Är vi aspergare de jobbigaste människorna som finns?

God morgon flashback, jag måste få skriva av mig lite, först vill jag dock påpeka att det här är inte någon jävla titta-på-mig-jag-är-emo tråd utan det är en seriös frågeställning, jag bara undrar helt enkelt.

Enligt mig har många andra med detta funktionshinder en förmåga att vara ena riktigt jobbiga jävlar, sen finns det vissa som kan vara jävligt sjyssta, det säger jag inte emot. Jag själv får jobba hårt för att inte låta det ta knäcken på mig, numera upplever jag det som att de typiskt aspergeraktiga sakerna kommer fram när jag är full, då kan man åtminstone skylla på alkoholen hahah

Det som gör att jag tycker aspisar är till stor del skitjobbiga, det är för att de ska ha så jävla svårt att fatta ironi, så fort de får kritik skriker de "håll käften din jävla mammaknullare, annars ska jag fan slå in pannbenet på dig!! ", men att kritisera andra, det är minsann inget problem. Sen för att de ska ha så fucking svårt att fatta kroppsspråk, när de håller på att tjata på och på men personen står och halvsover, först då klickar det lixom.

Fast inte bara ont om detta då, känner en del jävligt fina människor som har aspergers, det är synd bara att de mindre jobbiga ska vara såpass få, eftersom de är så mycket mer intressanta än den stora, gråa massan utan liv.

Så vad tycker ni då? Det här är en tråd för att vädra vad ni tycker om oss, oavsett om ni skulle personligen vilja misshandla oss tills vi inte kan gå på en vecka eller dela med er av de bättre erfarenheterna.

Nix. Inte på långa på vägar.

Skulle tvärtom säga att det är kul med människor som sticker ut lite och förändrar det sociala samspelet som många gånger kan kännas inövat och tråkigt.
Visst, nu har jag ingen jätteerfarenhet men sen sticker ni inte ut så jävla mycket heller. I varje fall inte på ett sätt som gör er till "de jobbigaste människorna som finns."

Men förvänta dig andra typer av svar. Du är på Flashback och människor som är intoleranta mot invandrare brukar också ha problem med annat annorlunda. Homosexualitet, autism mm.

Jag personligen har inga trevliga erfarenheter av människor med asperger.
Min pappa har asperger och när jag var 7 månader drog han för att nu hade han testat på det där med barn och det var inte hans grej, kanske pratat med honom 2 gånger under mitt liv. Aspergern eller bara skitstövel? Ingen aning.

Sen har jag en vän som har asperger. Precis som du skrev så klarar han inte av någon form av kritik. Han blir arg för precis allt. En kille sa en gång till honom att jag tålde mer alkohol än han, det blev hus i helvete och han pratade inte med oss på flera timmar. När han en gång berättade att han hade sett en gubbes pung hänga ut från shortsen (hahaha) så skämtade jag och sa "Erkänn det ryckte lite i byxan då?" så blev han så tjurig att han drog hem.
Han kan säga till mig "Fyfan vad är suger Alyssa du är så jävla dålig", säger jag detsamma ja då är jag en jävla hora.
Hans flickvän, som är min bästa vän, har det inte lätt. De har lite problem i förhållandet och nämner hon något om det alls börjar han gapa & skrika för han tar det som ett personligt påhopp. Hon smsade honom och skrev "Åh varför är vi inte som förut?" det ledde till att han hotade med att göra slut eftersom hon enligt honom bara klagade på honom hela tiden.
En gång satt vi tre och käkade pizza och hans flickvän sa helt lugnt "du tog min servett". Han blev så arg att han nästan började grina.
Det här är bara några av alla incidenter med honom. Han beter sig som en jäkla barnunge verkligen. Jag vet ju inte om det bara är hans asperger som gör att han beter sig såhär, men tamefan är det en del av det iallafall.

