Varför döms en persons argument efter personens bakgrund?

Detta är något jag ständigt stört mig på hela mitt liv och jag känner att någon behöver förklara detta, i mina ögon, absurda argumentationsteknik.

Fick idéen av att jag precis läst klart Ayn Rands böcker och läst lite om henne på internet. Många kritiserar böckerna pga att Rand inte riktigt levde efter sina ideal.

Det allra mest klassiska som vi ser nästan varenda dag är att någon te x klagar på Zlatans spel i landslaget. Tätt följt av detta påstående kommer kommentaren "Gör det bättre själv".

Detta är såklart helt inkorrekt. Zlatan är betald mångmiljon belopp för att spela bra fotboll, det är hans val av yrke. Det finns ingen anledning att jag ska ha färdigheter att göra det bättre själv för att ha befogenhet att anmärka hans spelteknik. Helt ologiskt. Eller?

Annat blir det när vi kommer till politik. Det är här det blir absurt då det är så socialt accepterat och att media utnyttjar detta faktum hela tiden.

Ständigt dyker det upp skandaler om hur M eller S politiker beställt svart städhjälp eller det mest aktuella att SD har ett förflutet i rasism och att dess politiker ständigt gör märkliga uttalanden. Generellt sätt ifrågasätts politiken baserat på hur partimedlemmarna beter sig. Förespråkar en S politiker höga skatter och samtidigt använder sig av svart städhjälp följer det automatiskt att denna politiker är otrovärdig och dess idéer, såsom höga skatter, bedöms som dåliga.

Varför skiljs inte politik och partimedlemmarnas bakgrund åt? Om grovt förståndshandikappad person som är på gränsen till vegetabilt tillstånd använder all sin energi till att säga 1+1=2 så är detta påstående fortfarande sant. Även fast personen som sagt det inte är i närheten av att vara en matematiker så är påståendet fortfarande sant!
På samma sätt anser jag att om en person med strulig bakgrund i kriminalitet, drogproblem och fd medlem i AFA intar politikens värld och förespråkar laissez faire kapitalism så ska detta inte ifrågasättas. De idéer en person har är sanna och relevanta beroende på hur väl de stämmer in på verkligheten, INGET ANNAT. SD kan i vissas ögon vara fylld med idioter medans i andras vara genier. Det spelar ingen roll. Idéerna som SD har kan fortfarande vara lika sanna eller osanna baserat på hur de formar samhället till det bättre.

Kan någon förklara varför majoriteten av alla människor tänker såhär? Man kan knappt argumentera med någon innan de ifrågasätter din egen trovärdighet eller det man argumentar om. Just nu känns det mest som att folk inte har en objektiv bild av verkligheten utan dömer bort idéer de inte gillar med hjälp av att kritisera personen bakom dom.

Hur kommer det sig att man själv måste ha förmågan att lyfta upp sina egna argument? Idéer kan väl fortfarande vara sanna oberoende av människan som kom på dom?

Förstår och köper vad du skriver.
Grunden till fenomenet är svår att nå.
Gränsar lite till källhänvisning.
VAR hämtar du din info ifrån... lite att ha belägg för det man säger.
Men i och med att vi lever i ett samhälle där majoriteten är mediakåta så spelar det tyvärr roll VEM personen i fråga är som lägger fram ett argument.
Det finns ju ingen som "bestämmer" hur saker och ting förhåller sig heller om vi nu skall vara så.
Att någonting är "sant" är ju väldigt relativt.
Och sen huruvida folk är rationella... inte vanligt förekommande.

Det är väl mer att man misstror politikern i sig. Varför skulle man vilja ge mer skattepengar till någon som skattefuskar? Vad ska han med dom pengarna till tro?

Argumentation handlar om att övertyga. Det är ju ganska svårt att övertyga någon till något, om man själv gör tvärtemot.

Angående politik så är det väl ganska ologiskt att exempelvis en socialdemokrat som använder svartjobbare skulle upplevas som trovärdig oavsett vad, om denne som jobbar för att representera det svenska folket, inte lever efter det sättet som socialdemokraternas väljare vill sträva efter. Detta är väl exakt samma sak som att jämföra om att låta en banknisse förvalta dina pengar, samtidigt som denne har privata ekonomiska problem. Hur stor är då trovärdigheten i hans kunskaper?

Farligt resonemang.. du kan aldrig lita på att du har röstat på partiets policy om ledaren är suspekt.. vi har väl lite exempel på det i historien där den enskilda politikern dolde sina egentliga motiv och kunde stoppats om man istället tillämpat det tänket du kritiserar.

Du kan koka ner det till trovärdighet. Varför lita på någon som säger en sak men gör något annat? Du kan inte frikoppla individen och dennes påstående. De hör ihop.

Det är ett väldigt effektivt sätt vi människor använder för att värdera information vi får. I stället för att själva sätta oss in i detalj i ett visst ämne, så vänder vi oss till någon person med goda ämneskunskaper och som vi har förtroende för. Personen blir då minst lika viktig som det personen säger.

Jag förmodar att Jorden är rund. Det är tillräckligt många förtroendeingivande personen som har övertygat mig om det, i brist på egna erfarenheter.

Nackdelen är att det givetvis går att utnyttja denna mänskliga egenskap. Har du tillräcklig karisma, är duktig i argumentation och har ett förtroendeingivande yttre, så kan du i många fall säga rena hittepåer och ändå få anhängare med dig.

Om personen gör tvärtemot det han säger förlorar han förtroende vilket är viktigt när debatterar politik. Absolut!

Detta för oss dock vidare till nästa fråga som är oerhört stor:

Hur kommer det sig att den politiken som är bäst baseras på den som kan debattera och tala bäst? Detta är grundpelaren till det demokratiska samhälle vi har idag. Under antiken blev retoriken viktig eftersom man var tvungen att kunna övertyga folket vad som är bäst eftersom det är folket som har makten.

Är inte det här i grunden ett väldigt märkligt utformat system?

Det leder ju då till att det är den som kan tala och övertyga bäst som får makten, inte nödvändigtvis den med "bäst" politik. Visserligen kan man resonera så att den som är bäst på att debattera är det pga det han förespråkar är mest logiskt. Fast detta är ju då inte sant nånstans (tänk nazityskland). Retoriska knep, härskarteknik osv. är det som utformar en bra debattör, inte ideologierna bakom

Det är ju helt enkelt den som är bäst på att sälja sina idéer som vinner.

Varför diskuteras inte det här mer? Retoriken är ju helt subjektiv och spelar på folks känslor, helt absurt att vårt samhälle styrs av det.

Tycker du har fel. Om partiledaren säger en sak men gör en helt annan
så blir de ju fel?. De vill säga att jag säger till någon och dricka mycket alkohol när jag själv är nykterist. Deklart jag inte tycker personen ifråga är pålitlig om han INTE ÄR PÅLITLIG.!

Det handlar ju om att det måste vara rimligt, om det ska vara rimligt måste ju den som gör påståendet själv kunna backa upp det. Men när en bakgrund om en person säger annat, tex att den använder andra medel än vad den förespråkar så lutar det ju snarare åt att han snackar skit och ger en lösning på ett problem den inte ens själv kan följa. Vi är boskap och hoppas att våra ledare leder oss rätt, men när våra ledare straffar oss för saker som dom själva gör.... vad fan ska man tro då?

Det är en persons bakgrund som är personens åsikter så enkelt är det. Om dom helt plötsligt fått för sig att ändra hela sitt sätt och normer kan det va dags att skriva en biografi och berätta vart man står. Då förstår folk.