren och det var chockerande tomt och nedsläckt där inne.

Det visade sig att min bror var på sitt rum i andra kläder och ville promenera om en halvtimme.



Det var wierd för att det var så klart och tydligt att jag såg någon. Jag minns det ju fortfarande liksom.

Vad kallar ni det? Spöke?
Vad har ni för story om vad det kan symbolisera? Någon myt eller legend i sammanhanget?
Har ni någon liknande story som hänt er?

Låg och läste i sovrummet. Dörren stod på glänt med endast en springa på ett par decimeter. Då jag släpper boken med blicken står dörren helt plötsligt vidöppen. Då blev jag rätt kall kan jag säga. Sekunden efter var den tillbaka i det första läget. Allt skedde helt ljudlöst. Tror hjärnan lekte lite med synen där.

Har sett skuggfigurer i ögonvrån då och då hela livet och även varit säker på att någon gestalt stått någonstans när man snabbt svept med blicken för att sedan försvinna när man tittat tillbaka men att det skulle vara spöke har nog aldrig slagit mig.

Synen spelar spratt och hjärnan fyller automatiskt in en del av bilden och ju mer man försöker minnas ju fler detaljer fyller man i när det i själva ögonblicket bara var något i ögonvrån eller något man misstolkade.

Det där med att se något i ögonvrån är ju vanligt när ett husdjur gått bort, som man sett i tid och otid kila runt på golvet.