Och jag tror verkligen att det finns underbara människor med asperger, jag dömer ingen efter diagnoser. Men jag måste erkänna att vissa skulle man faktiskt vilja slå med en skyffel

Undrar varför hon blev ihop med han i första taget.

OnT: Nej, de jag känner som har asperger är lätta att umgås med enligt mig. Man måste bara lära känna de.

Om jag utgår från min samlade yrkeserfarenhet som visserligen mest gäller ungdomar och unga vuxna skulle jag ranka Asperger rätt långt ner på skalan. Detta eftersom de är relativt förutsägbara i sin avsaknad av flexibilitet.

Borderline, histrionisk, schizotyp... Där har du tre vinnare på axel 2 som är "mysiga" att jobba med.

Narcissism i kombination med något är också skoj. Alltid lika kul när pat. tror att man hotar dennes självbild, då kan det bli åka av

En sådan här sak man gärna hade diskuterat, fast i en annan tråd

onT:

asbergare må vara irriterande, mycket för att jag personligen tycker om ironi i större utsträkning, men det finns många andra jävliga grupper också, ta tilexempel blatte invandraren som efter flera generationer av inavel tillsist har blivit det optimala sättet att slösa resurser och skapa problem i samhället.

Sedan finns det gruppen av folk som anser sig vara bättre och stå över precis alla andra, just för att de råkade ha lite bättre ekonomi, tillexempel från deras föräldrar.


En annan irriterande grupp är självgoda, arroganta jävlar som helt enkelt inte kan backa upp det uppförandet, med att faktiskt vara så pass bra på det de gör att det är okej.

Som sista irriterande grupp som jag nominerar som den mest irriterande: Barn.... Avskyr de små liven vare sig de är <0 eller <12 år gammla, speciellt om de är riktigt bortcuddlade, extremt lätt att börja lipa och andra egenskaper jag verkligen ogillar.


Så asbergers är inte de värsta... fast såklart, ett barn med asbergers kan nog vara det värsta, frågan är hur man kan vara säker på att det är asbergers, och inte att barnet bara uppförsig som ett jävla barn..

+1

Kombinera detta med en tjej mellan 18-25 som dessutom har självskadetendens så lär du ha en väldigt rolig dag, om det vill sig illa. Dessa töser är nog de mest psykiskt påfrestande jag har stött på.

Tjenixen!

Visst kan de vara jobbiga men det är ju dem som inte kan kontrollera sig själv eller så finns det andra saker som är problemet. Alyssa, vilken skitstövel till vän du har men å andra sidan så kanske du inte har läst på inom ämnet då du måste veta att människor med asperger har en tendens att leva i sin egen värld och känner att de kan göra vad fan de vill. De kan även känna att även om de är ca 30 år så känner de sig som ca 18.

Jag vet detta för att jag själv har aspergersyndrom med en viss gnutta autism/ADD. Jag har på senare tid börjat inse att jag saknar en typ av världsuppfattning eller vad fan det heter. Jag lever typ i min egen värld och gör vad fan jag vill egentligen. Men att bete sig på det sättet som din vän gör är ju direkt inte mänskligt. Känns som om han har grov asperger. Okej, jag har väl också mina aggressiva moment men att bete sig sådär bara för en servett eller det där med att det växte i byxan skulle jag bara tycka att det var skitroligt och skratta med .

Alltså, det beror ju från person till person. Men det finns dem som är oerhört jobbiga, ja. Jag har gått på specialklasser i skolan sedan jag var 10 tills jag gick ut gymnasiet och man har ju minst sagt fått mycket erfarenhet över hur en person med asperger beter sig och vad de har för konstiga metoder som de använder sig utav. Men även om de må vara jobbiga eller dumma i huvudet har jag fått oerhört roliga minnen från denna tid då jag finner att vi med asperger har det ett mycket roligare liv. Även om vi gör dumma, konstiga eller speciella saker så har vi ändå jävligt roligt. En gång tog en person med sig ett jävla fårhuvud till skolan. Vilken normal person skulle egentligen göra det liksom? Fy fan vad jag garvade den dagen. Det luktade i hela lokalen .

