Är vi aspergare de jobbigaste människorna som finns?

Ja.

Nej, det finns ju alltid Nazister och gnälliga tanter i konsumköerna

Hittills i livet så har jag stött på fler skruvade, jobbiga människor utan funktionshinder, än vad folk med t.ex Aspberger har varit.
De riktiga idioterna är inte de med funktionshinder.

Jag har en vänn som faller in under kategorin aspis. Han är jätte snäll och trevlig. Dock är han lite klassmedveten eftersom han är uppvuxen i en sådan familj. Men han är jätte intresserad av teknik. Så han kan sätta sig ben-mot-ben på krogen och prata om bankkort, nya radiostyrda bilen eller hur han ska bygga högtalare - det blir oerhört jobbigt ibland - speciellt när han inte ser att intresseklubben slutat anteckna för länge sedan.

Men jag försöker hålla god min, och säga på något snällt sätt att han pratar för mycket. Vilket vi kan skämta om ibland. Han skämtar något om mig som han stör sig på, sen skrattar vi åt hur han kan snacka ibland. Så han är väldigt medveten på det sättet - och inget som stör våran kompisrelation.

Han är väldigt rolig att vara med och är en bra kompis som jag värderar högt - dock kan det bli jobbigt i längden, om man är med honom flera dagar i sträck. Men det kan jag nästan tycka det är med vilken person som helst eftersom jag är rätt introvert av mig.

Så svaret på frågan. Nej aspisar är generellt inte jobbigare än andra personer. ADHD personer är en annan femma...

Överlag har jag inte problem med dem som har lättare psykiska störningar, typ asperger, adhd, autism och liknande. Att umgås med dem en längre stund däremot blir oerhört påfrestande, jag kan inte slappna av med någon som överhuvudtaget inte hänger med på vad jag säger och menar. Och för någon som mig, som oftast menar mer än jag säger, behövs någon som kan läsa mellan raderna. Det kan oftast inte människor med olika sociala åkommor.

Har en kille på jobbet som är jävligt plikttrogen och noga med att allt ska göras rätt och riktigt, gärna grundligt och så snabbt som möjligt. Får ofta säga åt honom att det är a: ingen brådska, b: får ta upp det med chefen, c: det behövs inte göras så nitiskt. Han har en tendens att stressa upp andra, men menar så klart väl och vill bara vara en flitig arbetare. Man får vara lite mer pedagog med honom än med andra människor. Har märkt att många klagar på honom och det förstår jag, när man inte har tid eller lust att "dadda" med honom. Det är bara lite mer friktion mellan honom och andra än vad det vanligtvis är mellan människor.

Som folk har sagt så är nog bipolära och andra ännu värre jobbigare. Men sen så skiljer sig ju aspies enormt mycket från varandra också. Vissa är ju riktiga jävla ufon medan vissa verkar helt normala, kanske lite blyga bara och man märker inte att de inte är neurotypiska om man inte typ bor med dem varje dag. Även personligheten och vad det är med personen som står ut kan skilja sig väldigt mycket.
err, autism är något man föds med, inte något man får pga dåliga föräldrar. Men jag kanske kan förstå dig lite, jag som har autismspektrumstörning har visserligen haft problem med sånt där, men det var när jag var ganska ung, man lär sig ju av erfarenhet och av att föräldrarna uppfostrar en och lär en de sakerna som de flesta barn kan naturligt. Men jag kan inte säga att dessa andras beteenden måste vara pga dålig uppfostran, kan ju vara att de har en mycket allvarligare störning än mig.

Hahaha, förstår dig precis då jag är raka motsatsen. Hatar att vara runt de flesta som dig och blir otroligt osäker och velig runt vissa som jag känner igen i din beskrivning. Men det blir ju snabbt bättre om man faktiskt umgås lite mer och lär känna varandra eftersom att man då mycket lättare förstår hur personen skämtar osv och ganska snabbt så blir det inte jobbigt eller obekvämt längre. Jag har kommit på mig själv med att omedvetet analysera nya människor, är ofta väldigt tyst vid första träffen för att lära mig personen, vad man kan skämta om osv.
Men detta är ju bara när det typ bara är kanske jag och 1 till och den nya. Är man fler så pratar man ju med de andra.
Aspergers för i helvete.

Förlåt, men vad är det för sjuka jävlar som skulle vilja misshandla någon så hårt att de inte kan stå på en vecka för att personen i fråga har Aspergers och kan uppfattas som lite störig!? Det tycker jag är en mycket mer relevant frågeställning.

Att döma ut en grupp människor för att de råkar ha samma neuropsykologiska funktionshinder tycker jag låter väldigt märkligt, inskränkt och jävligt oskönt. Människor med asperger är inte en homogen grupp, utan människor med egna personligheter. Ett psykiskt funktionshinder är något man HAR, inte något man ÄR.

Att ha aspergers syndrom innebär att ha en nedsatt förmåga till social interaktion, inte nödvändigtvis en nedsatt vilja till interaktion och uppmärksamhet. Sen kan ju människor såklart vara dumma i huvet och elaka, men det beror i så fall på andra faktorer (personlighet, uppfostran etc.), eftersom Asperger inte per automatik gör folk dumma och taskiga.

En diskussion om neuropsykologiska funktionshinder och hur man eventuellt bör bemöta och tolka personers beteende som har t ex aspergers syndrom känns om något mycket mer konstruktivt än den här smutskastningen av alla möjliga människor. Hej!

Var tillsammans med en tjej som hade aspergers syndrom. Det var en märklig resa. Hon var väldigt intim och älskade sex. Vissa gånger när vi träffades satt hon bara och glodde i väggen. Slutstationen nådde vi när hon skulle på halloweenfest. När jag frågade vad hon skulle klä ut sig till sa hon: "Hora".

Annars har jag träffat ett par killar med asbergers. Det funkar att hänga med dem ett tag, men i längden känns det enkelspårigt. De asbärjarna som har välsignats med en hög intelligens verkar ha lätt för att bli riktigt kunniga inom sitt område(insnöade?).

Ja, ni är jobbiga! Jag hade en sån kompis och jag höll på att gå under själv. Sen bröt
jag med henne. Det var underbart. Hon höll på att knäcka mig med allt hennes skit.
Allt var jobbigt. "Han kanske vill ha sex med mig, nämen han är nog inte kär i
mig. Varför äälskar han inte mej? Sen ringde hon och SKREK i telefonen. Det var hemskt.
Det var hemskt att höra, hur tokig hon var. Jag var rädd!

De erfarenheter jag har av aspergare är att de överlag inte alls är jobbiga, snarare tvärtom. De jag stött på och pratat/umgåtts med har varit roliga, ärliga och snälla, en del av dem har kanske varit lite väl enformiga i sin intresserepertoar men då har de å andra sidan bidragit med stor kunskap inom dessa områden. Jag kan bara dra till minnes en enda person med Asperger som jag stundom avskytt, denna människa var dock även "välsignad" med en lätt CP-skada som jag misstänker bidrog mer till dennes ruttna attityd än var Aspergern gjorde.

Jag har mycket svårare för människor med personlighetsstörningar, ex. de med Borderline som jag alltför ofta upplever som regelrätta svin.

Jag minns den där aspebergertanten jag haft kontakt med och hon har varit ondskan själv. En rik jävla kärring och hon har alltid trakasserat mig. Men snart är det min tur, snart ska hon få äta upp vad hon ställt till med Till slut får jag hämnas.