Men ja, ett enkelt svar på din fråga beror från person till person. Finns egentligen inte mycket mer att säga faktiskt. Vissa är extremt jobbiga men även om de är jobbiga måste man förstå varför de är så och veta hur dem fungerar. Det går inte att säga till dem att de ska ändra sig. Det kommer de antagligen aldrig göra. Mycket beror på hur de blev uppfostrade från första början tror jag. Jag hade en ganska normal men ändå lustig uppväxt och nu är jag oerhört uppfostrad samt beter mig som en normal men ändå vuxen människa. Eller ja, det beror ju på. Ibland får man för sig att göra en massa tok som att till exempel gå på E18 mitt på natten eller hoppa från hus till hus "bara för att". Men sen finns det dem tillfällena som man fan inte bryr sig om vad samhället säger och då gör man en hel del dumma saker.

Jag tycker människor med asperger är roliga människor som det behövs betydligt mer utav i samhället! Allting blir bara roligare. Har träffat många roliga vänner för livet. Ångrar inte en sekund att jag fick diagnosen asperger när jag var liten. Har bara vart en rolig upplevelse och nu går jag på högskolan så vi får se vad livet erbjuder i framtiden .

Ähh, de aspies jag har träffat kan stundtals vara ganska jobbiga men samtidigt har de haft sina moments.
Finns bra mycket jobbigare jävlar där ute, med och utan diagnoser.

Aspies är ju oförargliga om man jämför med folk med kraftig ADHD och går vi vidare till brudar med borderline och histrioniker (som någon ovan nämnde) så är det en "walk in the park" att hänga med någon som har "assburger syndrome".

Hade en dude i klassen när jag pluggade miljövetenskap härom året. Han var en sån där aspie som man bara avskyr. Kunde gå fram till innan förläsningar och säga att jag borde ta livet av mig. Sa till en annan tjej i klassen att han ville ligga med hennes pojkvän. Han var sjukt smart på ett sätt, men fattade inte vad man säger och inte säger till folk. Det måste vara olika från person till person, men den här killen var förjävlig.

Själv gick jag till en psykolog för ett tag sen på grund av depression, men hon tyckte att jag förmodligen hade aspergers eller bara social fobi. Har väldigt svårt ibland i sociala situationer, men jag är aldrig en douchebag mot folk. Jobbigt att alltid känna sig utanför, men jag börjar nu (25+) uppskatta att inte vara som de flesta andra ytliga bimbos...

Känner visserligen bara en person med asberger, även om jag träffat en del med diagnosen.
Har inga problem med dessa människor, snarare tvärtom. Flesta har varit väldigt intelligenta och roliga, men väldigt oflexibla och udda. Intressant med personer som dessutom oftast har en väldigt annorlunda vardag mot en själv (t.ex extremt fasta rutiner, gör samma sak dag ut och dag in).

Detta är väl viktigt för personen ifråga för att den ska känna sig trygg och må bra, men kan tycka att det är lite tråkigt att det är svårt att få personen att pröva på något nytt "vågat", att vidga sin vyer. Detta är väl inte något gemensamt för alla aspies direkt, men upplevt att många vill göra samma sak dag ut och dag in, då det är en trygghet i sin lilla bubbla och skulle någon förändring ske så kan dom bli oroliga.

Däremot kan det ju uppstå en del lustiga situationer pga att personen ifråga kanske t.ex är socialt handikappad eller dyl, kanske inte så kul för personen som är osäker men ibland blir det roligt.
Man har läst om många roliga historier om detta på flashback bara.

Frågan är vad för fel som så många föräldrar verkar ha gjort med sina barn med asperger? Annars har man inte så svårt med självkänsla och annat.